Vid det lilla huset i Lemland där dockskåpsmuseet finns möts man av en hel rad med gamla barnvagnar. De står välkomnande på gården och inne i farstun.
Dockskåpsmuseets ägare Anki Sjölund tar emot inne i det lilla huset. Från golv till tak finns dockskåp från olika årtionden tidstypiskt inredda.
– Jag har varit noga med det, att allt ska vara från samma tid. Men nu på senare tid har jag frångått det lite eftersom jag inte hittat de inredningsdetaljer som jag vill ha med, säger hon.
Hon har just nu över 50 kompletta dockskåp i sin samling och även en hel del som inte är klara ännu.
– Jag får egentligen inte rum med fler dockskåp här men jag kan ändå inte låta bli att samla på mig fler.
Hur får du tag i dockskåpen?
– En del köper jag och en del får jag tag i genom att folk ringer upp och frågar om jag vill ha dem.
Det var sommaren 2016 som Anki öppnade sitt dockskåpsmuseum. Hon har öppet från maj till och med augusti.
– I år har jag haft stängt i juli eftersom det händer så mycket annat på Åland då.
Anki tycker ändå att det är allt fler som hittar till hennes museum.
– Jag har skyltat från stora vägen för adressen Mejerigränd 5 går inte att hitta i Google maps.
Små hus till barnen
Ankis äldsta dockskåp är från 1950-talet och det nyaste är från 2012.
– Det är främst Lundbydockskåp. Men jag har några andra modeller också.
Alla dockskåpen är inredda med möbler, tavlor och andra saker. I en del lyser det från olika lampor och i andra finns små roliga, personliga detaljer.
– Jag har inrett några dockskåp till mina barn. Jag har gjort det enligt hur jag tror att de kunde se ut hos dem, säger hon.
Bland annat har hennes äldsta son ett hus med flera bilar i garaget eftersom han är mycket intresserad av bilar.
– Om han sedan vill ha det kommer han att få det, säger Anki.
I ett annat av dockskåpen kan man se en inramad studentbild på väggen. Också det dockskåpet har Anki inrett till en av sönerna.
– Jag tycker att det är roligt att inreda med något speciellt som hör just till det barnets intressen eller personlighet.
Döttrarna Rebecka och Nelly har också de sina dockskåp i museet.
– Allt började egentligen med deras dockhus och mitt eget. Sedan har det bara blivit fler, säger Anki.
Har du något dockhus som du ännu skulle vilja ha till din samling?
– Ja, det är ett Manor-skåp som tillverkades i begränsad upplaga i början av 1980-talet. Ofta blir dessa dockskåp väldigt dyra eftersom det inte finns så många kvar.
Har du några favoriter i din samling?
– Alla är mina favoriter, säger Anki och skrattar.
Vilka är det som kommer för att se museet?
– Det är alla möjliga. Barnfamiljer, far- och morföräldrar som tar med sig barnbarnen. Barnen blir oftast väldigt förtjusta i skåpen och skulle gärna vilja leka med dem. Men det går inte. I stället hoppas jag att jag kan inspirera dem att leka med sina egna dockskåp och inreda dem på olika sätt.
Ett litet kafé
Förutom dockskåp finns också en hel del annat i museet. Anki har gjort egna dockskåp utifrån olika sagor och berättelser. Här finns ett rum från sagan om ”Prinsessan på ärten”, ett rum som Anki inredde för att fira sagopersonen Totte då han firade 50 år och ett där de tre damerna Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin finns.
– Det gjorde jag till 100-årsjubileet av Elsa Beskows saga om tanterna. Med det jobb jag har, som barn- och ungdomsbibliotekarie, är det nästan farligt att ha dockskåp som hobby eftersom jag får nya idéer hela tiden, säger Anki.
Barnvagnarna som finns utanför museet väcker också en hel del uppmärksamhet.
Varför började du samla barnvagnar?
– Jag tycker att de är fina och så är det också ett sätt att bevara barnvagnshistorien genom åren.
Utanför museet finns ett lite kafé där den som känner för det kan ta en fika.
– Jag brukar säga att det nog är det minsta kaféet i världen. 
Anki skulle gärna ha mer utrymme för sina dockskåp och vagnar eftersom samlingen blir allt större med åren.
– Ja det börjar verkligen bli trångt i det lilla huset, säger hon och skrattar.

Nina Eriksson