”Vad fin du är i dag!”
”Vad stark du är!”
Vilken av meningarna tror du att flickor oftast får höra?
Forskning har visat att det görs skillnad på flickor och pojkar på daghem. Det handlar om allt från bemötande och talutrymme till tillsägelser. Redan tidigt skapas därmed olika villkor och förutsättningar.
Skolinspektionen i Sverige granskade nyligen 36 förskolor och kom fram till att arbetet med jämställdhet är otillräckligt. Bara en fjärdedel av förskolecheferna inkluderar jämställdhet i det pedagogiska ledarskapet och bara vid en av fyra förskolor får personalen tid att reflektera över jämställdhetsfrågor.
Om det ser ut så i Sverige, som ändå ligger i framkant när det gäller jämställdhetsarbete, så är den naturliga följdfrågan: hur är läget på Åland?

I landskapsregeringens nya rapport om jämställd barnomsorg 2016 ges inga direkta svar. Ändå sägs rapportens syfte vara att belysa om barnen erbjuds en barnomsorg där både flickor och pojkar har en chans att pröva och utveckla förmågor och intressen utan att begränsas på grund av stereotypa könsroller. Tre åländska daghem fick förra året handledning av genuspedagogen Lisa Andersson Tegnér för att personalen skulle lära sig mer och kunna utveckla sitt arbete. Det är deras erfarenheter som nu ligger till grund för rapporten.
Även om det inte finns mycket handfast att ta på i slutsatserna görs flera intressanta iakttagelser. Det konstateras bland annat att det är oerhört viktigt att personalen regelbundet kritiskt granskar sina egna värderingar. Saknas både kunskap och reflektion så finns nämligen en stor risk att det pedagogiska arbetet utgår från personalens personliga uppfattningar i stället för kunskap och beprövad erfarenhet.

Glädjande nog säger Lisa Andersson Tegnér att det märktes att personalen som medverkat i projektet sedan tidigare hade kunskap om genus och jämställdhet. Bland annat verkar det finnas en stor medvetenhet på de tre daghemmen om vilka bilder barnen möter i böcker och sånger.
Pedagogerna uppger att de under arbetets gång allt mer reflekterat över till exempel bokval och hur de bemöter barnen. Kunskapsgrunden är lagd, nu behöver man omsätta den i praktiken.
Det vore intressant att få svar på hur det allmänt ser ut på de åländska daghemmen. Genom åren har det ordnats utbildningar i landskapsregeringens regi och handlingsplaner har gjorts upp. Frågan är om man jobbat vidare efter det eller om lärdomarna fallit i glömska.
Säkert finns det daghem där man dagligen reflekterar över de här frågorna och låter dem genomsyra verksamheten. Andra borde ges möjlighet att lära sig mer.
Allt ansvar kan naturligtvis inte lämpas på daghem och skola. Även föräldrar har skäl att fråga sig vilka värderingar man för vidare och om man gör skillnad i hur man bemöter barnen beroende på om det är en pojke eller en flicka man har framför sig. Helt lätt är det inte, det utgår från att man själv reflekterar över sitt egna beteendemönster. En början är att inte hela tiden berömma flickor för deras utseende och pojkar för deras mod och styrka.

Annika Kullman