Jörgen Pettersson har i hemlighet alltid drömt om att få stå på scen. 60-årsdagen firar han därför med ett litet annorlunda evenemang, en show på Alandica.

Hur kom du på det?

– Jag har inte haft modet att göra det tidigare. Nu har jag kommit till den åldern när jag inte längre är rädd för att misslyckas. Själva idén dök upp i slutet av november, lite oklart varifrån. Jag tycker om att ställa till kalas och vill gärna testa mina gränser. Då tyckte jag idén var fantastisk.

Jörgen Pettersson känner sig både förväntansfull och lite nervös inför helgens show där han kommer att bjuda på minnen från förr, dråpliga episoder han varit med om och läxor som han lärt sig under vägen.

– Jag kommer också att blicka ner i ett förflutet som jag helst vill glömma. Men det ska också handla om olika förebilder. Allas våra liv går upp och ner. Och min kurva har aldrig varit högre upp än i dag. Jag är stolt över mitt liv och vill gärna dela med mig av det, säger han.

Showen handlar också om en del dråpliga episoder från 23 år på Ålandstidningen. Jörgen Pettersson tycker att det svåraste är att prata om sådant som gått snett.

– Shoutout 6.0 är på vissa platser rätt självutlämnande. Min avsikt är att visa att ingenting är farligt, bara man bestämmer sig för att resa sig efter fall.

Tar tid att bli klok

Han tycker att det känns lite läskigt att göra detta. Men på samma gång känns det nödvändigt för honom att utmana sig själv.

Vad ska showen handla om?

– Världen som jag ser den, självstyrelsen, framtiden, episoder jag klarat mig levande ur, mina stapplande steg som smågangster och vådan av ett bristande lokalsinne samt lite ”gubbgnäll”. Det blir en blandad kompott.

Till sin hjälp har Jörgen Pettersson haft skådespelaren Nicklas Lantz som kreativ coach och bollplank.

– Han är en underbar människa och oerhört professionell. Jag har lärt mig massor på våra repetitioner och hoppas det ska synas på scen också.

Hur länge har du repeterat inför showen?

– Manuset började jag jobba med under julhelgen. Då insåg jag hur mycket jobb som väntade och att det var för sent att ångra sig. Sedan skrev jag på och tyckte allt var bara skit, men fortsatte. I början av januari var det värre, då var jag övertygad om att det var skit. Sedan började allt långsamt vända, precis som projekt ska vara.

Kommer du att göra om detta?

– Nej, detta händer inte igen, det är en engångsföreställning.

Vad önskar du att du visste tidigare om livet som du vet nu?

– Förut var det viktigare för mig vad du gör, snarare än vem du är och hur du mår. Nu är jag är mer mån om att människor och jag själv ska må bra än att bara prestera. Jag önskar att jag haft de insikterna redan från början. Det verkar ha tagit den här tiden att bli klok.