Ida Jansson var ett år när familjen flyttade från Klinten i Mariehamn till Gölby i Jomala.
– Pappa kommer därifrån så det föll sig ganska naturligt.
Ida gick i skola i Vikingaåsen och i Kyrkby innan hon valde att utbilda sig till servitör.
– När jag var liten ville jag bli kock eller dagistant. Men som 16-åring är det svårt att veta vad man ska göra som vuxen.
Ida blev klar servitör 2010 och jobbade ett tag med lite av varje.
– Jag satt i kassa och jobbade på kafé men kände att det inte riktigt var rätt yrkesval. 2011 började jag studera till närvårdare.
Efter avslutade närvårdarstudier började hon jobba på palliativa avdelningen.
– Jag kände att det var intressant med cancervård och även palliativ vård. Jag valde därför att fortsätta studierna till sjukskötare och blev klar i december 2017.
Efter det arbetade Ida på Oasen ett tag innan hon fick jobb inom Södra Ålands hemsjukvård.
– Främst har jag jobbat i Jomala. Men Eckerö, Hammarland, Lemland och Lumparland hör också till distriktet.
Känner du att det var rätt yrkesval?
– Både ja och nej. Jag trivs med mitt jobb men jag skulle också kunna tänka mig en till utbildning. Min sambo är elektriker. Han har egen firma och det tycker jag verkar ganska kul. Men vi får se vad jag blir då jag blir stor.
Trädgård och renoveringar
Förutom att ta hand om sonen håller Ida, tillsammans med sambon Dan, på att renovera ett gammalt härbre som står på gården.
– Sedan har vi planer på att riva ladugården och bygga en ny men mindre där det också ska bli garage.
Ida är också involverad i sambons arbete.
– Man kan kalla mig hjälpreda. Jag hjälper till lite med pappersarbetet. I somras när jag var höggravid var jag med och målade. Ja, jag satt väl mest och pekade, säger hon och skrattar.
Att vara i trädgården är ett annat intresse. Där har Ida alltid något att göra.
– Jag har lite trädgårdsland och växthus. Jag odlar lite jordgubbar, örter och grönsaker.
För två år sedan tog hon jaktkort och har varit med och jagat rådjur.
– Vid bockjakten i höstas var det lite svårt att komma upp i tornen så jag var bara med en gång.
Sedan är det stugan på Föglö som lockar.
– Vi försöker fara dit så ofta det går. Där kan man verkligen koppla av och göra precis ingenting. Förutom det man måste.
Gammal redan som liten
Ida har en förkärlek för gamla prylar. Hon går gärna på auktioner, mest för att det är kul att titta och kanske hitta någon gammal sak.
– Jag var gammal redan som liten. Jag gillade att sitta hos farmor och sticka. Vi lyssnade på Ålands radios firarmix tillsammans och sedan var jag med i ladugården. Jag har alltid gillat gammaldags saker.
Det syns också hemma i köket. Där finns en gammal moraklocka, tallrikar, en gammal väggtelefon och i taket hänger stänger med torkat bröd.
– Det är jag som inrett med gamla saker. Mycket har jag hittat i den gamla ladugården. Jag bär in och Dan bär ut, säger Ida glatt.
Innan pandemin åkte Ida också ganska ofta till Sverige och besökte loppisar.
– Det finns många fina loppisar där. Bland annat i Norrskedika har jag varit på loppis.
Ida gillar också musik. Kanske beror det på att Idas pappa spelar dansbandsmusik.
– När andra lyssnade på till exempel Britney Spears lyssnade jag på dansband.
» Födelsedag 30 år
Ida Jansson
Namn: Ida Maria Alexandra Jansson.
Född: Den 3 februari 1991 i Mariehamn.
Bor: I Överby, Eckerö.
Yrke: Sjukskötare.
Familj: Sambo Dan, sonen Ivar, bonusbarnen Freja och Gabriel.
Intressen: Jakt, handarbete, trädgård och gamla prylar.
Firar: Firar med de närmaste på grund av coronan.
Spelar du själv något instrument?
– Jag spelar piano och melodika samt lite gitarr. Jag har också ett dragspel med det har inte blivit av att spela så mycket. Jag spelar helst hemma, jag är inte alls som pappa och farfar.
Nu har hon en liten kille som också gillar musik och som hon kan spela för.
Vad har du för framtidsplaner?
– Jag får se. Kanske börjar jag studera igen. Eller så fortsätter jag jobba som sjukskötare. I vår ska jag i alla fall ordna loppis och tömma ladugården. Jag kommer nog att ha saker att göra, speciellt eftersom man har en liten att ta hand om också.