Då man kommer till Lindens gruppboende vid Folkhälsans allaktivitetshus känns det hemtrevligt redan innanför dörren.
– Det är så vi vill ha det, säger Linda Nummelin-Gammals.
Linden är ett gruppboende för personer med minnessjukdom. Det finns nio platser och oftast är det fullsatt.
2005 startades boendet samtidigt som allaktivitetshusets verksamhet inleddes. 
– Det är enligt samma modell som finns vid Folkhälsans övriga allaktvitetshus i Finland, säger Linda.
Hur får man plats vid Linden?
– Först och främst ska man ha en diagnos. Man får sedan ta kontakt med socialarbetaren i sin hemkommun och så gör vi ett avtal med kommunen. Oftast kommer klienten direkt hit hemifrån. Ibland har vi rätt många förfrågningar och ibland är det lugnare.
Att det finns bara nio platser på Linden, fast efterfrågan är större, beror på att man vill ge den bästa vården som man kan.
– Vi är just nu åtta ordinarie personal och en på läroavtal. Det är viktigt för oss att all personal har tid för alla som bor här. Vi försöker uppfylla de önskningar som varje enskild klient har för att de ska ha det så bra som möjligt.
Därför försöker man göra boendet så hemlikt som möjligt med hemtrevliga detaljer i samlingsrum och gångar.
– Varje klient får också inreda sitt rum med saker hemifrån. De ska kunna känna sig så hemma som det bara är möjligt, säger Linda.
Meningsfull vardag
Det är också viktigt för personalen att få veta vad klienterna tycker om för att få dem så aktiva som möjligt. Där är kontakten med anhöriga väldigt viktig och man har ett nära samarbete med dem.
– Gillar någon att baka eller laga mat får man vara med i köket. Gillar man att sova länge på morgonen får man göra det. Vi finns med som ett stöd och har ett habiliterande arbetssätt där de boende får vara med och göra saker som de fortfarande kan, säger Linda.
Att ha en meningsfull vardag är det man främst strävar efter på Linden och det möjliggörs av en intresserad och engagerad personal.
– Vi försöker också att ta med de anhöriga i diskussionerna eftersom det ändå är de som känner sina nära bäst. Dessutom är det viktigt att också de får känna att de har vårt stöd. En minnessjukdom är på alla sätt en anhörigsjukdom.
På Linden lever både de boende och personalen i stunden.
– Vi gör dagen så bra som det bara är möjligt och gläds åt de stunder då allt fungerar både för klienterna och för oss. Det kan vara små saker som vi tar vara på.
Linda påpekar också vikten av självbestämmanderätten och att man som personal måste anpassa sig till vad personen behöver just i stunden.
– Vill någon inte äta just då så väntar vi och försöker på nytt efter ett tag. Just sådana saker som att äta är ju livsviktiga och då måste man vara beredd på att lirka lite.
Fler boenden behövs
Minnesjukdomarna går allt mer ner i åldrarna och när vi också lever längre diagnosticeras allt fler med en minnessjukdom.
– Trots det finns det fortfarande ett stigma och kanske även lite skam över att få en sådan diagnos. Det är lite samma situation som med psykisk ohälsa för ett antal år sedan. Där har man genom information och öppenhet vänt trenden.
Att prata öppet om sjukdomen och att ge information är viktigt för att nå ut till alla.
– Minnessjukdom kan drabba vem som helst och då är det viktigt att man kan vara öppen och på det sättet få hjälp med det som behövs.
I dag finns dagverksamheter dit minnessjuka kan komma för att göra saker tillsammans med andra. Samtidigt har de anhöriga då möjlighet att göra något på egen hand.
– Men dagverksamheterna har svårt att få deltagare trots att verksamheten är väldigt bra för att behålla den kognitiva förmågan så länge det bara går.
Förutom dagverksamheter tycker Linda att fler boenden behövs på Åland.
– Kanske det också kunde finnas ett boende för yngre som insjuknat. Jag tror att det skulle vara bra. Men där måste kommunerna samarbeta för underlaget är för litet för att det ska finnas ett boende för de yngre i varje kommun.
 Hur kan en dag se ut på Linden?
– Vi kommer igång på morgonen och det får ta den tid det tar. Sedan hittar vi på saker vartefter. Det kan vara promenader, besök till biblioteket eller något annat. Vi dricker kaffe och äter i det kombinerade vardagsrummet och köket. På kvällarna har vi ofta högläsning för att varva ner och hitta lugnet till natten.
Det är viktigt för personalen att hela tiden upprätthålla ett lugn på Linden för att också klienterna ska känna trygghet och lugn.
– På det sättet kan vi också hålla nere medicineringen på en miniminivå. Det är väldigt viktigt att klienterna kan känna att de befinner sig i en trygg miljö, säger Linda.

Nina Eriksson