De senaste dagarna har nyhetsflödet präglats av Donald Trumps utspel om Grönland. Grönland ska bli amerikansk basunerar en rad medier ut. Detta utan att ha djupare förståelse för vad som ligger bakom utspelet och kunskap om Trumps berömda förhandlingstekniker – gå ut hårt och få därmed högre sannolikhet till positivt utfall. Om USA:s redan existerande närvaro på Grönland, de historiska stridigheterna om Grönlands statstillhörighet, Kinas stora intresse och ökade närvaro i landet, omfattande potentiella fyndigheter och det faktum att Ryssland de senaste åren gradvis återöppnat och utvidgat arktiska militärbaser.
Lägg därtill att självständighetsrörelsen växer på Grönland så har vi ett land där många frågor närmar sig sin spets.
Från ett åländskt perspektiv är det inte mycket som liknar de frågor som Grönland står inför. Samtidigt är Grönland en autonomi i Norden och samarbetet mellan Grönland och Åland är på vissa områden intensivt – såväl inom det privata näringslivet som politiskt.
För även om Grönland känns långt från den åländska vardagen har vi stora likheter. Inte minst har vi mycket att lära när det kommer till det självstyrelsepolitiska området. Framför allt har Grönland, vilket Maria Ackrén (ålänning och lektor i statsvetenskap vid universitetet i Nuuk) tidigare sagt till Ålandstidningen, en tydligare målsättning med vad man vill med sin självstyrelse.
I ett uttalande i veckan sade den danska statsministern Mette Frederiksen (S) att det är viktigt att Grönlands framtid definieras av grönländarna, och inte av Washington eller Köpenhamn. Ett uttalande som står helt i linje med Grönlands självstyrelselag från 2009, som erkänner det grönländska folket som ett folk med rätt till självbestämmande.
Från ett åländskt perspektiv är ett dylikt uttalande något främmande. Inte minst med tanke på åratal av nej från Helsingfors när det kommer till revideringen av den åländska självstyrelselagen. För även om det åländska folket har rätt till självbestämmande hör vi inte någon finländsk statsminister säga att det är viktigt att Ålands framtid definieras av ålänningarna själva och inte av någon annan.
Uttalandet från danska statsministern visar på en tydlig skillnad mellan länderna när det kommer till synen och förhållandet mellan statsmakten och autonomin.
Mycket kommer hända kring Grönland de kommande åren. På Åland står vi däremot fortfarande och stampar inom många områden.
För att komma vidare talar Ackrén om behovet av en tydlig målsättning med självstyrelsen, men hon har tidigare även påpekat vikten av beskattningsrätten. En rätt som både Grönland och Färöarna haft sedan starten av sina självstyrelser, men som Åland fortfarande saknar – trots att det funnits en bred politisk samsyn kring behovet av ett åländskt övertagande.
Bland våra politiker grymtas det ofta att det saknas intresse för den åländska självstyrelsen, men om ingen talar om den blir ju intresset inte heller stort. Kanske våra åländska politiker kunde lyfta debatten genom att lyfta självstyrelsen med sina fördelar och utmaningar. Så att vi får ett engagemang och en tydlig gemensam målsättning. För utan en tydlig målsättning vet vi inte riktning och utan riktning tappar hela samhället fart. Det är kanske en lärdom vi kan ta från det som nu utspelar sig på Grönland.
Daniel Dahlén
