På 1930-40-talen vistades Åbokonstnären Karl Ingelius ofta på Åland sommartid för att måla. Han var produktiv och snabb och torde ha lämnat efter sig otaliga Ålandsmålningar. Idag är Ingelius rätt bortglömd och hans verk kostar inte mycket när de dyker upp på auktioner.

Karl Hugo Ingelius föddes den 25 augusti 1885 i Åbo. Han studerade vid Ateneum åren 1901-1906 och vid Finska Konstföreningens ritskola 1905–1907. År 1927 fortbildade han sig i Paris vid Académie de la Grande Chaumière. Förutom studieresor i Norden skall han även ha gjort sådana till S:t Petersburg och Moskva.

Ingelius hörde till den finländska Novembergruppen som grundades av expressionistiska konstnärer strax före första världskriget. Han hörde även till Åbogruppen Pro Arte under en tid. Den grundades 1933 då tolv konstnärer under protest lämnade konstföreningen. Pro Arte hade inte något uttalat program, men medlemmarna i konstellationen hade modernistiska strävanden.

Även om Karl Ingelius i början av sin karriär hade klart uttalade modernistiska ideal övergick han senare till ett helt traditionellt avbildande i sitt måleri, och hans palett ljusnade. I början var akvarellen huvudtekniken, men redan i början av 1920-talet övergick han till oljemåleri. Han kunde inte helt försörja sig som fri konstnär, utan arbetade bland annat vid Hörhammers och Stenmans konsthandlar. Hans engagemang hos dessa föranledde även möjligheten att ställa ut där, vilket han gjorde redan 1919 respektive 1922. Karl Ingelius var även verksam som scenograf vid Åbo Svenska Teater. När han sommaren 1942 anlände till Åland omtalade tidningen ankomsten och Ingelius titulerades ”dekorationsmålare” vid nämnda teater.

Karl Ingelius verkar ha varit rätt aktiv med att ställa ut sin konst. Tidningarna i riket rapporterade kontinuerligt om hans utställningar. Ofta visade han tavlor i sin ateljé och i notiserna från dessa tillfällen påpekades att försäljningen hade gått bra. Han ställde inte bara ut i Helsingfors och Åbo. Redan 1922 visade han målningar i Björneborgs rådhus, och 1929 i Stockholm och Oslo. På Åland ställde han på 1940-talet ut på Societetshuset. Sommaren 1948 deltog Ingelius med åtta verk på Ålands Vänners utställning i Mariehamn.

Det är således på 1930-talet och 1940-talet som Karl Ingelius flitigt besökte Åland för att måla. Redaktören Axel Danielsson noterade ofta gästande konstnärer i tidningen Åland och Ingelius uppmärksammades flera gånger. Tack vare dessa uppgifter kan man notera att Ingelius under åren besökte olika delar av landskapet. Den 19 juni 1941 skrev den Fridsamme att Karl Ingelius anlänt till Åland: ”För närvarande är det Åbo-målaren Karl Ingelius, som går omkring här i Mariehamn och trakten omkring staden och målar den ena tavlan efter den andra. Han har för övrigt vistats här i det närmaste tre veckor. -Jag har nu i min tur ’upptäckt’ Mariehamn, förklarar han för signaturen. Badhusberget är en guldgruva för en målare. Kärleksstigen t.ex. är ett tjusigt motiv, men där finnas så många andra motiv också.” Ingelius hade även målat i Hindersböle, Ytternäs och på Gripen. Han uppgavs ha fått sälja en och annan tavla också.

Sommaren 1948 säger Ingelius att det är nionde gången han kommit till Åland för att måla, detta år med Geta i sikte. Han formligen lovsjöng Åland i Mamres Lunds sommaröversikt (TÅ10.07.1948): ”I min ungdom upptäckte jag Åland via Kökar och nu då jag är tämligen gråhårig har jag hunnit med det mesta av landskapet. Åland är en härlig plats för målarfolket, hur härligt skall den då inte vara för folket som bor här. Hus och hem äro till 99 procent välskötta och befolkningen tjusig, intelligent, glad och ’hemskt’ gästvänlig. Tyvärr få väderkvarnarna förfalla, och det tycker jag är tråkigt. De stå för det mesta som vålnader från gången tid. Kunde man inte mobilisera litet energi för att sätta kvarnarna i skick – det skulle blott öka stämningen i bygderna!”

Det åländska landskapets skönhet var säkert den huvudsakliga orsaken till att Karl Ingelius återkom sommar efter sommar, men en bidragande orsak var också möjligheten till avsättning. På de åländska pensionaten vistades många välbärgade svenskar. Axel Danielsson noterade 1948 att Ingelius sålt bra och att ”De svenska sommargästerna voro särdeles begivna på att få med sig hem en bit av Åland”.

Karl Ingelius avled den 16 april 1956. Hans konstnärskap har fallit i glömska och priserna på målningarna är obetydliga. Någon banbrytande konstnär blev han aldrig, trots ambitioner i ungdomen att höra till avantgardet. Kanske var det de ekonomiska realiteterna som gjorde att han utvecklades till en mer traditionell landskapsmålare. Det är inte de konstnärliga kvaliteterna som gör att Ingelius bör uppmärksammas, utan det faktum att han precis som sina samtida kolleger Ture Malmberg och Erik Juselius med sitt måleri dokumenterade det åländska samhället i en tid som skulle följas av stor förvandling.