Amanda Jansson kommer inte från någon kulturfamilj och hade egentligen inte spelat teater på någon seriös nivå förrän hon började plugga. Trots att hon med åren gjort hyllade roller i tv-serier som “Tunna blå linjen” har prestationsångesten alltid funnits i bakgrunden – blandat med en känsla av att hela tiden vara i underläge på grund av sin bakgrund, och ett begär av att bevisa något.

Men det är skillnad på innan och efter Stormskärs Maja om man ska tro Amanda Jansson själv, och när Ålandstidningen träffar henne på Åland i samband med en förhandsvisning av filmen i december är det också tydligt att filmen betytt oerhört mycket för henne.

– Tidigare trodde jag att skådespelare måste vara på ett visst sätt. Att nu sitter jag här i en tv-soffa och måste vara intellektuell och prata med ord jag aldrig använt förut. Men jag har insett att det går bra att bara vara mig själv, jag behöver inte göra till mig för att jag är skådespelare.

Att just Stormskärs Maja blev brytpunkten finns det flera förklaringar till, men allt höll på att ta slut redan innan det hade börjat.

– Bara några veckor innan inspelningarna drog igång så frågade jag Tiina om hon hade någon annan som kunde spela Maja eftersom jag kände att jag inte klarade av det, men hon hade ingen annan. På det viset blev det en ganska jobbig start för mig, men det var också då jag bestämde mig för att vara mig själv. Inte i rollen men runtomkring. Att om någon frågar hur jag mår så måste jag inte alltid svara “jättebra”, utan jag kan också svara att “i dag mår jag dåligt”.

Syns i filmen

Att Amanda Jansson varit en annan person utanför inspelningarna syns enligt henne själv också i filmen.

– Jag har verkligen inte hållit inne på någonting utan släppt på allt. Filmen handlar ju också mycket om att acceptera och tillåta sig själv att vara den man är och det är nog därför den betytt så mycket för mig.

Inspelningarna beskriver hon som en process av mer och mer acceptans och trygghet i den hon själv är.

– Det har varit ett pussel av eget arbete med mig själv samtidigt som jag jobbat tillsammans med andra och filmens tema. Linus (Troedsson, reds. anm) och Tiina är ju de jag jobbat mest med och vi har skapat ett rum där det är okej att vara den man är. Det låter klyschigt men jag älskar klyschor eftersom de är så enkla. Det behöver inte vara så svårt. Var den du är!

Är du som Maja?

– Absolut. Vi har flera likheter. Framför allt tänker jag på hur full i skratt jag blev när jag läste boken och ett kapitel som heter “Maja tänker”. Jag har alltid fått höra att jag tänker och är en övertänkare. Det är mycket som pågår inom mig även fast jag inte alltid säger så mycket.

Värdigt Åland

En annan likhet som Amanda Jansson lyfter fram är hennes och Majas livliga fantasi.

– Vi både är också lite spirituella av oss. Jag får jättemycket kraft av meditation och personlig utveckling. Maja använder kanske inte ordet meditera men jag tror ändå att det är det hon gör när hon är ute i naturen och har kontakt med havet.

Att filmen spelades in på här var också viktigt för Amanda Jansson, även fast hon själv inte tidigare hade någon relation till Åland mer än lite fotbollsspel som liten.

– Jag tycker att det man måste respektera berättelsen så mycket. Visst har människor bott i skärgården också på andra ställen i Norden, men nu gör vi en film på en berättelse som utspelar sig här på Åland. För mig hade känts som att vi tog berättelsen från Åland om filmen hade spelats in någon annanstans. Att ålänningarna själva fick vara en del av det har också varit viktigt. Att spela in en berättelse där den utspelar sig är nog det minsta man kan göra.

Ålänning blir man emellertid inte bara för att man tar sig hit och innan inspelningarna satte igång ägnade Amanda Jansson en hel del tid åt att lära sig åländska.

– Jag hade typ aldrig hört åländska innan och trodde att det var mycket mer likt finlandssvenska. Jag tycker att jag fått bra respons och har förstås blivit mer och mer hemma med det under inspelningarna.

Långt bak i munnen

Att lära sig en ny dialekt som inte är ens egen beskriver hon som en gåva.

– Det gör mycket för kroppen och karaktären. Jag har jobbat med Andrea Björkholm som är ålänning och bor i Stockholm och det var ganska bra att göra det tillsammans med en annan skådespelerska som har ord för hur man jobbar med rösten. Vi har jobbat mycket med var man lägger vokalerna i munnen. Här på Åland pratar man mycket längre bak i munnen, så det var saker jag fick börja tänka på.

I samband med en av förhandsvisningarna på Bio Savoy i december utnämnde också Annica Jansson som är specialsakkunnig i kommunikation vid landskapsregeringen lite informellt Amanda Jansson till hedersålänning.

– Det var stort och känns jättefint. Jag känner mig ärad över att få komma tillbaka hit och bli precis lika varmt välkomnad som tidigare. Alla ålänningar verkar vara fantastiska och jag kommer alltid att vilja komma tillbaka hit. Det är speciellt när man är här och det är många minnen som kommer tillbaka från inspelningarna.

Den största rollen

När filmen nu ska börja visas för den breda massan är Amanda Jansson förväntansfull.

– Det är klart att det är så särskilt när filmen betytt så oerhört mycket för mig personligen. På ett sätt struntar jag i vad folk tycker om den eftersom den varit så viktigt för mig själv, men det är klart att jag också vill att det ska bli en jättebra film som tittarna tycker om.

Filmen beskriver hon själv som långsam, till skillnad från många andra filmer.

– I dag är man van med att det ska gå fort och vidare till nästa händelse men i Stormskärs Maja får man som tittare vila och det ger också en känsla av att det är något annat. Det är en långsam film och man får verkligen tid att vara med Maja.

I filmen har produktionen också tagit vissa konstnärliga beslut som avviker från böckerna. Ett exempel är Krimkriget som skildras annorlunda i filmen.

– Det kommer närmare i filmen när Maja stannar kvar och bor med soldaterna. Rent filmiskt blir det mer spännande att sätta henne i den miljön.

Hur högt håller du Stormskärs Maja bland dina roller?

– Det är tveklöst det största jag gjort. Dels är det min första huvudroll i en långfilm men som jag redan sagt betyder den här filmen också så mycket för mig. Den kom till mig i rätt tid och därför håller jag nog den så högt. Det är det finaste jag gjort.

Amanda Jansson säger också att hon har stora förhoppningar för filmen.

– Stormskärs Maja är ju en kultgrej och jag hoppas att den här filmen får ett stort liv. Att den inte bara sprids i Finland och Sverige utan också i världen. Sedan kommer den nog aldrig att komma ifrån jämförelser med tv-serien men jag hoppas att folk ska ta emot den som något nytt. Det är ju någonting nytt vi gör och det ska inte förta något från tv-serien, utan det är en ny historia.