Rederiaktiebolaget Gustaf Erikson hade 22 ångfartyg i sin flotta. I ”Gustaf Eriksons ångare” berättas historien om dessa fartyg, som inte tidigare har dokumenterats i samma utsträckning som segelfartygen. Författarna Bo Limnell och Ralph E Sjöholm jobbade stora delar av sina yrkesliv för rederiet. Bo Limnell på poster som ekonomichef, kontorschef och vd, Ralph E Sjöholm som teknisk chef. Idén till en bok kom när de ordnade upp rederiets arkiv. – Vi har lärt oss många nya saker. Det här är en så viktig del av den åländska sjöfartshistorien att den inte borde få glömmas bort, säger Bo Limnell. I onsdags kväll var det boksläpp på Ålands sjöfartsmuseum för verket, som har 270 sidor och innehåller ett par hundra bilder. Auditoriet var fullsatt när författarna berättade om några av fartygen. I jakten på bilder från epoken har författarna fått tillgång till många privata fotoalbum som gått i arv. – I dagens samhälle ska det vara mycket bilder, både av båtar och av människorna som var med. Vi har träffat många trevliga barn och barnbarn till dessa personer, säger Ralph E Sjöholm.”Missfoster”Varje ångare får ett eget kapitel i boken. Det ges en kort teknisk beskrivning och så skildras fartygets historia ”från vaggan till graven”, säger Bo Limnell. – Den baserar sig på korrespondens mellan fartyg och redare.Han berättar om det allra första ångfartyget i GE-flottan, Rigel, som togs över 1919. Fartyget var mycket rankt, vilket ställde till svårigheter för befälhavaren Emanuel Eriksson. Han förstod inte hur fartyget skulle bära sig eftersom det ”brände upp” allt och inte tog någonting med sig.– Båten är ett missfoster, rapporterade han. – Rigel höll på att bli dödsstöten för rederiet, säger Bo Limnell. Fartygens historia vävs till stora delar ihop med krigshistorien. – De fraktade bland minor och torpeder, säger Bo Limnell. Torpederingarna var dramatiska. – Det var ganska många dödsfall. Men det var censur under kriget, så det står bara ”olyckshändelse”. Redaren Gustaf Eriksons son Gustaf Adolf Erikson omkom under torpederingen av ångaren Argo.Svårt i stormarnaStormar på Atlanten var ett annat problem för ångfartygen. – En ångare har lite för liten barlastkapacitet. När man var utan last låg fartyget väldigt högt och halva propellern var över vattenytan. Om det stormade låg fartyget och vickade. Då hamnade hela propellern i luften så att den började rusa, säger Ralph E Sjöholm. För att avhjälpa problemet under stormarna sattes vatten på akterdäck ända upp till relingen, vatten som hela tiden rann ut och behövde fyllas på. I bland fick man hålla på så 20 dagar i sträck. I ett meddelande från befälhavaren på Hamnö, Kurt Borenius, rapporterades att man hade ”gått i fem knop med vinden”.– Alltså akterut! säger Ralph E Sjöholm.Räddade arkivUnder arbetet med boken fick Bo Limnell och Ralph E Sjöholm möjlighet att rädda rederiet United Owners/United Lines arkiv från att bli sopor. – Nu efterlyser vi en ung och rask forskare som kan ta vara på Uniteds arkiv. Här finns mycket intressant, säger Bo Limnell.”Gustaf Eriksons ångare” ges ut av Stiftelsen Hilda och Gustaf Eriksons samt Gustaf Adolf Eriksons understödsfond. Stiftelsens ordförande Gun Erikson-Hjerling är glad över allt arbete som har lagts ner på boken. – Det var otroliga öden och äventyr när man jämför med säkerheten i dag. Då var det inte mycket säkerhet, särskilt inte under krigstiden. Det är en spännande bok, säger hon.
Anna Jakobsson