När storasyster Ebba började spela teater ville Erik också pröva.

– Jag blev kär i teatern direkt. Jag var den enda killen, huvudet kortare än de andra och fick massor av uppmärksamhet och uppskattning. Och jag kände att jag nog var rätt skicklig på det, vilket gjorde att det bara blev ännu roligare såklart, berättar Erik när Ålandstidningen träffar honom en grådaskig marseftermiddag.

Så han bestämde sig, sju år gammal, för att skådespelarbanan var hans väg.

– Jag gjorde till och med upp en plan över hur jag skulle göra för att kunna börja jobba som skådespelare.

Han planerade hur han bäst skulle använda tiden på högstadiet och gymnasiet, och tog reda på att det fanns en scenskola i Luleå.

– Jag tror att det var tanken på all snö däruppe som lockade mig, säger Erik och skrattar.

Planen genomfördes också, sånär som på scenskolan som han aldrig hann gå. Vilket kanske var tur. För det år han i så fall skulle ha gått ettan blev han erbjuden en roll i tv-deckaren ”Morden i Sandhamn” och därefter en stor roll i den svenskdanska polisthrillerserien ”Bron”. Och därmed var han etablerad i den svenska tv-branschen. Även om hans egentliga tv-debut faktiskt skedde ett par år tidigare i ”Min bror kollokungen” där han spelade en autistisk pojke.

Första långfilmen

Men vid det laget hade Erik redan hunnit spela med i två långfilmer. Regissör Ulrika Bengts sökte skådespelare till sin Föglöbaserade film ”Iris” som fick premiär 2011. Erik minns fortfarande auditionen. Han var 13 år och kände sig redo för allt efter att ha spelat åländsk teater i sex år.

– Det kändes bara naturligt, jag hade ju jobbat mycket med Julia Westerberg som höll i castingen. Så vi improviserade, jag tror inte att vi hade förberett någon scen utan det var mest improvisationer. Jag bara lekte, det var roligt.

Han minns hela filminspelningen som mycket lustfylld. Ulrika Bengts lät de unga skådespelarna ta den tid de behövde.

– Trots att vi var ett gäng tolv-trettonåringar som aldrig hade stått framför en kamera förut, så gav hon sig inte. För det kan jag uppleva i dag, att många regissörer, och kanske framför allt om de jobbar med barn, nöjer sig. Att de säger, okej, vi nöjer oss där, vi går vidare. Och det är jag väldigt tacksam för att hon inte gjorde. Hon nöjde sig inte. Vi körde tills hon blev nöjd och tills jag blev nöjd och tills det blev bra.

Med i ensemblen var en rad namnkunniga skådespelare som Tobias Zilliacus, Maria Salomaa och Magnus Krepper.

– Det var verkligen hög klass på skådespeleriet och jag sög åt mig. Jag såg hur de kunde leka fram scenerna och improvisera runt och bara ha kul på jobbet. Det var otroligt givande att spela med sådana här stora skådespelare och bara känna att ”shit, jag kan lära mig någonting här”.

Efter Iris gjorde han huvudrollen i Ulrika Bengts betydligt mörkare drama ”Lärjungen”, inspelad på Lågskärs fyrplats.

– Det var en tuff men också fantastisk inspelning. Vi bodde hela teamet därute och kom ju varandra väldigt nära. Det var bara vi, fåglarna och ormarna därute. Den inspelningen kommer jag alltid att ha med mig.

Praktisk teori

Drygt 18 år gammal flyttade han till Stockholm. Gick Kulturamas tvååriga skådespelarutbildning. Tack vare sin redan stora erfarenhet fick han börja direkt på andra året.

– Det var en bra utbildning som gav mig mycket praktisk teori, kan man säga. Jag fick sätta ord på saker som jag intuitivt redan hade gjort. Som hur man jobbar med aktioner och aktiviteter och sådana saker. Hur man lär känna sin karaktär, hittar var den kommer ifrån och vart den är på väg.

Han läste teaterhistoria, olika versmått och yrkesverktyg som sång- och talteknik.

Sedan fick Erik alltså tv-rollerna i ”Morden i Sandhamn” och ”Bron”, liksom en rad mindre filmjobb. Innan det plötsligt small till år 2018 och han blev kontaktad av en rollbesättare som ville att han skulle provfilma för huvudrollen som fotbollsspelaren Martin i Ronnie Sandahls kommande långfilm ”Tigrar”.

Erik fick som bekant rollen och inledde ett och ett halvt års förberedande arbete. För att se ut som en elitsatsande fotbollsspelare tränande han hårt och lade på sig tolv kilo nya muskler.

– Jag tränade med David ”DFlex” Seisay som har tränat många skådespelare. Jag spydde efter träningen vid två tillfällen. 5.000 kalorier måste jag äta per dag. Så jag vaknade mätt och somnade mätt. Jag åt enligt ett schema som innehöll mängder av glass och pommes frites med ost. Det var bara att trycka i sig kalorier. Jag är fortfarande inte jättestor i kroppen men jag var ännu mindre då. Så det var häftigt faktiskt.

