– Kärleken tog mig till Åland!

Markus skrattar åt sin kommentar och rycker lättsamt på axlarna.

– Det hör man kanske var och varannan dag?

Men sanningen är just den, och Markus tycker det är fantastiskt att han fick Åland på köpet då han träffade sin fru. Paret träffades på fysioterapiutbildningen i Linköping och bodde sin första tid tillsammans i staden.

– Jag jobbade offentligt åt region Östergötland och Elin pendlade till sitt jobb. Vardagen rullade på. Vi hade köpt ett radhus och vi trivdes bra, men allt kändes väldigt inrutat.

Paret hade spenderat mycket tid tillsammans på Åland hos Elins familj, framförallt kring jul och på somrarna. Så att gå från tanke till att faktiskt ta steget att flytta var inte så långt.

– Det var nog jag som tryckte på att vi skulle flytta hit. Vi har så mycket mer möjligheter till ett lugnare liv här, både ur jobbsynpunkt men även utanför jobbet. Man kan bo större här och ändå vara nära stan. Jag är jätteglad att vi tog steget, man vet ju aldrig hur det ska bli men det här blev bättre än jag kanske trodde.

Satsade på eget

När beslutet var taget började Markus genast se sig om efter ett jobb på Åland. Han kontaktade alla tänkbara parter inom fysioterapi och kom i kontakt med Mats Danielsson och Johanna Lundberg.

– Mats hade inget jobb åt mig just då, men när han valde att starta eget tillsammans med Johanna bokade vi ett gemensamt möte och därefter gick allt väldigt fort. Vi bestämde oss för att gå ihop och köra på tillsammans. Då föddes Rehab City.

Markus, som inte hade några egentliga ambitioner att jobba inom den privata sektorn eller att vara egenföretagare, är glad att han tog klivet.

– Jag har verkligen fått bredda mig i min roll som fysioterapeut, vilket har varit utvecklande och roligt. På Rehab City står vi alla på lite olika ben, men kan ta hjälp och dra lärdom av varandra.

Handbollsdrömmarna

En av Markus stora passioner i livet är handboll. Redan 1994 stod han på sin första handbollsplan då hans grannar tog med honom på en träning, och sedan den dagen är han fast.

– Linköping är en riktig handbollsstad, med laget SAAB som tidigare spelade i högsta serien i Sverige.

Markus spelade också fotboll väldigt många år, men insåg själv i tonåren att det var handboll han var riktig bra på.

– Vi hade ett starkt lag och en väldigt stark gemenskap. Vi åkte bland annat tillsammans och kollade på när svenska landslaget spelade EM-final i Globen år 2002. Sverige vann, det var en jättestor händelse.

För den yngre versionen av Markus, som var målvakt i laget, fanns det inget annat i framtidsvisionen än att bli handbollsproffs. Han blev uttagen till riksläger, men insåg ändå relativt snabbt att det skulle bli väldigt tufft att nå toppen.

– Jag är helt enkelt för kort, säger Markus och skrattar.

Han kom in i stadens A-lag, och var med och kvalade till Allsvenskan. Men kort därefter valde han att börja spela på en lägre nivå och fick plats i ett division tre-lag.

– Men jag gav det verkligen allt, drömmen om att bli proffs. Att spela i division tre var dock jätteroligt. När pressen försvann och det bara var för själva sportens skull man var med så blev det en helt annan sak. Vi vann division tre och steg upp till division två.

Handbollen fick naturligt mindre plats i Markus vardag då studierna började kräva mer, och han därefter började jobba heltid. Vid sidan av heltidsjobbet skrev han även sin masterexamen.

– Min masterstudie handlade om handbollsaxlar. Axlar är mitt favoritområde inom fysioterapin.

Satsade på Åland

När Markus flyttade till Åland var han väl medveten om att handbollen inte hade en stor plats på den åländska idrottsscenen. Det var ingenting han reflekterade desto mer över, och han hade inte heller några planer på att starta upp ett lag. Men en dag såg han en annons i lokaltidningen om att det tidigare åländska damlaget skulle ha en återföreningsmatch, och Markus kände genast att han ville vara med.

– Jag kom i kontakt med Nettan Toivonen som bjöd med mig till matchen, och vi började prata om hur man skulle få detta att bli något mer regelbundet.

Pandemin dök dock upp och deras planer fick läggas på is ett tag.

