Josefine Blomqvist från Sund var fjolårets lucia. Ett uppdrag hon tog sig an med tacksamhet och glädje.
Hur var det att bli vald till lucia?
– Jag väntade mig inte alls att bli lucia. Det kom som en chock då jag fick veta det. Men naturligtvis var jag glad och jag kände ett riktigt lyckorus.
Perioden efter att gruppen fått veta vem som skulle bära luciakronan blev väldigt intensiv.
– Då började vi öva in luciaprogrammet och det blev två till tre övningstillfällen i veckan fram till luciadagen, säger Josefine.
Själva luciadagen blev riktigt fin och minnesvärd.
– Det var tidig uppstigning och full fart från klockan sju på morgonen fram till halv nio på kvällen. Jag har glömt hur trött jag var då dagen var över. Men det var det värt, alla gånger, säger Josefine.
Det mäktigaste under dagen var kröningen i S:t Görans kyrka i Mariehamn och sedan kortegen genom stan.
– Det var egentligen först då som det slog mig hur stort allt var. Innan vi skulle gå in i kyrkan kände jag hur nervös, berörd och glad jag var. Jag fick tvinga tillbaka lyckotårarna, säger hon.
Josefine har också ett starkt minne från uppträdandet på sjukhuset.
– Då vi fick komma in i ett rum där det låg några sjuka patienter och lussa för dem kändes det så himla fint. Jag såg riktigt hur de lyste upp och det gjorde även mig glad.
Med i luciakommittén
Under luciadagen hade luciagruppen flera uppträdanden runt om på Åland. Så när dagen väl var över var det dags för lite mat och vila.
– Vi fortsatte sedan följande dag med besök på olika platser. Sedan blev det några uppträdanden till innan luciakampanjen var slut, säger Josefine.
För den som blir lucia tar inte jobbet slut då luciakampanjen är över. I stället får man uppdraget att vara med i nästa års luciakommitté.
Vad är din uppgift i kommittén?
– Jag är med för att berätta om fjolårets kampanj, om vad som var bra och om vad man kanske kan göra bättre. Det är mera nytänk i år mot vad det var i fjol. Men det är bra med utveckling.
Josefine kommer också i år att vara delaktig i luciakröningen.
– Jag tror att jag har möjlighet att njuta av stunden på ett helt annat sätt i år. Jag kan sitta och njuta och tänka tillbaka. Jag sjunger med i Bel Canto-kören som kommer att uppträda tillsammans med lucia i kyrkan. Det ser jag fram emot.
Josefine tycker att det är fantastiskt att kunna ha minnet av 2018 års luciafirande med sig genom livet.
– Det är en gång i livet som man är med om detta så visst är det något alldeles speciellt.
Insamlingen är huvudsaken
Josefine ska följa årets luciagrupp genom att åka och lyssna då de uppträder med höstprogrammet.
Ska du rösta?
– Jag tror nog jag ska göra det eller så stöder jag kampanjen genom att köpa pins och lotter.
Varför ska man rösta på lucia?
– För att genom att rösta stöder man insamlingen av pengar till förmån för behövande på Åland. Det är en verkligt bra sak och absolut det viktigaste i kampanjen.
Har du några tips och råd till årets luciakandidater?
– Att de ska njuta av tiden som blir intensiv. Att alla ska hålla humöret uppe för ett dåligt humör sänker hela gruppen. Ja, en sak till, yllesockor är bra att ha, säger Josefine.
Ett annat tips är att den som blir lucia ska se till att det finns mycket vadd eftersom luciakronan inte är den bekvämaste.
– Men det kanske också beror på hurdant huvud man har.
Josefine vill också berömma chaufförerna som hämtar och skjutsar luciagruppen under uppträdandena på luciadagen.
– De var så artiga och omtänksamma. De öppnade bildörrar och stod och väntade med våra jackor. Jag hoppas att de är med också i år.
Vad gör du i dag?
– Jag jobbar halvtid på Pålsböle dagis och halvtid på Mattas gårdsmejeri. På fritiden sjunger jag ganska mycket. Ja, det är väl det jag gör, säger Josefine och skrattar.
Ljusbringerskan
Lucia är en ljusbringerska i mörkret. Lucia var en kristen jungfru som ville tjäna Gud. Enligt legenden dog Lucia en martydöd på Sicilien på 300-talet. I den katolska kyrkan är Lucia de synskadades helgon.
Natten till den 13 december har ansetts vara årets längsta natt. Enligt folksägen var natten fylld av ondska och trolldom. Kanske Lucia därför kom till människorna med hopp och ljus just den natten. Den samma natten började man också julfastan, då åt människorna så mycket de orkade. Fastan avslutades på julafton. Luciatraditionen spred sig till Skandinavien på 1600-1700-talet. (Källa: Evangelisk-Lutherska kyrkan i Finland)
Nina Eriksson