Med de stora sakfrågorna olösta presenterades i går det nya regeringsunderlaget. Partierna som nu ska utgöra regeringsbas är Centern, Moderat samling, Obunden samling samt Hållbart initiativ. Tillsammans med Ålands framtid, som uttalat stöder den tillträdande regeringen, har regeringen 20 av lagtingets totalt 30 mandat.
Det ger en stark grund för fortsatt arbete men det i sig ger också att det finns många viljor. Om dessa viljor går att förena återstår att se men vi kan konstatera att såväl Centern som Obunden samling har en historia av att enskilda ledamöter kan frångå partilinjen.
Det blivande lantrådet Veronica Thörnroos (C) har under snart tre veckor sonderat terrängen och vart efter tiden har fortlöpt så har det framstått rätt klart att det var Moderaterna som var den sista pusselbiten.
Därför var det lite överraskande att Moderaternas partiledare Annette Holmberg-Jansson (MSÅ) så starkt i måndagens Ålandstidningen påtalade Centerns brist på lyhördhet i förhandlingarna. Tydligen behövde Moderaterna påtala situationens allvar för att parterna slutligen skulle hitta varandra.
Att det är mellan Moderaterna och Centern som utmaningarna ligger står rätt självklart. Utan att vara synsk är det lätt att inse att frågor som kommunreform och kortrutt kommer att vara en utmaning för den tillträdande regeringen. Partierna står långt ifrån varandra i flera sakfrågor vilket gör att parterna kommer att behöva kompromissa.
Det står även klart i och med dagens pressinformation att Fredrik Karlström (MSÅ) återigen blir minister. Hur det kommer att tas emot hos Centerns kärnväljare, lantbrukarna, blir en intressant resa att följa. Troligtvis kommer det att tigas ihjäl i det offentliga samtalet men många lantbrukare vrider sig ute i stugorna och minns frågan om avbytare från sist Fredrik Karlström var minister.
Att återvinna lantbrukarnas förtroende blir en utmaning som Karlström får kämpa hårt för och det kan rent av bli så att jordbruksfrågorna inte kommer att ligga på en näringsministers bord. För det är väl mest troligt att Karlström är aktuell för den ministerposten.
Från ett utanförperspektiv ser regeringsbildningen i mångt och mycket ut att handla om personer. Förtroendet mellan personer har vägt tungt och behovet av ömsesidig respekt har varit avgörande.
Om det var det som slutligen avgjorde att inte Liberalerna ingår i regeringen eller inte vet vi inte men kanske är det bäst för alla inblandade att inte Liberalerna och Centern ingår i samma regering. Med ett stort oppositionsparti har väljarna ett tydligt alternativ till regeringsmakten vid nästa val. Från Liberalernas sida är det kanske även bra taktiskt sett att ta oppositionsrollen. Annars hade det funnits en risk i att Liberalernas och Centerns politik blandats ihop av väljarna. Åtminstone om regeringssamarbetet varit tätt.
Det går inte heller att förbise att Hållbart initiativ går rakt in i regeringen. Resan Hållbart initiativ gjort är imponerande. Nu vankas ett hårt arbete där vallöften och visioner ska realiseras. Partiets väljare väntar sig stordåd, och vi vet att politik till stora delar är konsensus, så vad väljarnas dom blir är intressant att se vartefter kompromisserna träder fram.
En kan inte heller låta bli att ställa frågan vad det var som gjorde att Hållbart initiativ och Moderaterna, men inte Liberalerna, kunde acceptera Obunden samling när det kommer till enskilda politikers uttalanden? Speciellt då Hållbart initiativ, Moderaterna och Liberalerna alla påtalat vikten av allas lika rättigheter. Var det bara ett sätt för Liberalerna att finna vägen till oppositionen?
Många frågor återstår att lösa för den blivande landskapsregeringen. Men med det starka mandat regeringsbasen utgör så har de alla möjligheter att bedriva en progressiv politik. Gör de inte det, blir det med all säkerhet en intressant, men för de kommande regeringspartierna besvärlig, debatt kring varför de inte bedriver den politik de gått till val på. Hur fallet blir vet vi först om fyra år men först ska ett regeringsprogram presenteras för det åländska folket.

Daniel Dahlén