– Vi bestämde oss för att satsa på barn och ungdomar. Genom att visa upp handbollen i skolorna med Heidi Kullberg hoppades vi väcka ett intresse.

IF Fram välkomnade dem med en egen sektion inom föreningen, och i januari 2023 ordnades första träningen för barn i Godbyhallen.

– Många var nyfikna och vi fick ett bra gehör. Det finns ett handbollsintresse på ön, och vi vill fortsätta bygga därifrån.

I dag är Markus både tränare och materialansvarig, två roller han trivs väldigt bra med. Det går inte att missa entusiasmen i hans röst när han berättar om sporten och barnen som han nu inspirerar.

– Det är verkligen jätteroligt! Det är guld att få vara på planen med barnen. Som tränare tänker jag inte bara handboll utan kan dra nytta av mitt yrke och även jobba med motorisk utveckling och rörelseglädje. Att få in mycket lek i träningarna är väldigt viktigt.

Markus skrattar till.

– Båda mina döttrar är också med och spelar handboll, numera ganska frivilligt.

Älskar gräsmattor

Även utanför handbollsplanen är det ett aktivt liv som gäller för Markus. Via fruns familj kom han i kontakt med golfens värld och anser sig själv nu vara beroende av sporten.

– Jag spelar väldigt mycket golf under sommarsäsongen. Jag hittade ett gäng som går upp tidigt på morgonen på helgerna och spelar, vilket är perfekt under småbarnsåren.

Markus tycker att golfens mer stillsamma värld är ett bra komplement till den mer actionfyllda handbollen.

– Jag är en allmän sportnörd helt enkelt, men det är något som fascinerar mig med att försöka få den där bollen nära ett hål. Även sällskapet och snacket runtomkring medan man spelar gillar jag. Jag är verkligen fast, helt beroende.

Markus skrattar till.

– Sedan har jag även nästan en fetisch för gräsmattor också.

För att få adrenalinet att flöda tränar Markus även crossfit.

– Där är det lite mer som handbollen. Jag får träna i grupp med andra, och det är en väldigt fin lagkänsla där alla peppar varann. En helt annat gemenskap än på ett vanligt gym. Jag gillar även att ta i riktigt ordentligt då jag tränar, och den chansen får jag på crossfitpassen.

Genom idrotten har Markus kunnat knyta egna kontakter efter flytten till Åland.

– När vi först flyttade hit hamnade jag in på innebandy och spelade med Pro-09. Genom att söka mig till sportens värld har jag skapat ett nätverk, vilket är tacksamt i dag.

Från gymmet till havet

Markus har hittat ett nytt intresse i båtlivet. Han och frun Elin har köpt en egen motorbåt och lär sig nu tillsammans att navigera i den åländska skärgården.

– Vi gick båda en kurs som sjöräddningssällskapet ordnade tillsammans med ÅSS. Där fick vi lära oss att läsa sjökort, ta ut navigering, knyta knopar och mycket mer. Det var verkligen ett jättebra upplägg, en insiktsfull kurs. Vi hade nog inte kunnat nyttja båten utan den.

En stor fördel för Markus är att de båda gått kursen.

– Vi är jämlika där ute på havet, och det tycker jag känns bra.

Familjen Palm har nu haft båten i två somrar, och hela familjen är alla förälskade i vad båtlivet har att ge.

– De bästa dagarna har vi haft på Idskär. En tom ö, picknick för dagen med och sedan puttra hemåt mot kvällen. Gärna med vänner, två familjer som åker iväg tillsammans. Det räcker väldigt väl för att jag ska må bra.

Schnitzel och landskamper

Markus är helt säker på att familjen bor kvar på Åland om fem år. Han trivs här, och litenheten tilltalar honom. Han hoppas även vara kvar på Rehab City, och får jobba med det han gör i dag. Vad gäller handbollen hoppas han att den utvecklas till en mer organiserad och stabilare handbollsförening.

– Förhoppningsvis kan Åland stå värd för landskamper. Vi håller på att reda i det, säger Markus med ett hemlighetsfullt flin.

Även inom båtlivet hoppas han våga ta ut svängarna.

– Jag vill åka lite längre ut i skärgården och se mer av den. Ta en berömd schnitzel på Salteriet, och besöka Brudhäll på Kökar.

Markus skrattar.

– Sådant där som man måste göra när man bor på Åland.