Det är så självklart att det inte ens ska behöva sägas. Men ändå tvingas vi gång på gång konstatera att nej, för finska staten är det tydligen inte en självklarhet att ämbetsspråket på Åland enligt lag är svenska.
I praktiken innebär det att alla myndigheter ska ge service till medborgarna på svenska, spelar ingen roll om det gäller de statliga myndigheterna eller kommunkansliet i din hemkommun. Alla omfattas undantagslöst av lagen.
Det senaste i raden av häpnadsväckande exempel är Gränsbevakningsväsendets oförmåga att utföra gränskontroller på svenska i våra hamnar. I gårdagens Ålandstidningen berättade vi om ålänningen Arne Selander, tidigare förvaltningschef vid landskapsregeringen och numera bosatt i Sverige, som blev tilltalad på finska vid inresan till Åland. När han visade ett beskattningsintyg på att han äger en fastighet i landskapet uppmanades han att prata engelska eftersom gränsbevakarna inte förstod intyget. Av principskäl vägrade han.
”Som gammal förvaltningschef känner jag till mina rättigheter enligt självstyrelselagen” sade han i artikeln.
Gränsbevakningen säger å sin sida att man gör sitt bästa för att ge service på svenska, men att det inte finns tillräckligt med personal som behärskar språket. Detta eftersom den personal som är stationerad på Åland inte räcker till för att sköta alla gränskontroller, så man har tagit in personal från Finland.
Gränsbevakningen ber om förståelse för situationen och säger att det inte gör saken enklare att man av principskäl vägrar prata engelska.
Men i det här sammanhanget är personliga åsikter högst irrelevanta. Det handlar om fakta. Om lagöverträdelser. Om att finska staten än en gång bryter mot en snart hundra år gammal internationellt sanktionerad överenskommelse.
Det är givetvis inte de enskilda gränsbevakarnas fel att de blivit stationerade på enspråkigt svenska Åland trots att de inte behärskar språket. Och det är säkert så som ställföreträdande stationschef Christian Wiklund säger, att det handlar om resursbrist. Men också det är irrelevant i sammanhanget. Staten ska, enligt självstyrelselagen, ”anordna utbildning på svenska för sina anställda i landskapet”. Det här är inget man kan välja att göra när och om man har tid, utan det är ett lagstadgat krav. Skrivningen kan orimligen misstolkas. Det är fullständigt glasklart vad som gäller–och det borde sitta i ryggmärgen på varenda tjänsteman som har någonting med Åland att göra i det offentliga Finland.
Så man kan fråga sig vad det är den finska staten vill signalera? Handlar det kanske om nonchalans? Eller, trots allt, om okunskap?
Oberoende vad är det i alla fall alldeles tydligt att viljan att följa vare sig självstyrelselagen eller Nationernas förbunds beslut saknas. Det är en djupt oroväckande attityd.
Arne Selander är inte den enda resenären som bemötts på finska i hamnarna. Ålandstidningen har varit i kontakt med flera personer som upplevt samma sak. Den nu aktuella rapporteringen är med andra ord ingen engångsföreteelse.
Vad är det för bild av Åland som förmedlas till vår omvärld? ”Välkommen till vårt självstyrda örike! Men för att bli insläppt måste du tyvärr kunna finska, eller i alla fall engelska.”
Man kunde kanske tycka att vi ska vara pragmatiska och lösa saker och ting smidigt när hela världen är upp och ner. Och i vissa fall kan man säkert det. Men rena lagöverträdelser kan aldrig godtas. Såväl ålänningar som de som besöker landskapet ska känna sig trygga i att myndighetskontakterna alltid sköts på svenska. Service på finska eller engelska är förstås ett plus för de resenärer som inte behärskar svenska. Men den lagliga rätten att tala svenska får aldrig ifrågasättas.
Landskapsregeringen med lantrådet Veronica Thörnroos (C) i spetsen har i omgångar ondgjort sig över att Finland upprepade gånger kört över självstyrelsen under coronapandemin. LR har också sagt att man höjt tonläget i samtalen med Helsingfors. Och på frågan varför man inte når fram har lantrådet ställt en motfråga: Varför lyssnar inte Helsingfors?
Så det är kanske dags att tala med någon annan, att lyfta frågan på den internationella spelplanen. Av allt att döma måste LR drastiskt ändra sin strategi så att inte undantagen blir det nya normala.

Sandra Widing