På Rosengård i Godby har Pelle Lindblom, Gundis Nordblom, Sigurd Ingves, Snöfrid Lindgren och Sven-Olof Eriksson samlats för att prata om hur deras jular var då de var små.
Julljusen brinner och nybakade pepparkakor finns på bordet, det är så nära en julstämning man kan komma, så här veckorna före jul.
– Ja, vi har bakat pepparkakor i dag, säger Ann-Mari Enqvist-Pettersson, dagverksamhetsledare på Rosengård.
Sigurd och de andra tar för sig av pepparkakorna innan de börjar prata om hur julen var förr då de var barn.
– Julklapparna kunde bestå av kalsonger, en skjorta och så en bullgubbe. Och rädd för jultomten var man också för hade man inte varit snäll kunde han stoppa en i säcken, säger Sigurd.
Sven-Olof kommer speciellt ihåg julen 1933. Då omkom hans pappa då Plus förliste just innan jul.
– Jag var så liten så jag visste inte riktigt vad det handlade om. Men jag minns att vi fick ovanligt mycket choklad den julen, säger han.
Det året firade Sven-Olof julen på Mickelsö i mammas föräldrahem.
– Jag måste ändå säga att vi var lyckligt lottade då det gällde mat, säger han.
Sålde julkort
Gundis minns julaftonen som en lång väntan på att julgubben skulle komma.
– Jag minns också att vi alltid fick köpta karameller av pappa på julen. Han brukade gömma dem i farstuskåpet men vi vågade inte gå och söka efter dem i förtid, säger hon.
Snöfrid har ett minne också hon från en av jularna i sin barndom. Hennes mamma hade bakat jullimpor som förvarades i en stor bunke med lock i härbret på gården.
– Då mamma skulle hämta en jullimpa fanns det bara en kvar i bunken. Då hade folk stulit brödet. Mamma var arg och tyckte att då kunde de ha tagit den sista också, säger hon.
Alla är överens om en sak och det är att det bakades och fejades alldeles oerhört till jul.
– Golven skulle skuras och de rena jultrasmattorna skulle på. Då hade man inte bara en matta utan hela golvet var täckt med trasmattor, säger Pelle.
Sigurd berättar att han sålde julgranar veckan före jul.
– Jag var ute på nätterna och tog granar så att inte skogvaktarna skulle se mig. Jag sålde granarna för tio mark styck. På det sättet fick vi lite extra pengar till julen, säger han.
Sigurd var två år då hans mamma dog så han och pappan firade jul så gott de kunde.
– I sex år firade vi jul själva innan pappa gifte om sig, säger Sigurd.
Pelle och Sven-Olof  kommer ihåg att de beställde julkort från Lauri Peltoniemi i Hangö och gick sedan runt och sålde dem.
– På det sättet fick vi några penni över. På en del ställen köpte de många julkort och på andra köpte de inte alls, säger Sven-Olof.
Julen har förändrats
Förr var också julmaten viktig. Förutom lutfisk, skinka, pressylta och annat fanns också en hel del kakor och annat gott på bordet vid juletid.
– Lutfisken har aldrig varit något för mig, säger Pelle och skrattar.
Om julaftonen var förväntansfull, stämningsfull och rolig var juldagen desto tråkigare.
– På juldagen fick man vara inne. Man fick varken gå ut eller leka några vilda lekar. Men det tog man igen sedan på annandagen, säger Sigurd.
– Jag minns att mormor var väldans noga med att man inte skulle ta i någon sax eller annat redskap på juldagen, säger Sven-Olof.
Pelle däremot kommer ihåg att efter tolv på juldagen fick han gå ut och leka.
Vad gjorde ni då på juldagen?
– Man satt mest och förargade sig över att man inte fick göra något. Det var som att sitta i en arrest. Inte fick man spela spel och absolut inte kort, säger Sven-Olof.
Alla minns också att man under julen for runt på julkaffe till bybor och släktingar.
– Det blev mycket julkaffe, säger Sven-Olof.
– Då åkte man oftast med häst och släde. Det gjorde man också till julottan, säger Gundis.
Har julen förändrats mycket under åren?
– Nog har den förändrats, säger Sigurd.
– Den har förändrats på många olika sätt, en del till det bättre förstås medan andra har förminskats, säger Sven-Olof.

Nina Eriksson