”Det blir mycket skratt och glädje”
Josefine Blomqvist har sjungit så länge hon kan minnas och tvekade inte en sekund när hon såg annonsen om att ”Grease” skulle sättas upp på Åland. I oktober gör hon entré på scenen som Marty i Pink Ladies.
– Jag har sett musikalen i Stockholm och tyckte att den var jättebra och förstås har man sett filmen många gånger. Det kändes kul att den skulle sättas upp här.
Musikalintresset har funnits med sedan barnsben.
– Jag och min mamma har haft som tradition att fara till Stockholm en gång om året och gå på musikal. Det väckte mitt musikalintresse.
Intresset utvecklade sig och ledde till ett års musikalstudier på Stockholms musikpedagogiska institut.
– Jag tycker att det är jättekul med blandningen av sång, dans och teater, det är det jag tycker allra bäst om. Framförallt sång, men de tre tillsammans blir väldigt roligt.
I veckan började äntligen repetitionerna inför premiären i oktober. Tidigare har skådespelarna pluggat manus, träffats digitalt, och lärt sig koreografierna.
– Det blir ganska intensivt nu framöver med repetition flera kvällar i veckan och sedan varje kväll de sista veckorna. De är väldigt mycket jobb, man är som i en bubbla.
Josefine hoppas att det hårda jobbet ska visa sig på scenen, trots nerver före.
– Jag är fruktansvärt nervös innan jag kliver upp på scenen men förhoppningsvis släpper det.
Att jobba tillsammans med de andra i ensemblen är enligt Josefine det bästa med att vara med i Grease.
– Vi är ett jättebra gäng, det är verkligen superroligt. Alla är snälla, peppande och duktiga. Det gör väldigt mycket att man känner sig trygg med de man spelar med.
På frågan vad publiken kan förvänta sig hoppas Josefine på positiva reaktioner.
– Mycket skratt hoppas jag, jag tror att den blir rolig. Och mycket glädje.
”Det var lite häftigt mode då”
Lena Andersson minns när ”Grease” med Olivia Newton–John och John Travolta kom i slutet av 70–talet.
– Man älskade ju den filmen, jag var 15 år gammal då. Musiken är medryckande och man dansade med. Det är fart och fläng.
Tillsammans med Gunilla Nilsson ansvarar Lena för kostymerna, något hon har arbetat med i snart 20 år i Teaterföreningen och på Teater Alandica.
– Det är lite roligt det här med gängen och hur viktiga kläderna och frisyrerna var när man var tonåring, och det är de ju fortfarande.
Jobbet som kostymör innebär en hel del pusslande och en rejäl dos kreativitet.
– Vi syr lite grejer och sedan plockar vi ihop. Det här är ju 50-talet och det var lite häftigt mode då med vida kjolar, man önskar att man hade varit med.
Jackorna till Pink ladies har Lena och Gunilla sytt av ett tyg som hittades på Mattssons i Godby. Andra plagg har återfunnits på Emmaus och vissa kommer från skådespelarnas egna garderober.
– Det är lite pyssel och en utmaning. Förut kunde man fara till Finland och Sverige och botanisera men nu får vi ta det vi hittar. Vi försöker återanvända mycket.
Processen att hitta kläder till varje skådespelare beskriver Lena som ett virrvarr.
– Vi fotar skådespelarna, tar mått på dem och ser vad de är för typer. Sedan plockar vi ihop och följande gång vi träffas får de prova och så bygger vi på. Ibland är det kaotiskt, men sen, på något sätt, löser det sig.
Förutom den kreativa delen är det människomötena som Lena uppskattar mest i jobbet som kostymör.
– Det som jag tycker är allra roligast är alla dessa människor jag möter. Det är intressant att se hur olika åldrar fungerar så bra tillsammans, det blir ålderslöst.
”Det här blir en riktig show”
Så länge Lucas Gustavsson har hållit på med musik har han velat göra ”Grease”. Valet att gå på audition var därför självklart.
– Det har varit en dröm. Filmen och karaktärerna är fantastiska och musiken är otroligt bra, jag tycker om att det är rockmusik.
Lucas spelar Dannys kompis Kenickie i T-birds vilket han beskriver som en utmaning.
– Han ska vara den tuffa killen i gänget och det är inte jag annars som privatperson. Det är kul att tänka sig hur man ska gestalta hans roll och vara någon helt annan på scenen.
Förutom arbetet med den egna karaktären är det givande att se hur motspelarna utvecklas i sina roller.
– Det ska bli kul att stå på scenen men det är lika roligt att öva och se hur alla utvecklas och se var alla karaktärer hamnar. Den ena karaktären är roligare än den andra, säger Lucas och fortsätter:
– Vi hittade varandra väldigt snabbt, det gör mycket att man trivs med de man ska spela med.
Tillsammans är målet att bjuda den åländska publiken på en annorlunda musikal.
– Det har varit många musikaler på Åland men ”Grease” är en helt annan genre. Det här blir en riktig show.
”Det är 50–talets anda”
Jonas Danielsson har en viktig roll bakom kulisserna på ”Grease”. Förutom att han sitter med i Teater Alandicas styrelse och har rollen som producent i ”Grease” är han även scenograf och byggnadsansvarig.
– Jag skapar rummen på scen i samråd med regissör, koreograf och det som står i manus.
Att bygga upp kulisserna är en process i flera steg.
– Man börjar från noll och sedan kommer det egna skapandet in, då börjar den kreativa processen. Man funderar, tänker och skrotar planer. Det är ju 50-talets anda.
Trots att det kreativa är viktigt i kulissbyggandet är det inte helt fritt fram.
– Det ska fungera med regin så man har inte helt fria tyglar, det ska vara praktiskt genomförbart.
Kulisserna ska även smidigt kunna bytas ut mellan de olika scenerna.
– Man gör ofta upp en 3D-bild för att enklare visualisera hur scenbytena ser ut. Sedan ska allt byggas.
I nuläget är det mesta färdigbyggt och målat. För tillfället väntar Jonas på att få komma till Alandica för att testa hur kulisserna passar in på scenen.
– Den största utmaningen är hur allt ska få plats, det är mycket kulisser och diverse saker på scenen. Fast man har en 3D-modell är det en stor oro om allt ska fungera, men det brukar ordna sig.