Att det skett ett regeringsskifte sedan årets budget klubbades för snart ett år sedan är ingenting som syns särskilt tydligt i det budgetförslag för nästa år som offentliggjordes för snart två veckor sedan. Det finns ingen uppenbar vändning i den politiska riktningen, och de egna idéerna och visionerna är påfallande få.
De tre oppositionspartierna Liberalerna, Socialdemokraterna och Åländsk demokrati säger alla att de saknar konkreta satsningar och projekt. I en budgetmotion går John Holmberg (Lib) så långt att han uppmanar LR att återta hela budgetförslaget.
LR ber om förståelse för det svettiga året och de dystra framtidsutsikterna. Det är på grund av coronan läget ser så bedrövligt ut, och tack vare LR det inte är än värre, anser LR själv.
Och förståelse finns. I samma motion som nämnts ovan efterlyser John Holmberg politiskt samarbete över partigränserna.
Att det ekonomiska läget på Åland är krisartat har inte undgått någon.
Ändå påtalas det om och om igen i budgetförslaget – både på lämpliga och mindre lämpliga ställen. Ett exempel är i de fortsatta satsningarna på suicidprevention, alltså att förebygga självmord, med målsättningen om en nollvision.
Det här är inte en ny insats, och inte heller en som många höjer på ögonbrynen åt. Snarare är den ganska rimlig. Men LR verkar trots allt känna ett behov av att förklara den – som en coronaåtgärd. Den ska fortsätta ”med tanke på coronapandemin och vilka konsekvenser den kan ha på människors psykiska hälsa”, skriver LR i budgeten.
Här uppstår frågor: hade LR tänkt avsluta programmet om det inte hade varit för coronakrisen? Eller är coronan helt enkelt en smidig sak att gömma sig bakom och skylla på för diverse kostnader? Högst troligen det senare.
Det ligger inga stora pengar i programmet, och det är inte heller programmet som är problemet. Men orden corona (-pandemin och -krisen) och pandemi nämns 52 respektive 30 gånger i budgeten. Det är viktigt att kunna skilja på när orden faktiskt är relevanta för motiveringarna och när de slängs med i bortförklarande syfte.
Det är här oppositionen har en nyckelroll.
En budget för det offentliga Åland måste få granskas. Särskilt med tanke på att LR inte ser någon annan utväg än att be om lån på 77 miljoner euro ska man kunna säkerställa att man under beredningen verkligen har vänt på varenda slant.
Den ska tåla en fullständig genomlysning av varje moment med motivering. Politisk vapenvila till förmån för snabba stödåtgärder i all ära, men stora budgetbeslut lägger ett tungt ansvar på LR:s axlar.
Vi får hoppas att energin med vilken oppositionen initialt gick ut mot budgetförslaget håller i sig. Inte för att bråka bara för bråkandets skull, utan för att ett kritiskt öga är absolut fundamentalt för en offentlig budget.
Allt annat vore ovärdigt den åländska demokratin.

Fredrika Fellman