För litteraturforskaren Ulrika Gustafsson från Mariehamn är litteratur inte enbart en inåtvänd upplevelse, inte bara en bok. Det är ett sätt att ta reda på hur vår värld ser ut.
Hon har nyligen blivit doktor i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi.
LITTERATUR -Ja, hur hamnade jag här? undrar Ulrika Gustafsson när jag frågar om vägvalen som ledde henne till doktorshatten.
-Jag vet inte riktigt, säger hon och så börjar hon att berätta.
-Det är väl nyfikenheten och intresset som drivit mig. Jag har hittat ett område att fördjupa mig i där jag känner att jag växer och där jag känner att jag har någonting att ge. Sen är det svårt att säga vad som är tillfälligheter och vad som är målmedvetenhet.
Är ensam stark?
I sin doktorsavhandling vill Ulrika Gustafsson visa upp tema "individ och omvärld, ensamhet och gemenskap" som finns i Ulla-Lena Lundbergs författarskap.
Det handlar om hur människan uppfattar sig själv. Är människan lyckligare ensam och stark eller i en större gemenskap? Vad är konsekvenserna av individualismens utveckling?
Ulrika Gustafsson har framförallt utgått från Lundbergs självbiografiska bok "Sibirien. Ett självporträtt med vingar".
Kritik mot individualismen
"Sibirien" handlar om en kvinna som ser sig själv som en liten del av en stor helhet, ett ekologiskt system. Istället för att se sig själv som en självstyrd människa. Meningen med livet är för henne inte självförverkligande och personlig lycka, utan skapelsens fortlevnad.
- Hur en människa ska vara blir inte längre en självklarhet. Hennes världsbild framstår i min läsning som en befrielse från betungande individualism, säger Ulrika Gustafsson.
Hon finner därmed i Ulla-Lena Lundbergs böcker en viss kritik mot individualismen. Att ensamheten kan leda till olycka.
-Men ingenting är svart eller vitt. Även positiva konsekvenser av individens utveckling kommer fram. Det är ju individualismen som gör det möjligt för oss att ställa oss utanför samhället och kritisera det.
Litteratur beskriver livet
Som en del av det över fyra år långa forskningsarbetet har Ulrika Gustafsson hållit flera konferensföredrag på nationella och internationella konferenser i Finland, och även runt om i Europa och i USA.
Hon har även sysslat med projektplanering, redaktörskap och handledning.
-Många tror att forskningen främst är ett inåtvänt arbete, men för mig handlar det om kommunikation utåt. Det är i diskussioner med andra människor och forskare som vi kan nå större insikter, säger hon.
-Litteratur för mig är inte bara inåtvänd, inte bara en bok, betonar hon. Litteratur handlar om politik, samhället, om våra liv.
En viktig röst
Ulrika Gustafsson talar långsamt och eftertänksamt, börjar ibland på en mening och byter sedan formulering, men tappar aldrig tråden.
-Enligt mig berättar vi alla olika historier. Politiker berättar sina historier, media andra och vi själva berättar historier för varandra. Vi kan alla välja vilka historier vi vill berätta och vilka vi vill lyssna till, säger hon och tillägger att litteraturen är viktig för att den har en kritisk röst, som på många ställen anses vara farlig. Annars skulle ju inte censurbegreppet existera.
Pigg nyfikenhet
När Ulrika Gustafsson var liten brukade hon hjälpa till att städa på ett antikvariat. Och som betalning fick hon ta med sig hem de böcker hon ville ha.
- Det var väl när jag lärde mig läsa som jag blev intresserad av litteratur, säger hon och skrattar.
Det blev litteraturvetenskap i Åbo efter Ålands lyceum. Därefter studier i folkloristik i Österrike och litteratur i Berlin.
-Jag har alltid varit pigg på att ta tillvara de möjligheter som erbjuds. Jag har alltid velat resa och lära mig språk. Men att bo utomlands har gett mig även andra kunskaper som jag har nytta av i min forskning. Jag har fått upp ögonen för hur samhällen kan byggas upp på så olika sätt.
Det var vistelsen i Berlin som ledde in henne på intresset för självbiografier. Hon läste kurser i feministisk litteraturhistoria och fann alla dessa kvinnor som inte fått skriva böcker utan brevväxlade med varandra istället.
Självinsikter
Hur forskningen har påverkat Ulrika Gustafsson som person är inte helt klart.
-Jag fann livshistorierna intressanta och på något sätt har ju ämnet berört mig.
Hon hejdar sig.
-... jag har inte läst in mig själv som person i min forskning.
Ny paus.
-Men jag har kommit fram till insikter som naturligtvis påverkar hela min livssyn. Jag tror framförallt att jag inte längre tar för givet att saker är som de först framstår.
Total frihet
Vi pratar om framtiden.
-Det är egentligen först nu som man ser konsekvenserna av sitt tidigare yrkesval. Då drevs jag av ett intresse. Nu förstår jag att det valet innebär att jag måste ge upp en viss social trygghet.
-Jag tycker de forskare som lever på korta stipendier från år till år är mycket modiga och envisa. För de lever hela tiden i en osäker tillvaro, säger hon.
Ändå är det inom forskningen Ulrika Gustafsson ser sig själv.
-Jag har sökt en hel del forskningstjänster. Främst utomlands. Det känns jättebra att vara klar med min doktorsavhandling, samtidigt hänger många framtidsfrågor över mitt huvud.
Det är en tillvaro mellan total frihet och osäkerhet.
Försöker vara nöjd
Disputationen gick bra.
-Det var roligt och spännande. Och jag var sansad.
Efteråt samlades vännerna för en stor fest. Nu har hon även fått sina examenspapper med höga betygssiffror.
-Jag har alltid skyndat vidare efter studentexamen och magisterexamen. Nu ska jag försöka stanna upp ett tag och vara nöjd, säger hon.
På fredag, den 16 november, föreläser hon om "Berättelser och makt" i Ålands hotell- och restaurangskola på inbjudan av Ålands kulturstiftelse.

Liz Lindvall