Många har sett bilderna som spridits på valar som dött av att ha ätit plastpåsar i tron att det varit planktonstim och sköldpaddor som trasslat in sig i gamla fiskelinor som flutit fritt i havet.
Plastavfall är ett stort miljöbekymmer, så långt är de flesta överens. Det bryts inte heller ner bara för att det efter lång tid slutar vara synligt för ögat. Det delas sönder till mikroplaster som hamnar överallt i naturen, i vattnet vi dricker och maten vi äter.
Plasten har blivit den främsta symbolen för vår tids överkonsumtion och ohållbara livsstil.
Men i ett framtida klimatneutralt samhälle är plasten en fundamental byggsten. Det menar Fredric Bauer som forskar om klimatdriven innovation i tung industri vid Lunds universitet.
Det är inte en okontroversiell slutsats.
I Danmark planeras just nu nya vindkraftsöar utanför kusten. Syftet är att producera fossilfri energi, men tekniken är inte möjlig utan råolja. Vingarna tillverkas av plast som sedan armeras i glasfiber. För att transportera elen från öarna krävs högspänningsledningar längs havsbotten som i sin tur måste isoleras med högkvalitativ plast.
Plasten är också avgörande för att minska matsvinnet – och särskilt för att öka hållbarheten på livsmedel med hög klimatbelastning som kött- och mejeriprodukter.
Det är helt enkelt inte möjligt att uppnå våra klimatmål utan plastens hjälp. Vill vi att de ska bygga på innovation och ny teknologi, framom en tillbakagång på service och levnadsstandard, är plasten helt avgörande för att vi ska lyckas.
Men det är inte heller möjligt att uppnå målen med den plasthantering vi har i dag – från tillverkning till avfall.
Det lägger ett än större ansvar på oss att göra plasten så hållbar som möjligt. Enligt Fredric Bauer måste dess livstid förlängas 99 gånger för att den ens ska vara i närheten av att blir hållbar.
Landskapsregeringen (LR) presenterade nyligen en egen framtidsvision för förnyelsebar energi – en storskalig satsning på havsbaserad vindkraft. Därmed står Åland inför samma utmaning som Danmark: ett vindkraftverk har en livslängd på 20 till 30 år och producerar därefter massor av plastavfall.
Det kräver att LR har en tydlig plan för vart den uttjänta plasten ska ta vägen – om vindkraftsparken någonsin blir verklighet.
Vid Lunds universitet pågår ett forskningsprojekt där man utvinner byggstenarna till plast ur koldioxidsätande bakterier. Det fungerar, men går inte i närheten av lika fort som att tillverka plasten ur råolja.
Andra bioplaster som framställs från till exempel socker har dessutom i olika studier visat sig vara precis lika omöjliga för naturen att bryta ner som den vanliga.
Det som återstår är att börja återvinna och återanvända plast i större utsträckning än de enstaka små procent som får nytt liv i dag. Cirkulär ekonomi är ett återkommande begrepp i miljödebatten, och inte utan orsak.
Plasten kan vara en del av lösningen på mänsklighetens största problem – men inte utan att vi kommer på sätt att ge den 99 nya liv.

Fredrika Fellman