Alla partier har inte ännu presenterat sina valprogram men redan nu börjar det i debatten skönjas både gamla och nya löften. Detta kommer med stor sannolikhet att accelerera de kommande veckorna för att kulminera veckan före valet. Det är bra att partierna visar på mer sakpolitik än allmänt proklamerande. Det gör att linjedragningen blir tydligare för väljaren. Däremot så finns en risk för att vi hamnar i en situation där vi missar de stora frågorna, om det blir för mycket på detaljnivå. Här kan som exempel nämnas frågor om självstyrelsens utveckling och ekonomins tillväxt. Stora och viktiga frågor som är svåra att vinna val på hos den stora allmänheten.
Det finns därutöver en risk att väljaren tror att det finns oändliga med medel att tillgå. Varje satsning kräver trots allt att något annat, i alla fall initialt, får ge vika. Såväl på grund av personella som ekonomiska resurser. Det diskuteras sällan lika ofta som de direkta löftena men det är minst lika intressant. Hur använder vi våra offentliga medel? Med detta sagt har vallöftena sakta men säkert börja rulla in men vilka är dom?
Några partier har inte ännu presenterat sina program men vi ser ändå i reklamen att partierna börjar positionerna sig. Moderaterna lovar slopade inkomstgränser för studiestödet, mammografi ska vara en självklarhet hela livet och de trycker hårt på att dagis och nattis behövs. Generellt kan vi konstatera att moderaterna så här långt presenterar mjukare värden i sina löften. Det kan tolkas som att partiet försöker bredda sig.
Ålands framtid har hittills presenterat konstitutionella frågeställningar där ett förslag om union med Finland har lanserats. Huruvida detta lockar väljare är svårt att sia om. Partiet har även lyft konkreta frågor som kostnadsfria SFI-kurser för de som jobbar.
Centern talar däremot mycket om den lilla människan och att dagens styrande partier inte lyssnar. Fokus ligger på kommunerna och det har även lyfts fram förslag om att lagstiftningen ändras så att det även finns klart stipulerat kring kriskommuner. Att frågan om kommunernas varande är viktigt vet vi. Inte minst på den åländska landsbygden. Om den är tillräckligt intressant för att vinna val på står dock skrivet i stjärnorna.
Liberalerna, som har bred ideologisk bakgrund, går till val på att människan ska stå i centrum och inte strukturerna. Vi ser en vidareutveckling av kortrutten på agendan men även en översyn av näringsrätten. Samtidigt är vården ytterst central i de löften som hittills avgivits.
Vallöftsmästarna brukar trots allt vara Obunden Samling och Socialdemokraterna. Konkreta löften som väljaren tydligt kan ta ställning till. Socialdemokraterna utlovar i vanlig ordning tandvårdsreform och löften om el-cykelpremie ges också. Frågor som brukar debatteras hett så väl på Åland som i våra närregioner. Och frågan om tandvårdsreform känns igen från tidigare val.
Obunden samling vill se fler poliser, att båtbottentvättar ska byggas, att Islandia ska byggas ut, att vi ska ha skrotbilspremier som i Finland med mera. Idéerna är många och med stor sannolikhet kommer det flera.
Hållbart initiativ har kommit med löften om obligationer, bilpooler, klimatlagar, avdrag för reparationsarbeten med mera. Många löften på utgiftssidan men få på intäktssidan.
Ålands demokrati fortsätter sin politik kring migrationsfrågorna. Flyktingboenden står på agendan men även lättare hantering av skattegränsen. Överlag sneglar Ålands demokrati på småföretagarens vardag men även hos Ålands demokrati ska polisen och sjukvården få mer resurser. Något som lovas av de flesta partier i valtider.
Summa summarum är vi bara i vallöftenas linda och mer är att vänta från våra politiker. Det kan dock vara klokt att fråga sig själv och sina politiker hur de ska få allt att gå ihop. Den frågan brukar inte alltid få ett självklart svar även om den är ytterst relevant att ställa.
Daniel Dahlén