Ute i Borgboda, Saltvik kan man hitta fornlämningar från stenåldern till järnåldern, fornborgar och gravfält. I centrum av dessa historiska sevärdheter ligger en liten röd stuga – Idas stuga. I stugan, som är öppen dygnet runt och året om för allmänhet, finns en faktapärm där man kan läsa mer om Ida Janssons liv.
Livet för en piga under början av 1900-talet var hårt och slitsamt.
Ida Jansson föddes 1885 i Bertbyvik, Saltvik och hade en syster. Hennes mor var endast 22 år gammal vid Idas födsel, och hennes far var redan 60.
Kort efter Idas och hennes systers födsel dog deras pappa. Modern Olga Jansson gifte om sig med torparen Karl August Blom och familjen flyttade till Sibby i Sund. Små småningom for deras nye fader till Amerika, för att aldrig återvända.
Ida gick i skriftskolan i Sund där hon sades vara duktig på den bibliska historien.
Efter skolan började Ida tjäna som piga vid Grannas i Tengsöda och Norrgårds i Syllöda. Efter det arbetade hon som kokerska på Germundö gård i 12 år.
Under åren i Germundö födde Ida fyra flickor utanför äktenskapet. Inget av sina barn kunde hon behålla.
1924 – nya livsvillkor
Året är omdiskuterat men omkring 1924 hade Ida Jansson lyckats samla ihop tillräckligt med pengar för att kunna skaffa sig sitt egna hem, som vi i dag känner igen som Idas stuga.
Hon hade dels fått arv från styvfadern i Amerika och fått en viss ekonomisk ersättning från en eller flera av sina döttrars pappor.
1924 födde hon också sitt sista barn, Gustav Adolf Jansson, som föddes gravt handikappad.
Ida arbetade som piga på Borgboda gård ett par år, men måste sluta 1927 då det var svårt för henne att ha ett stadigt arbete samtidigt som hennes son krävde tillsyn, då han inte kunde ta hand om sig själv.
Skulle sonen följa med någonstans bar Ida honom på ryggen. Hon sökte läkarhjälp, men ingen hjälp fanns att få och Ida fick sköta om honom utan assistans.
Gustav Adolf fick ofta tillbringa dagarna ensam hemma på gården. Eftersom han var delvis förlamad kunde han krypa runt utanför stugan.
För att få lite sällskap lät grannen Bengt Lindholm på Borgboda gård, sina hästar att beta i hagen på andra sidan vägen.
Familjen Jansson hade ingen brunn och fick hämta vatten av grannarna. Elektricitet fick de först på 1940-talet då Saltvik elektrifierades.
”En otrolig visskatt”
Efter Idas död 1966 föll den lilla stugan i glömska och började vittra bort. Fram till för drygt 20 år sedan, då Idas barnbarn som arbetade som tekniker för Ålands museum lät, med grannarna Lindholms godkännande, bevara Idas stuga till en sevärdhet.
I dag är Idas stuga öppet dygnet runt, året om för besökare. Det är gratis att titta in, allt man behöver göra är att öppna dörren.
Gerd Lindholm tar hand om stugan genom att städa, vattna blommorna och hålla efter.
Hennes man Erik Lindholm växte upp på Borgboda gård, och minns Ida Jansson.
– Hon var en tuff, stark kvinna.
Ida Jansson är också ihågkommen som en sjungande kvinna.
– Hon var en otrolig visskatt, hon sjöng visor och ballader.
Det gjorde hon när hon arbetade på gården och plockade bär. Mycket bär plockade hon, säger Erik Lindholm.
1958 kom Sveriges Radio hem till Ida, och spelade in henne när hon sjöng sina visor.
– De spelade in henne när hon plockade blåbär, säger Erik Lindholm.

Zeb Holmberg