Sitt yrkesliv har Peter Karlsson på ett eller annat sätt tillbringat tills havs. Första riktiga jobbet Peter hade var som farledsskötare där han började år 1983. Han började med att hyvla remmare, och sköta om dem.

– Första vintern hyvlade jag uppemot 300 stycken, minns han.

Efter ungefär tio år gick han vidare till lotskutterförare, ett jobb där han körde ut lotsar till de större båtarna vid behov. Det blev nästan tio års pendlande till Utö för Peters del.

– Jag jobbade vecka vecka, och körde oftast dit med egen båt då det inte var is. Det tog nästan sex timmar att komma på jobb på det sättet. Tog jag stora färjorna över till Åbo kunde det ta upp till 23 timmar.

Att det blev ett yrkeslivet med havet som kollega förvånar inte Peter alls, även om det kanske inte var planerat att det skulle bli så. Med en pappa som var yrkesfiskare har han alltid tillbringat mycket tid ute på sjön, och känner sig trygg i de flesta väderförhållanden.

– Tack vare detta yrke kunde jag även gå i pension vid 58 års ålder. Det är mycket värt, säger han.

Väderkvarnarnas räddare

Livet som pensionär innebär dock inte mycket ledig tid för Peter. År 2006 köpte han en gammal väderkvarn från Västeränga, Lemland. Varför han köpte den är han inte riktigt säker på, mer än att han alltid fascinerats av dessa ståtliga träbyggnader.

– Jag fick en idé och tyckte jag skulle ha en egen väderkvarn, skrattar Peter.

Att släpa hem den till egen gård var ett projekt i sig. Peter minns att det blev många timmars traktorkörande den dagen. När flytten väl var avklarad skulle renoveringarna påbörjas.

– Löparen där axeln och vingarna sitter var rutten och eftersom jag tidigare gått en kurs med Alf Berglund vid lantmannaskolan tog jag kontakt med honom igen och beställde vingar och löpare. Han började bli till åren och kände väl att det var dags att trappa ner, och när han såg mitt intresse för väderkvarnarna så ville han att jag skulle ta över.

Peter, som gärna provar på nya utmaningar, tackade ja till även denna.

– Jag var och hämta hem lite maskiner från honom, och sedan drog det i gång.

I dag har Peter fixat upp närmare 40 väderkvarnar runt om på Åland och i Finland. Bland annat blev han kontaktad av en kvinna som sköter ett projekt för att rädda Finlands väderkvarnar, och ett samarbete var snabbt i gång.

– Jag fixar väl upp en eller två stycken i året i Finland just nu. Jag tar hem dem och jobbar med grunderna på hemmaplan, för att sedan vara ungefär en vecka på finska sidan för att montera upp den igen. Då blir det en vecka intensivt jobbande. Det här upplägget passar mig väldigt bra. Jag kan planera min tid själv och jobbar på mycket på vintrarna.

Från åkern till bordet

För några år sedan byggde Peter en 360 kvadratmeter stor hall hemma på gården. Han skrattar åt det faktum att hans hus tar upp för mycket plats så det blir för lite gård kvar. I hallen kan han ta in kvarnarna en i taget för att kunna jobba på dem under vintern, och på vårsidan gör han det sista klart utomhus.

På hans gård står det i dag tre stycken väderkvarnar. En som Peter jobbar på, och två till överlopps. Än har han inte byggt en egen från grunden, även om några varit i så dåligt skick att det är mer nya delar än gamla på dem när han är klar. Den äldsta kvarnen han fixat upp på Åland är byggd år 1758.

– Visst snurrar det idéer om att bygga en egen, det skulle ibland vara lättare att göra en ny än att fixa upp de som är i dåligt skick. Men jag försöker alltid göra det så nära original som möjligt, och bevarar alltid det som går att bevara. Jag har ännu inte behövt riva någon.

Vad gäller sin egen väderkvarn som var hans första köp har den fått komma till liv hemma på Peters gård.

– Jag har testat att mala eget mjöl i min kvarn, och sedan ätit brödet som vi bakade på det mjölet. Grannen min vill göra en film på det här, när vi maler. Det kanske skulle vara nåt.

