30 grader i solen säger väderappen på telefonen. Det är mycket varmare. Kvarnbo blir som en gryta när solen ligger på.
Alla lägereldar och kokande metallgrytor gör inte saken bättre, men de glada deltagarna trotsar stolt hettan och går runt i full medeltida mundering.
Parkeringen är fylld och Östra Saltviks FBK dirigerar bilarna på rätt, när de inte hjälper cykelturisterna att plåstra om deras skrapsår.
I barnhagen underhåller gycklaren barnen genom att snurra en tallrik på en pinne. En bit bort kastar en liten kille träyxor mot stående klossar. På sista försöket får han ner två på en gång, och blir mycket road.
Marknaden lockar besökare från många olika länder.
Framför ett tatueringstält står två tjejer från Ryssland med tematiska kläder.
– Vi är med i ett band som ska spela här, säger Apollinariia Archangelskaia som är från Moskva.
Med sig har hon sin kompis Anna Bogdanara.
Ska ni tatuera er?
– Nej, det är inte riktiga tatueringar, säger de.
De är med i bandet Idisi som spelar medeltidsmusik på ryska.
Krigstrumman
Mellan tälten och röken hör man en flöjt spela i en exotisk skala, snart ekar en trumma i samma takt.
På avstånd hör man tunga fotsteg och ett gällt klirr närma sig från parkeringen.
Ett tåg av vikingar iklädda ringbrynjor och hjälmar kommer marscherandes i takt till krigstrumman. Med iskalla blickar plöjer de sig skoningslöst genom området tills de är framme i ringen.
För en sekund tror man att döden är kommen, men de sänker sina vapen och ställer sig i två led mot varandra.
Från ingenstans kommer ett ångestladdat skrik bakifrån publikmassan.
– Grabbar! Grabbar!, skriker en springande viking på väg in i ringen.
Väl inne i ringen riktar han fokus mot publiken och säger att han har en uppfinning som kommer ta oss till 2000-talet.
– Lyssna på det här. Horn på hjälmen!
Vikingarna skrattar åt hans historiska missuppfattning och publiken skrattar med.
Efter det demonstrerar de hur vikingarna troligtvis stred på sin tid.
De två leden trycker ihop sig med sköldarna längst fram. Sakta går de emot varandra medan de ropar och slår sina vapen mot varandra.
Efter en kort strid ligger alla till synes döda.
Den enda överlevaren uppmanar publiken att ropa ”Odin” med honom.
Som om det vore magi reser sig de stupade krigarna upp, och sätter sig ner i kanten på ringen för att svalka sig med vatten som vikingabarnen går runt med.
– Vill ni se mer? ropar en krigare.
– JAA! svarar publiken.
Sedermera visar krigarna, som kallar sig för Holmgers Hird, hur de brukar träna och hur vikingarna brukade slåss med olika vapen.
Under vikingatiden var yxan det vanligaste vapnet.
”Ett svärd var lika dyrt som en Ferrari” säger en från hirden.
Grytor och tält
I ett hörn av marknaden sitter två barn och kastar vatten på varandra. Bredvid dem står Karin Ydner och rör om i en tung metallgryta.
Vad lagar du för något?
– Det är kåljox-soppa. En blandning av vitkål, lök, kött och lite jox.
Det är första gången de är här.
– Det är väldigt trevligt, säger Karin Ydner.
De har tagit sig ändå från Västkusten i Sverige för att vara med på Vikingamarknaden.
– Det är några från Åland som varit med på vår marknad. Man träffar folk och bjuder in varandra, säger Karin Ydner.
På söndag far de hem igen, men först ska de bara njuta.
I ett av de många marknadstälten sitter Bill Persson och Frida Gregorsson. Under tälten är det svalt.
De är båda från Västerås.
Bill Persson har varit här sex gånger, men det är första gången för Frida Gregorsson.
Hur trivs ni här?
– Bra, men det är aningen för varmt, säger Bill Persson.
– Det är bra, jag har varit med på medeltidsveckan så jag är med i kulturen, säger Frida Gregorsson.
Bill Persson säljer läderhantverk som han skapar själv.
– Det jag gör mest av är armband.
Vad ska ni annars göra här?
– Vi ska äta middag med gänget någon gäng. Annars är man här bara, säger Bill Persson.

Zeb Holmberg