Tidigare i november publicerade Ålands statistik- och utredningsbyrå (Åsub) en rapport kring lönerna inom den privata sektorn 2018. Av rapporten går det att utläsa att den ordinarie månadsinkomsten för en heltidsanställd inom den privata sektorn på Åland 2018 var 3.440 euro.
För männen var månadsinkomsten 3.613 euro och för kvinnorna 3.114 euro. Största skillnaden mellan kvinnor och män finns inom branschen finansiering och försäkring. Där hade kvinnorna en månadsinkomst på 4.220 euro och männen en månadsinkomst på 5.989 euro. Det kan även konstateras att kvinnorna hade en lägre månadsinkomst inom samtliga branscher inom den privata sektorn.
Orsakerna till att vi ser denna skillnad brukar tillskrivas skillnader i bland annat yrkesval, ålder och utbildning. Faktorer som ibland stärks av att utbildningsnivån i den äldre generationen skiljer sig mer mellan män och kvinnor. Vilka orsakerna är på Åland framgår inte direkt av rapporten men vi vet att liknande skillnader i lönesättningen mellan kvinnor och män i de nordiska länderna bara delvis har sin grund i de nämnda faktorerna.
Vi vet däremot från nordiska förhållanden att de traditionellt manliga och kvinnliga yrkena luckras upp allt mer och att den utjämningen bidrar till en minskning av löneskillnaden. Även det faktum att fler kvinnor får chefpositioner, ger att kvinnors genomsnittslön ökar.
Oavsett vilka orsakerna är - så är det fortsättningsvis problematiskt. I synnerhet när minskningen i lönesättningen mellan kvinnor och män inte minskar i mer omfattande takt. Det ger ett signalvärde som är besvärligt eftersom vi vet att det i Sverige, där den stora majoriteten av åländska studenter studerar på universitetsnivå, är kvinnorna som presterar och i högre grad än män tar ut sin högskoleexamen.
Om man som kvinna skaffar sig de bästa förutsättningarna och det ändå inte syns i lönekuvertet är det problematiskt. Och i synnerhet i kunskapsintensiva branscher som finansiering och försäkring. En bransch där Åland hade den största skillnaden i lönesättning mellan kvinnor och män 2018. Där borde löneskillnaderna mellan kvinnor och män vara mindre än genomsnittet med tanke på utbildningskrav. Vad kan vi då lära oss?
Eftersom Åsub:s rapport inte ger direkta svar på frågan varför, kan vi istället se närmare på analyser som gjorts utanför Åland. Statistik går inte att översätta mellan länder men det går att dra vissa lärdomar.

Tankesmedjan ECEPR har analyserat den svenska skillnaden i lönesättningen mellan kvinnor och män och kommit fram till en rad intressanta noteringar. Enligt de svenska siffrorna tjänar kvinnliga högre IT-chefer betydligt mer än män. Kvinnliga rengöringsarbetare tjänar även de betydligt mer än män. Dessa är bara några exempel men det mest intressanta i analysen är att bland de personer som lyckats nå chefsposition innan de fyller 25 år är en klar majoritet kvinnor. Vi ser också att det är en lägre andel arbetslösa kvinnor än män i de yngre åldersgrupperna.

ECEPR lyfter slutligen fram att en ny arbetsmarknad håller på att växa fram. En marknad där det förvisso fortsättningsvis är män som är överrepresenterade bland arbetsmyror som når toppen, men att det är kvinnor som börjar dominera bland professionella och mellanchefer. Lågutbildade män återfinns däremot överrepresenterade bland de arbetslösa.

Det finns mycket kvar att göra och det finns framförallt mycket kvar att göra i det åländska näringslivet. Med oss på resan mot en mer jämlik lönesättning kan vi ta med oss erfarenheterna från övriga Skandinavien. Forskning och offentliga utredningar visar att olika reformer i form av avdrag inom tjänstesektorn, marknadskonkurrens i den kvinnodominerade välfärdssektorn och ökad individualisering i lönesättning leder till stora framsteg.
Enkla lösningar finns inte utan det krävs ett gediget arbete på flera fronter. Därför är det viktigt att de positiva förändringar som sker lyfts fram då de kan ge ringar på vattnet.
Men vi behöver även ställa oss frågan om det finns strukturer i det åländska näringslivet som kunde bidra till att lyfta kvinnor och yngre? Det är viktigt, inte bara ur ett jämställdhetsperspektiv utan även ur ett rent företagsekonomiskt perspektiv. För det är direkt avgörande för att företagen ska kunna utvecklas och vara med även i framtiden.

Daniel Dahlén