William Brozo är professor i pedagogik och undervisning vid George Mason University i Fairfax i Virginia, USA. Läs- och skrivkunnighet, särskilt hos unga pojkar, är ett av hans specialområden.
I går var han på Åland för att föreläsa och träffa både skolpersonal och bildningschefer. Besöket är ett samarbete mellan Regionförvaltningsverkens svenska enhet för undervisningsväsendet och landskapsregeringens utbildnings- och kulturavdelning.
William Brozo arbetar med både Pisa- och Pirls-undersökningarna, det vill säga de internationella jämförelserna av 15- och 9-åringars förmåga till bland annat läsförståelse.
–Det är pojkar som antingen har svårt att läsa eller som inte är motiverade att läsa som har de sämsta resultaten i de här utvärderingarna, säger han.
–De kanske läser i skolan, men de läser inte på fritiden för nöjes skull.
Det är ett stort och växande problem, anser han.
Uttråkade
I Pisaundersökningen 2009 svarade 45 procent av de 15-åriga pojkarna att de inte läser för nöjes skull. Motsvarande siffra för flickorna var 19 procent. Skillnaden mellan könen är inte något nytt fenomen. Redan på 1960-talet visade studier att pojkar inte läste lika bra som flickor.
–Ett undantag fanns i Tyskland på 1960-talet. Då var majoriteten av lärarna män och pojkarna var bättre på att läsa än flickorna. Det vände sedan och sedan dess har det varit så här i så gott som alla länder som deltar i Pisaundersökningarna.
En orsak kan vara att läraryrket är kvinnodominerat, säger William Brozo.
–Det är en spekulation. Men pojkar ser ofta bara kvinnor och flickor som njuter av att läsa. Reaktionen kan bli att de vill vara bättre på något annat, till exempel skateboard, datorer eller matte.
En annan förklaring kan vara att läsningen i skolan inte är tillräckligt intressant för pojkarna. Ämnena och bokvalen tråkar ut dem.
”Se bortom statistiken”
Finland har ett av de största glappen i världen mellan flickors och pojkars läsförmåga.
–Men då ska man komma ihåg att flickornas resultat är enastående bra och att pojkarna också är förhållandevis bra, säger William Brozo.
Läget är dock sämre för finlandssvenska pojkar än för finska.
Vad kan man göra för att åtgärda det här?
–Jag tror att man för Finlands del behöver se bortom statistiken och Pisaresultaten. Släpp det och lägg fokus mer lokalt – ta reda på vilka pojkar som ser ut att misslyckas med läsningen och rikta åtgärderna mot dem. Ni behöver nå de pojkar som får låga resultat i läsproven.
Pojkarna kan till exempel behöva böcker som intresserar dem mer.
–Fråga vad pojken i fråga har för intressen. Sedan kanske man kan börja med en jakt- och fisketidning eller något liknande.
Att få in fler manliga förebilder är bra, anser han. Ett exempel från hans egen hemstad är ett program där äldre killar hjälper yngre pojkar att plugga.
Bokklubb på bussen
Bokklubbar för pojkar är ett annat tips.
–Här kan man rikta in sig på pojkar som kämpar med läsningen. Det går att komma på riktigt smarta metoder, säger William Brozo och nämner projektet ”Books and balls”, där idrottstränare tar med pojkarna i laget på kombinerad pizza/bokklubb efter träningen.
– Jag har också hört talas om ett idrottslag som hade bokklubben på bussen till och från matcher. Jag tycker att det är briljant.
Man måste även stödja läsning i hemmen, säger han.
–Det behövs en bred attack från alla håll.
Att läsa lite, dåligt eller inte alls leder inte nödvändigtvis till problem senare i livet.
–Men det blir ett problem för vissa. Jag oroar mig för de pojkar som har så låg läskunnighet att de inte kan prestera bra i livet. De kanske inte kan studera på universitet, de kanske blir arbetslösa, får missbruksproblem och blir våldsbenägna. Allt det här är besläktade syndrom.
Det handlar om så mycket mer än testresultat, säger William Brozo.
–Vi vill inte att våra pojkar bara ska bli bra på skriva prov. Vi vill att de ska bli bra människor.

Anna Jakobsson