Den gångna veckan debatterades förnyelsen av den åländska självstyrelselagen intensivt i den finländska riksdagen. Givetvis fick den åländske riksdagsledamoten Mats Löfström slita hårt i en faktaresistent debatt mot de sannfinländska ledamöterna. Ett parti som växer sig allt starkare och som är ett direkt hot mot Åland. 
Sannfinländarnas framgång i Finland fortsätter. Med Jussi Halla-Aho i spetsen går partiet klart och tydligt framåt. I Helsingin Sanomats opinionsundersökning, som presenterades i slutet av november, fick partiet ett stöd på 22,4 procent. Närmaste konkurrent var Samlingspartiet med dryga 17 procent. 
Ett starkt stöd i opinionen för Sannfinländarna gör att de populistiska utspelen från partiet blir allt fler. Det syntes inte minst under den gångna veckan där den åländske riksdagsledamoten Mats Löfström fick gå en riktig holmgång mot sannfinländska ledamöter i riksdagens debatt om förnyelsen av Ålands självstyrelselag. 
Konsekvent väljer Sannfinnländarna, i sann populistisk anda, att förbise fakta. I stället för att öka Ålands grundfinansiering med 10 miljoner euro årligen, vill de sänka avräkningen till Åland med 15-20 miljoner. Helt utan förståelse för den åländska autonomin. Helt utan en minsta kunskap om hur systemet fungerar. 
Att stå där som Mats Löfström och försöka föra en debatt gentemot faktaresistenta inlägg, som dessutom är fyllda av grova generaliseringar, är krävande. Det är viktigt men det kräver även mycket av den som ska stå för det sunda förnuftet. 
I själva sakfrågan står det dock klart att förnyelsen av Ålands självstyrelselag går igenom. Däremot är situationen för Åland allvarlig. 
Med ett allt starkare sannfinländskt parti får Åland allt fler som delar deras uppfattning om oss ålänningar. Som tur är så är det inte valår. För risken är att ju bättre det går för Sannfinländarna desto fler partier och fler enskilda politiker följer deras retorik och deras syn på Åland och ålänningar. Inte minst om det är ett valår. 
Oavsett vad vi tycker om Sannfinländarna är det inte de som är det största problemet. Problemet i detta fall, liksom med alla andra populistiska rörelser, är om övriga förblir tysta. Om övriga inte säger ifrån och står upp för sunt förnuft. 
I rikdagsdebatten om förnyelsen av Ålands självstyrelse fick Åland ändå ett starkt stöd av övriga partier. Det poängterades att Ålands utveckling och förnyelsen av självstyrelsen står över det vanliga käbblet i debatten. Det var en viktig markering och visar att Åland fortsättningsvis har många vänner i den finländska riksdagen. Vänner som inte tolererar den sannfinländska mobbningen av Åland. Men markeringen har även en djupare betydelse.
För att markera mot populism räcker det inte med ryggdunkningar, utan det krävs starka röster. Vårt samhälle blir allt mer polariserat och i Sverige till exempel ser man nu att polariseringen blir allt starkare. Yngre kvinnor röstar på Vänsterpartiet och yngre män på Sverigedemokraterna. Skiljelinjen mellan partierna är avgrundsdjupa och det leder till slitningar i samhället. 
Vi har inte råd att låta denna utveckling fortsätta. Vi måste tillsammans sätta stopp för denna polarisering. Det görs enbart genom att vi höjer rösten gemensamt och sätter upp gränser för vad som är okej. Annars är vi farligt nära ett samhälle som enbart leder till försämring för oss alla. Ett samhälle som inte kommer klara morgondagens utmaningar. För de enkla svaren från populisterna ger inte svar på framtidens stora utmaningar. Deras svar leder bara till djupa skiljelinjer som skapar en känsla av vi och dom. Därför var uppbackningen av Ålands sak i riksdagen viktig och vi får hoppas att det fortsätter. Ett välmående Åland mår även Finland bra av.
 
 
 

Daniel Dahlén