Natalia Mikkola har tidigare berättat att hon drömt om att ha ett galleri eller ett visningsrum på Åland för att kunna bjuda in konstintresserade ålänningar. Och nu är det klart. I huset på Järsö, med vidunderlig utsikt över fjärden genom salongens stora fönster, har hon nu skapat sitt galleri.

– Jag tänker att här kan jag ta emot intresserade och berätta om hur de olika verken kommit till. Alla platser och bilder har ju en historia.

För drygt tio år sedan, 2012, hade Natalia Mikkola sin första publika konstfotoutställning, på Ålands sjöfartsmuseum.

– Jag ställde ut bilder av moln. Vissa kanske tänkte att moln inte kan vara intressanta, men molnformationer har man avbildat i alla tider. De berättar något om den tid då de kom till och avslöjar ett ögonblick ur någons historia där och då.

Sedan dess har hennes portfolio vuxit till ett hundratal fotoverk, i limiterade serier. En del är slutsålda. Hon har sin huvudsakliga katalog på nätet.

Rest mycket

Hon har rest och fotograferat en hel del utomlands, på Island, vid Victoriafallen på gränsen mellan Zimbabwe och Zambia, i Sydafrika, i Tokyo, och nu senast i Sydney, inför ett ännu ofärdigt projekt.

Öppna landskap i drömska färgtoner och stora siluettrika stadsvyer återkommer.

– Jag har alltid min stora systemkamera med mig när jag är ute på resor. De gäller att fånga ögonblicket när det dyker upp, och det har jag känsla för. Jag ser när det är något spännande på gång.

Hon har etablerat sig som konstfotograf i främst Stockholm. Hennes bilder har ställts ut på kommersiella gallerier och på museer som Liljevalchs. Flera av hennes verk finns i privata samlingar och offentliga miljöer som exempelvis designhotellet Lydmar. Hennes grafiskt suggestiva strandbilder från den tyska semesterön Sylt väckte uppmärksamhet. På en välgörenhetsauktion härom året såldes hennes donerade fotoverk ”Malibu Sunset” för 75.000 kronor (cirka 6.700 euro med dagens kurs).

– Jag vill att mitt skapande ska stå för det vackra och det goda i dessa svåra tider. Det behövs annat att fokusera på än det negativa.

Identitet och plats

I sitt fotograferande letar hon efter kopplingen mellan identitet och plats, förklarar hon.

– Jag vill att bilden återspeglar känslan jag hade för platsen när jag tog den. Jag fotograferar gärna öppna landskap, men inte för motivens skull utan för att jag identifierar mig med platsen på något vis. Sedan är det ju fantastiskt att se hur människor hittar sin egen identitet i bilderna.

Hon vill gärna dela med sig av sin kunskap och sin entusiasm.

– Jag vet att det finns ett stort konstintresse på Åland. Jag hoppas att jag kan inspirera andra, speciellt unga ålänningar, att se de konstnärliga möjligheterna i sin vardag och skapa och ge sig ut i världen.