Ålands äldsta träkyrka finns i Lumparland
 
 
S:t Andreas kyrka i Lumparland är den tredje kyrkan på ungefär samma plats. Det fanns bland annat ett kapell vid vattnet som brändes ner av ryska soldater under Stora ofreden.
 
 
Lumparlands kyrka, helgad åt S:t Andreas, är öppen varje vardag under sommaren. Ett antal konfirmander och andra kommer att verka som guider.
Först ut bland guiderna är Jenni Karlsson. Hon har tagit ledigt från sitt ordinarie jobb som tandhygienist för att jobba som guide under ett par veckor.
Varför valde du att göra det?
– Jag ville göra något annat under ett par veckor. Jag tycker att det är ett härligt jobb att vara guide här i Lumparlands kyrka. Kyrkan är helt underbar och när man stiger in här känns det som tiden stannar. Allt är lugnt och fridfullt. Dessutom får jag tid att spela orgel, fiol och andra instrument här. Det är fantastiskt att få den möjligheten, säger Jenni.
Hon berättar att det är den tredje kyrkan på platsen. I dag är kyrkan vitmålad men den har varit både röd och gul.
– Tidigare har det funnits två kapell här men i alla fall det första brändes ner.
Även i Lumparlands kyrka finns två altartavlor. Den äldsta hänger på kyrkans norra vägg och är från 1700-talet, samma århundrade som den nuvarande kyrkan byggdes. Den nya som hänger i koret är från slutet av 1800-talet.
– Jag tycker att det är så fint att man i församlingarna sparar på det gamla och inte bara slänger bort det.
I kyrkan ser man tydligt att den är byggd med stående plankor vilket besökarna ofta uppmärksammar.
– De som kommer hit tycker också att det är fantastiskt att fönsterglasen i kyrkan är handgjorda, säger Jenni.
Målningar av okänd konstnär
S:t Andreas kyrka hade ursprungligen en fristående klockstapel men den fogades senare samman med långhuset.
– Tidigare var det vanligt att konfirmanderna klättrade upp i tornet och lade en krans runt kyrktuppen. Men den traditionen finns inte längre.
1960, då kyrkan restaurerades, byttes plåttaket ut och ersattes med ett spåntak vilket den också hade på 1800-talet.
Läktarskranket bak i kyrkan pryds av tolv målningar på Jesus och hans lärjungar.
– En av tavlorna fick inte plats så den hänger på norra väggen här bak i kyrkan, säger Jenni.
Orgelfasaden från den gamla kyrkorgeln finns kvar på läktaren. Den nuvarande orgeln flyttades till Lumparlands kyrka då Lemlands kyrka fick sin nya orgel 2009.
Vilka frågor får man som guide av besökarna?
– De har många frågor både om kyrkan och om församlingen. De vill till exempel veta hur stor församlingen är, om det är konfirmation varje år, hur ofta det är kyrkvigslar och en hel del annat. Besökarna är väldigt intresserade och en del är mycket pålästa också.
Utanför kyrkan står det gamla bårhuset som inte används mera men som bevarats.
– Även det tycker besökarna är lite spännande, säger Jenni.
Människans spår syns i kyrkan
Varje dag finns nyplockade ängsblommor i vasar på altaret.
– Jag var och plockade blommorna innan jag kom hit.
Vid predikstolen står timglas sedan gammalt. Timglasen användes för att informera gudstjänstbesökarna om hur länge det var kvar av predikan.
– Det hölls predikan på latin förr och de flesta visste inte vad som sades och det kunde bli ganska långt för dem. Då var det säkert bra att det fanns timglas där de kunde se hur länge till predikan skulle ta, säger Jenni.
Hon visar också upp nyckeln till sakristian. En stor nyckel, lite vind och sned med åren.
– Också låset till sakristian är lite speciellt. Det är upp och ner.
I kyrkan kan man se spår av människor. Vid altarringen finns nötningar på golvet. Virket i bänkarna är nött och lent av många händers beröring.
– Jag tycker att det är fint att se människospår i kyrkan. Det betyder att den varit i flitig användning, säger Jenni.
 
» Lumparlands kyrka
Lumparlands kyrka, helgad åt S:t Andreas, ligger mycket vackert på en kulle ovanför Kapellviken. Den är äldst av de tre träkyrkorna som finns på Åland. Ursprungligen var kyrkan rödmålad, sedan målades den om och var under några decennier gul. Sedan slutet av 1800-talet är den vitmålad. Första gången omnämndes Lumparlands kyrka i historien år1544 och då som ett kapell.

Nina Eriksson