Onsdagens presskonferens gällande e-röstningsschabblet är en uppvisning i dåligt ledarskap från kansliminister Nina Fellman (S) och lantrådet Katrin Sjögren (Lib). Från början har projektet varit ett prestigeprojekt för kansliministern Nina Fellman. Hon har haft en aktiv roll i projektet och därmed gärna deltagit i presentationer av systemet vid diverse tillfällen. Uppgifter till Ålandstidningen ger även gällande att hon personligen garanterat inför utskott att systemet ska fungera. När det inte nu gör det är det tjänstemännen som får ta smällen. Inte ministern. Det är dåligt ledarskap. Som ledare är du med i uppgång och i fall.
Beställningen är gjord av landskapsregeringen. E-röstningen är kansliministerns initiativ och beställning. Att i detta fall gömma sig bakom formuleringen att en politiker inte ska ha något med administrationen av valet att göra är bara en enkel ursäkt för att inte ta ansvar och ledarskap.
Det är ingen som sagt att de som politiker ska lägga sig i själva administrationen av valet. Däremot har politikerna gjort beställningen och det är landskapsregeringen som bär ansvaret. Att bara vifta bort det ansvaret är inte något en ledare gör. I synnerhet inte när digniteten i ärendet är så påtagligt stor och där själva essensen i vår demokrati får sig en ordentlig smäll.

Ytterligare ett bevis på att saken är dåligt skött från alla inblandade och på dåligt ledarskap är att det saknas hållbara alternativ. Alla som någon gång haft med teknik att göra vet att teknik fallerar. Därför måste det alltid finnas flera alternativa lösningar.
Visst finns det gamla sättet att poströsta kvar men de flesta har efter landskapsregeringens information ställt in sig på att e-rösta. Dessutom måste vi vara helt ärliga och konstatera att posten i Norden inte fungerar på ett bra sätt. Du kan inte lita på att vanlig post kommer fram inom rimlig tid. Således är poströstningen inget som kan förordas med så kort tid inför valet.
Under presskonferensen fick vi även höra att det inte är så stor sak då valdeltagandet i den här gruppen inte är så stort. Det uttalandet faller direkt. Det har inte varit lätt att delta genom poströstning men att insinuera att 1.492 röstberättigas röster inte är viktiga är riktigt illa. Var går gränsen? Det är i princip som att säga att samtliga röstberättigade i de åländska skärgårdskommunerna, då de röstberättigade till antalet är ungefär lika många som de som har möjligheten att e-rösta, inte skulle vara viktiga. Det är allvarligt och den åländska demokratin testas verkligen i och med detta.

I skrivande stund har ingen plan B presenterats. Ingen har trätt fram och tagit ansvar. Detta trots att ett dygn har gått. Kvar står de som skulle e-rösta. Med en bitter eftersmak i munnen där det enda som kommit från landskapsregeringen är att deras röst nog inte är så viktig.
Detta är dåliga dagar för den åländska demokratin och det kommer leva kvar länge. Om valet fortsätter som vanligt kommer dessutom legitimiteten att kunna ifrågasättas. Det är inte bra.

Daniel Dahlén