Kärlek till gamla maskiner

Hemma på Peters backe finns även en gedigen samling av gamla maskiner och traktorer. Just nu har han bland annat tre gamla kultändare som han försöker fixa upp. En av dessa ska levereras till Sandslån vid Ångermanälven – till en båt som är byggd 1909. Hur dessa hamnat på Peters gård från första början är lite av en slump säger han.

– Jag fick nys om större apparat utanför Vanda och åkte iväg med lastbil för att hämta den. Men i stället kom jag hem med tre stycken.

Peter skrattar gott. Detta är något som händer mer ofta än sällan.

– Man radar ju upp med lite jobb för sig själv kan man säga. Alla tre behövde rustas upp, men jag tar det med ro och fixar på dem när jag känner för det.

Våren är strax runt hörnet, och för Peter betyder det mycket tid i skogen för att leta virke. Han letar ständigt efter grova bitar att jobba med.

– Det är mycket roligare att hålla på med det här jämfört med till exempel finsnickeri.

Timrar och täljer

Peter har så länge han kan minnas alltid hållit på med trä i olika former. Bland annat har han gått en båtbyggarkurs som resulterade i två egenbyggda ekor.

– Det blev en åt mig själv, men den finns tyvärr inte kvar i dag. Men en hel del båtreparationer har det blivit under åren.

Peter har även gått en kurs i byggande av timmerhus, och byggt sig en egen timmerbastu.

– Det har även blivit några nya timmerhus och så har jag timrat några bryggor, säger han.

Virket till väderkvarnarna kräver stora och grova tallar, något Peter ständigt är på jakt efter. Även här kommer hans timmerkunskaper väl till hands. För det är ett tungt och tålamodsprövande intresse han har.

– Det är nästan lika mycket jobb med att timra en fot till en kvarn som att bygga ett litet timmerhus från grunden, berättar han.

Hans intresse för att skapa med trä har även bidragit till att bland annat Silverskär och Vikingabyn har hyvlade pärtor som tallrikar.

– Jag hyvlade pärtor till tak i femton år. Det är lite mer jobb att få dem lagade så man kan äta från dem, med torkningstider och sånt. Så det blev lite stressigt och jag sålde maskinen. Men inte blev det ju lugnare för det.

Peter fortsätter skratta gott åt sina egna upptåg.

– Alltid kommer dessa träbitar i vägen för något annat.

Hoppas på kvarnar till

Trots att Peters alla projekt kan få det att framstå som att hans dygn har lite fler timmar än andras, ser han endast positivt på allt han tar sig an. När Peter blickar framåt i tiden hoppas han kunna sysselsätta sig med kvarnrenoveringar så länge han själv tycker att det är roligt. Någon lärling har han inte, och barnbarnen är för små för att börja ta över. Men det är ingenting som Peter ödslar desto mer tid med att fundera på. Han är nöjd så länge han själv kan fortsätta.

– Jag tycker att det här är väldigt intressant och roligt.

Att vara pensionär är den stora fördelen, då det betyder att han kan kan fördela sin tid som han känner. Vill han ta en sovmorgon så gör han det, utan dåligt samvete över att det skulle påverka någon annan.

– Efter middagen på kvällen så försöker jag att bara vara, och inte jobba med något.

Det är dock inte en lätt uppgift för Peter att bara vara. Projekten han tar sig an snurrar ständigt i hans huvud, och idéer på vad han kan göra till näst växer fram hela tiden.

– Men jag tror att det är väldigt bra att ha något att göra. Det är nog viktigt för både kroppen och knoppen att man håller sig i gång, och sysslar med något man tycker om efter pensionen. Så man inte bara blir på soffan. I alla fall så länge man har hälsan och orken. Men det viktigaste är nog att man tycker det man gör är intressant. Inte man kan man ju ha ett jobb man inte är intresserad av.

Ute till sjöss

Peter är även noga med att efter midsommar varje år ta två månader helt borta från allt vad arbete heter. Då beger han sig ut till havs med båten. Varje sommar besöker han gamla kollegor i Nagu och Korpos skärgård, men han håller sig även gärna på hemmavatten.

– Det är så otroligt lugnt och avslappnande där ute på sjön. När man är där kan man inte göra annat än bara vara där i nuet. På varma dagar är det absolut bästa platsen att vara på. Vi har en för jäkla fin skärgård här, säger han med stolthet i rösten.