Målet var inte att lära sig spela fotboll på samma sätt som ett blivande proffs.

– Men jag behövde se ut som en fotbollsspelare, och röra mig och se mig omkring ute på planen som en fotbollsspelare. Sedan när det kom till dribblande och så filmade man benen på en body double.

Det intensiva tränandet var också ett sätt att lära känna psyket på rollfiguren Martin, en ung fotbollstalang som valts ut till en elitfotbollsskola i Italien men inte orkar med den psykiska pressen och långsamt bryter ihop.

– När inspelningen sedan började i september 2019 blev det två väldigt intensiva månader. Jag var på plats hela tiden, från det att kameran började filma på morgonen tills vi slutade på kvällen. Visst var det fysiskt ansträngande men framför allt psykiskt.

I den färdiga filmen är Erik, och i speciellt hans nakna ansikte, i bild nästan konstant.

Han beskriver hur han var nästintill utbränd i två månader efter avslutat inspelning. Men det hårda slitet bar frukt. Filmen hyllades av publik och recensenter, och i synnerhet lyftes Eriks hudnära och känsliga rolltolkning fram. Han blev utnämnd till årets stjärnskott på filmfestivalen i Rom, och vann pris som bästa skådespelare på Göteborg filmfestival. Som grädde på moset blev han dessutom Guldbaggenominerad. ”Tigrar” blev Eriks internationella genombrott.

– Jag är jättestolt över ”Tigrar”. Och jag är väldigt nöjd med min insats, konstaterar han.

Men det blev en annorlunda världspremiär för ”Tigrar”. Covid höll världen i sitt grepp och det mesta var stängt. Filmen premiärvisades på Roms filmfestival.

– Alla hade munskydd på sig. Vi gick på en tom röda matta där det normalt trängs en massa fotografer. Så det var en annorlunda upplevelse. Och sen fick vi skjuta upp de vanliga biopremiärerna ett år för att biograferna stängde.

Netflixfilmer

Sedan dess har det blivit fler stora internationella roller. 2021 spelade Erik i den Netflix-beställda actionfilmen ”Svart krabba”, med bland annat Noomi Rapace som motspelare.

– Jo det märktes att det var en storproduktion. När regissören ropade ”Tack!” efter en tagning strömmade det in folk på inspelningsscenen som man inte hade en aning om vilka de var eller vad de gjorde. Det var skillnad mot ”Tigrar” där vi jobbade mycket i miniteam på kanske fyra personer.

Filmkarriären har kort sagt tagit fart. För att bara nämna några av de produktioner han har varit med i gjorde han en av huvudrollerna i dramaserien ”Allt som blir” kvar, liksom i kriminaldramat ”Slutet på sommaren”. Han har medverkat i en Beckfilm och gjort en roll i dramasatiren ”Exit”, om den norska finansvärlden.

– Det var lite samma känsla som med ”Bron”. Att få jobba med en serie som jag älskar. Att få lägga mitt eget avtryck på den, säger Erik med ett förtjust leende.

Snart är det premiär för det internationella tv-dramat ”A Life's Worth”, om en grupp svenska FN-soldater under Bosnienkriget.

– Det var en berörande inspelning. Den skildrar ju ett brutalt krig, och många av de inblandade hade direkt eller indirekt själva blivit drabbade av kriget. Jag blev verkligen tagen av många scener som vi gjorde. Jag ser väldigt mycket fram emot att få se den.

Serien har snart världspremiär på Series Mania i Frankrike som är en av världens största seriefestivaler. Det är ännu oklart var den senare kommer att visas.

Teater hemma

Men innan dess väntar premiären på ”Gökboet” på Teater Alandica hemma i Mariehamn, den 19 mars. Erik har tagit en paus i filmandet och återvänt dit där allt började, den åländska teaterscenen.

– Jag har verkligen saknat att stå på scenen. Senast jag gjorde det på Åland var 2018, så jag har längtat tillbaka.

Han och hustrun Cina Monn Enge har ett hus i Mariehamn som behöver renoveras. Så de beslutade att inleda året här hemma. De bor även i Stockholm där Erik är född, innan han som litet barn flyttade till Åland där han växte upp.

– Vi har varit ute och jobbat så mycket. Så vi bestämde oss för att nu ska vi vara här en tid och jobba med huset. Och då tipsade pappa om att Teater Alandica skulle sätta upp ”Gökboet”. Jag har sett filmen många gånger och älskar den. Så jag anmälde mitt intresse, gjorde en audition och fick rollen. Så det var en perfekt tajming egentligen.

Tror du den lille sjuårige Erik är nöjd med hur hans plan utvecklat sig?

– Jo det tror jag faktiskt, säger Erik innan han rusar iväg till teaterrepetitionerna på Alandica.