– Jag tycker om dekorativa mönster och rytmer. Men medan jag målade trängde sig omvärlden på allt mer i form av rapporter om krig och klimathot. Jag frågade mig själv om jag verkligen bara skulle måla vackra bilder, berättar Berit Olanders.

Tavlornas landskap är inte nordiska utan tropiskt exotiska. Hon har bott i Afrika och rest över världen.

– Jag har besökt Bangladesh och vet vilka katastrofer erosion och översvämningar orsakar, säger hon och pekar på en tavla med ett vattenfall i bakgrunden som plötsligt antar en mer sinister betydelse.

På en annan tavla kallad ”Hägring” flyter små öar med träd runt på vattnet. De har förlorat sina rötter. ”Öar flyter bort i dimma i en brusten värld, som det står på beskrivningen bredvid tavlan.

Så kan man hitta små oroande inslag i de annars så idylliska motiven.

En av tavlorna skiljer ut sig genom att vara en otvetydig kommentar till kriget i Ukraina. Vissna solrosor omger en krackelerad skulptur som någon lagt rosenbuketter på.

– Den tavlan kommer från ett fotografi jag stötte på. Fotografen heter Lena Wilderäng och jag blev så tagen att jag kontaktade henne och frågade om jag kunde få en kopia för att måla utifrån.

Oljemålning

För första gången har hon prövat att måla i olja. Med undantag för två äldre akvareller består utställningen helt av nymålade oljedukar.

– Jag blev förvånad över hur lätt det var att arbeta i olja. Man kan till exempel ändra saker mycket enklare än i akvarell.

Hon har använt samma arbetssätt som när hon skapat bildvävar, berättar hon.

– En väv börjar man nedifrån och bygger uppåt. Jag beslutade mig för att måla på samma sätt, att börja med en detalj och sedan bygga på.

Hon lät bli att skissa för att ge inspirationen fritt spelrum.

– Men jag förde dagbok under målandet och antecknade de tankar och impulser arbetet väckte. Därför finns det en liten strof till varje tavla som jag hoppas att betraktarna läser.

Utställningen öppnar med vernissage i dag klockan 12 och visas till den 30 april.