Lars ”Lasse” Eneborg är född och uppvuxen i Gubbängen i Stockholm.
Hur var det att växa upp där?
– Värdelöst. Farsan var alkoholist och morsan käkade piller. Jag tror att det berodde på att min syster drunknade då hon var sju år. Jag var åtta år då det hände. Den händelsen knäckte nog dem.
Som liten var Lasse också ”sommarunge” som han säger. Två somrar tillbringade han på en gård i Västergötland.
– Där fick vi rensa betland som vi inte ens såg slutet på.
En sommar var han i Dalarna och sedan sju år i Jämtlandsfjällen.
– Egentligen var jag för gammal för att vara sommarbarn. Men jag liftade upp och hjälpte till i slottet.
Lasse gick åtta år i Gubbängens enhetsskola och nian i Sköndal.
– Där fick vi prya, som det hette då. Jag pryade sex veckor på konditori, sex veckor på snickeri och sex veckor inom skogsbruk. Det var det sista jag fastnade för, säger Lasse.
Han hade alltid gillat skogen och där Kaknästornet står i dag hade han och kompisarna en skogskoja.
Han fortsatte jobba inom parkavdelningen och gjorde då lite av varje. Bland annat jobbade han som skogsarbetare i Gullberga och beslöt sig då för att utbilda sig.
– Jag pluggade tre år vid en skogsbruksskola. För att få det att gå ihop jobbade jag extra som hamnarbetare, främst vid stadsgården i Stockholms hamn. Jag jobbade också som motorsågsinstruktör. Min specialitet var att klättra upp i träd med stolpskor, sele och motorsåg. Det gav en del spänning som jag kanske var ute efter just då.
Lasse har också varit fackligt engagerad.
– När jag var fanbärare vid en väns begravning i Nynäshamn bestämde jag mig för att bli borgerlig officiant för att kunna ta hand om begravningar. Jag tyckte att prästerna var så dåliga och pratade efter samma koncept vid varje begravning.
Personliga förrättningar
Han gick en kurs och har sedan dess haft både vigslar och begravningar i Sverige.
– I går ringde de och bad mig hålla en begravning. Den ska hållas på sjön och anhöriga ska då sprida askan på samma gång. Då jag ska hålla en begravning sitter jag hos folk och planerar den i minsta detalj så de får den som de vill. Kanske också detta är en utmaning som jag sökt, säger han.
Att få begravningar och vigslar personliga är viktigt för honom. Han står även för musiken och har vid flera tillfällen satt melodi till verser och texter om den avlidna.
– Jag hittar ibland så fina texter som jag tycker att jag kan använda mig av. Då försöker jag få en melodi till dem.
Musiken har alltid funnits och Lasse både spelar och sjunger.
– Jag sjunger på ålderdomshem också. Det är kul, säger han.
De sista 15 åren innan pensioneringen jobbade Lasse vid Sveriges äldsta Waldorfskola.
– Jag pluggade till hantverkslärare som 50-åring. Jag jobbade mycket med stöd till barn och ungdomar. Jag trivdes väldigt bra med lärarjobbet på Waldorfskolan.
2008 träffade han Desirée från Åland på en inflyttningsfest. De gifte sig 2010 och efter pensioneringen flyttade Lasse till Åland.
Trivs i skog och mark
Han bor tillsammans med hustrun Desirée i Hammarland och trivs som fisken i vattnet.
– Jag gillar att vara ute i skog och mark. Här kan man gå ut i skogen när man vill. Det är rena paradiset. 
Men att man hittar kantareller då man ska ut och leta julgran är han inte lika glad över. 
– Det är helt klart något fel på systemet, säger han.
Till vardags gillar Lasse att pyssla med huset. Utomhus finns en liten verkstad och vedbod.
– Jag gillar att jobba med händerna. 
Han spelar också boule med Ekboule och det tycker han är väldigt trevligt.
– Det är socialt och man träffar många människor. Man får prata och umgås.
Vad har du för framtidsplaner?
– Jag ska börja fiska eftersom både båt och brygga ingår i hyran. Men jag har inte kommit i gång med det ännu, säger han och skrattar.
 
» Födelsedag 75 år
Lars Eneborg
Namn: Lars Axel Olof Eneborg.
Född: Den 30 januari 1945 i Gubbängen, Stockholm.
Bor: I Hellesby, Hammarland.
Yrke: Pensionär.
Familj: Fru Desirée, två döttrar från tidigare äktenskap och tre barnbarn, samt tre katter.
Intressen: Sjöliv, utförsåkning, skogen med svampplockning, spela boule, hus och hem, musik, det själsliga.
Firar: Firar med de närmaste.

Nina Eriksson