I går presenterade den tillträdande regeringen dess program för den kommande mandatperioden. Antti Rinne (SDP), Juha Sipilä (C), Pekka Haavisto (Gröna), Li Andersson (VF) och Anna-Maja Henriksson (SFP) presenterade ett omfattande program med en betoning på jobb, miljö och utbildning. Ett program med många kostnadsdrivande förslag och statens utgifter kommer höjas med närmare 1,2 miljarder. Men det är även ett regeringsprogram där Åland och det svenska språket lyfts. Till skillnad från Finlands förra regering ser vi i det nya regeringsprogrammet att denna regering ser en tillgång i svenskan och Åland. Obligatorisk studentsvenska och svenskspråkig joursjukvård i Finland är bara några av insatserna som kan skönjas i regeringsprogrammet.
För Ålands del finns flera punkter i regeringsprogrammet som kan bedömas som positiva. Huruvida förverkligandet av skrivningarna sedan blir av positiv art kommer givetvis att vara beroende av samtliga parter, men utgångspunkten för Ålands del är god. I regeringsprogrammet finner vi att Ålands självstyrelse ska utvecklas och värnas om i gott samarbete med Åland. Självstyrelsereformen ska fortsätta och samordningen av Ålandsfrågor ska utvecklas. En god grund att jobba vidare från.
Det är även ett viktigt beslut att de åländska frågorna återigen binds samman med justitieministerns arbetsområde. För många gånger blir relationerna mellan Finland och Åland att handla om just juridik och juridiska avvägningar. Det är både en trygghet och ett ok för självstyrelsen. Att det är Anna-Maja Henriksson som justitieminister kommer att bära ansvaret för de åländska frågorna är också bra. Anna-Maja Henriksson har ett gediget kunnande i åländska frågor och ett väl inarbetet åländskt nätverk. Ett nätverk med ömsesidig respekt som arbetar framåtsyftande. Regeringsprogrammets skrivningar om utarbetandet av en strategi för Åland, med konkreta förslag på hur kunskaperna om Åland ska stärkas och utvecklas inom statsförvaltningen, talar vidare för att det finns ett genuint intresse av Åland och Ålands utveckling.
En annan intressant notering är att självstyrelsens ekonomiska del inte alls berörs i regeringsprogrammet. De utlovade extra 10 miljonerna, som landskapet skulle erhålla, lyser med sin frånvaro. Det i sig behöver inte betyda något utan det kan vara så enkelt att den kommande regeringen ser detta som en självklarhet. Intressant är dock att de inte nämner det och det i sin tur kan leda till omfattande diskussioner i lagtinget där oppositionen vilkorat sitt stöd till uppgörelsen om pengarna tillfaller Åland.
Men Åland berörs inte enbart av de enskilda skrivningarna om Åland och självstyrelsen utan även andra områden kan väcka stort intresse på Åland. Inte minst inom det åländska näringslivet, med rederinäringen i spetsen, är skrivningarna om skatter på fossila bränslen, alkohol, tobak och socker av synnerligen stort intresse. En höjning av skatterna på dessa områden med närmare 700 miljoner euro på årsbasis kommer att göra en stor inverkan på bland annat rederinäringen. Hur dessa acciser kommer att utformas blir direkt avgörande om det blir på plus- eller minussidan för det åländska näringslivet och inte minst det åländska samhället. Många frågor kvarstår och svaren kommer att få vänta tills det att regeringen påbörjat sitt arbete. För Ålands del kan vi således med tillförsikt se positivt på regeringsprogrammet men vi vet också att vi även i framtiden kommer behöva kämpa för våra intressen. Ingenting kommer gratis utan det är vi själva som måste arbeta för att nå resultat.
Daniel Dahlén
