Landskapet har fått visa vad det går för som jordbrukare. Det är hög tid att låta en privat företagare ta kungsgården mot framtiden.
VAD ÄR DET som är fel med att en ung och driftig bonde får chansen att sätta fart på Grelsby kungsgård? Hans efternamn.
DEN POLITISKA farsen kring golfbanan fortsätter och fortfarande är det markbytet som bakom kulisserna är stötesten nummer ett.
Vad motståndarna hävdar är att Grelsby kungsgård splittras och att Åland går miste om ett kulturarv som Gustav Vasa en gång i tiden grundlade. Vidare menar kritikerna att landskapet gör en dålig affär, man byter värdefull åkermark i Grelsby mot inte alls lika värdefull mark i Godby.
DE FLESTA KAN troligen hålla med argumentationen på en central punkt. Kungsgården är ett åländskt kulturarv, värt att bevara för kommande generationer och gärna också som en levande gård. Men frågan man samtidigt måste ställa sig är hur det ska gå till och om dagens modell verkligen är den bästa. Mycket talar för att den inte är det.
LANDSKAPET HAR inte världens bästa track record när det gäller förvaltning av egen mark och egna fastigheter. Grelsby kungsgård är inget undantag från regeln. Mangårdsbyggnaden står öde och förfaller. Slyet växer. Arrendatorer byts från år till år. Verksamheten präglas av ryckighet i stället för långsiktighet. Det är knappast den mönstergård som Gustav Vasa en gång föreställde sig.
ATT HÄVDA ATT landskapet är en garant för en levande kungsgård känns därför som ett inte väldigt välgrundat påstående.
Det är som med många andra ägor landskapet har, man har dem i portföljen men tar inte ett tydligt ägaransvar och har inte heller någon plan för vad som ska göras med dem. Kastelholms kungsgård är ett annat exempel, öde som den står sedan fångarna utrymde den för mer än tio år sedan.
MOT DEN BAKGRUNDEN måste man fråga sig vad som skulle bli sämre av att en 30-årig och driven jordbrukare tar över. Wille Dahlman har nyligen investerat i en stor ladugård för köttdjur i Geta och vill nu bygga vidare på sitt jordbruk i Grelsby. Skulle inte det vara en positiv utveckling för kungsgården? En ung jordbrukarfamilj kunde bli den nystart som gården behöver. Landskapet har fått visa vad den går för som jordbrukare, det är hög tid att låta en privat företagare ta kungsgården mot framtiden.
ATT LANDSKAPET ska ta betalt är en självklarhet. Där menar många att affären kan ifrågasättas. Det är en berättigad undran. Men ingen kan heller hävda att landskapet ger iväg markerna gratis, tvärtom finns en hel del som tyder på att landskapet gör en bättre affär än vad som sägs.
I utbyte får landskapet ett område på 90 hektar med 600 meter strand - ett stenkast från Godby. Någon värdelös träskmark är det inte. Tvärtom talar mycket för att Johan Dahlman, far till Wille, växlar bort en liten guldgruva som kunde bli ett attraktivt bostadsområde i ett växande Godby.
DET HADE VARIT en sak om det politiska Åland hade hakat upp sig på hur själva finansieringen av golfbanan ska gå till. Trots allt är det ovanligt att en regering bygger en golfbana. Här finns många frågor värda att ställa. Men att det politiska beslutsmaskineriet lamslås av ett markbyte - som när man skrapar under retoriken inte är så kontroversiellt - är svårare att begripa. Den enda förklaring som verkar hålla är att beslutsfatteriet fallit offer för bypolitik och avundsjuka mot folk som heter Dahlman. Det kan inte bara bli golfens fall. Utan också kungsgårdens.
Niklas Lampi