Ingmar Bergmans dramafilm ”Fanny & Alexander” från 1982 hade i helgen premiär i en tolkad omtappning på Norrbottensteatern i Luleå, i regi av Rasmus Lindberg. På scen finns Alice Stenberg från Mariehamn.

– Det är en av de största satsningarna Norrbottensteatern någonsin gjort, säger hon.

Alice Stenberg studerar på Teaterhögskolan i Luleå, och som en del av praktiken medverkar hon och hennes sju klasskamrater på scen.

– Det som är så fint med just den här teaterhögskolan är att vi har Norrbottensteatern vägg i vägg. Vi får ett unikt samarbete med en professionell teater. Man har på ett sätt alltid en fot i yrket när man går här.

23-åringen berättar att hon alltid drömt om att bli skådespelare.

– Det är superkul att stå på scen. Jag har alltid gillat att berätta historier, haft mycket fantasi och gillat att jobba med texter. På något sätt har det alltid funnits i mig och jag har drömt om att bli skådespelare. Men jag fick ofta höra att det inte är ett riktigt yrke, att det är klart jag kunde hålla på med det som hobby ”men sedan måste du ha ett riktigt yrke”, säger hon.

Som 16-åring flyttade hon från Åland för gymnasiestudier i Stockholm.

– Det var då som jag fick upp ögonen för att man faktiskt kan utbilda sig till skådespelare och att man sedan kan jobba som det. Någonstans där kände jag att tusan, då ska jag satsa och göra det jag brinner för!

Hon gick först 1,5 år på folkhögskolan Skara Skolscen med inriktning på teater och kom sedan in i Luleå, som har en av fyra teaterhögskolor i Sverige där hon nu går sitt andra år.

– Nu när jag är på platsen jag drömde om för några år sedan känns det fantastiskt, det är ett sådant privilegium, säger Alice Stenberg.

3,5 timmar lång

Tillbaka till scen. Alice Stenberg har fått rollen som Justina i Fanny & Alexander, en uppsättning hon beskriver som en färgrik mastodontproduktion. Och hon håller med regissören Rasmus Lindbergs beskrivning om att den är ”en hyllning till livet”.

– Den är stor och omfattar så mycket, så mycket känslor. Det är 55 scener vilket innebär 55 övergångar som ska sys ihop sömlöst med varandra. Det är verkligen skratt och gråt och man känner en klump i magen vid vissa tillfällen, andra gånger viker man sig dubbel av skratt.

Ursprungsfilmen är fem-sex timmar lång och en kortare version runt tre timmar. Norrbottensteatern har modigt gått in för en 3,5 timmar lång föreställning.

– Rasmus Lindberg valde att inte korta ner, han bestämde att han skulle ha med allt. Det är en speciell grej att vara med i en så lång föreställning, men en otrolig upplevelse, säger Alice Stenberg.

Hur togs premiären emot i helgen?

– Fantastiskt, jättebra. Det var fullsatt, så mycket reaktioner och skratt … det blev stående ovationer på slutet, jätteroligt!

Skräckföreställning

Pigan Justina kommer in på scen i slutet av den första akten, när barnen Fanny och Alexander tillsammans med sin mamma Emilie flyttar till biskopsgården där Justina arbetar.

– Justina känner sig lite felplacerad och vill egentligen vara någon annanstans. Hon drömmer om att själv bli framgångsrik en dag, men just nu är hon fast i den här grå, tråkiga, kala, hemska biskopsgården. Hon är lömsk, men också väldigt feg. Det finns en hemsk scen där biskopen piskar Alexander som är ganska känd från filmen. Han piskas för att Justina skvallrar och berättar vad Alexander sagt. Hon blir startskottet på något sätt, beskriver Alice Stenberg.

Hon syns mer i andra akten och har också några egna scener med barnen.

– Det är ju en praktik jag gör, så jag har inte jättemycket repliker och rollen är inte så stor, men jag upplever ändå att jag fått en fin möjlighet och får vara med mycket ändå.

I vår gör åländskan en andra praktik, då på Uppsala Stadsteater.

– Då ska jag medverka i en skräckföreställning för låg- och mellanstadiebarn. Jag vet ännu inte vad jag kommer att spela för roll, men jag börjar jobba med produktionen i mitten av december och så är det premiär i februari. Så det blir en del pendlande Luleå–Uppsala där jag kanske spelar Fanny & Alexander ena dagen för att repa i Uppsala nästa dag. Man får ett litet smakprov på hur det är att jobba som skådespelare.

Vad är du för typ av skådespelare?

– Jag skulle säga att jag är ganska orädd. Jag gillar att jobba utanför min komfortzon, med komik och stora gester och rörelser. Jag gillar att jobba med upphöjd text där det inte är så mycket naturalism, även om det också kan vara intressant. Så man får försvinna in i en värld som inte är lik den värld man själv är i, ett avbrott från verkligheten.

Teatern i blodet

Alice Stenberg är dotter till sångerskan Maria Stenberg Haug och skådespelaren och regissören Ove Andersson.

– Det har absolut präglat mig. Jag tänker mycket på när jag sprang bakom scen när pappa hade någon revy, eller när han regisserade och jag satt på sidan av och förundrades. Eller när mamma hade en spelning och jag satt med och tittade. Det har alltid funnits i mig och har definitivt gett mig en skjuts in i branschen.

Trots det har hon ännu inte gjort några större roller på de åländska scenerna, senast medverkade hon i ”Kollorna”.

– Genom att jag började gymnasiet i Sverige har jag inte haft chansen att stå på de åländska scenerna än, men det vore jättekul att göra det i framtiden. Jag ser fram emot att vara med och bidra till att förstora teatern på Åland, jag vill verkligen skapa mer teater där – att det blir en större grej än vad det redan är. Jag tror att samhället behöver kultur, att man får försvinna från verkligheten ett tag, säger Alice Stenberg och fortsätter:

– Det är viktigt att få ses i grupp och skratta tillsammans, att uppleva något med andra.