I lagtingets behandling av kommunreformen i måndags väckte Harry Jansson (C) frågan om att bordlägga beslutet om lagen till efter nyår. Han menade att det vore smartare då de tre kommunutredarna då lämnat sina utredningar och lagtinget vet om de delar landskapsregeringens (LR) uppfattning om vilken kommunindelning som är att föredra.
Regeringsblocket ville dock inte vänta och yrkade på att behandlingen skulle fortsätta omedelbart. I omröstningen mellan de två alternativen röstade alla som förväntat – utom talman Gun-Mari Lindholm. Hon lade i stället ned sin röst.
Till Ålandstidningen förklarade hon efter omröstningen att hon inte kunde göra ”annat än lägga ned min röst”. Hon menade vidare att hon röstat för hennes hemkommun Kumlinges förslag att lagen och utredningarna borde behandlas samtidigt. ”Det är svårt för mig att byta fot när jag har varit med och skrivit på det vi sagt i kommunen. Jag kan inte byta åsikt för att jag sitter i lagtinget”, sade Gun-Mari Lindholm.
Talmannens beslut rörde upp känslorna i regeringslägret. I första hand är det Liberalerna som är upprörda då de anser att Gun-Mari Lindholm fiskar efter skärgårdsröster på bekostnad av liberala skärgårdspolitiker som röstat för LR:s linje. Men också i Socialdemokraterna och internt i Moderat samling anses Lindholms agerande vara ett svek.
Gun-Mari Lindholm flyttade från Lemland till Seglinge i Kumlinge ett par månader före valet 2015, och kritiker i regeringspartierna menar att hon i och med den nedlagda rösten ”köper” skärgårdsröster på bekostnad av främst liberalerna Mats Perämaa (bor också han i Kumlinge), Mikael Staffas (Kökar) och Torsten Sundblom (Föglö). Perämaa står som finansminister bakom LR:s förslag till kommunindelning. Staffas och Sundblom röstade båda med regeringsblocket i fråga om fortsatt behandling av kortrutten.
En källa till Ålandstidningen menar att om omröstningen hade ägt rum före talmansvalet för ett par veckor sedan hade det varit osäkert om Gun-Mari Lindholm återvalts till posten.
Det var andra gången under mandatperioden som regeringsblocket inte lyckades hålla samman. Under behandlingen av kortrutten för halvannat år sedan valde Carina Aaltonen (S) att lägga ned sin röst då hon inte ansåg att hon kunde stöda de stora ingrepp i naturen som bron till Gripö innebär.
Då rasade liberaler och moderater, vars minister Mika Nordberg äger frågan om kortrutten, över vad de ansåg vara ett svek mot regeringssamarbetet.
Det är uppenbart att det är en känslig fråga mellan regeringspartierna om någon bryter den gemensamma linjen. Liberalerna, Moderaterna och Socialdemokraterna har en svag majoritet i lagtinget, 17 av de 30 rösterna. Ofta har oppositionen pekat på detta när de menar att LR har ett för svagt mandat för stora reformer som just kommunreformen och kortrutten. Att ytterligare försvaga övertaget gör att mandatet kan ifrågasättas än mer.
Att de två avhoppen dessutom kommer i frågor där ett annat partis minister äger frågan gör det hela än mer infekterat. Och i fråga om Gun-Mari Lindholms nedlagda röst ses det alltså också som att hon fiskar efter liberala röster.
Nu vann regeringsblockets sida ändå omröstningen, liksom man vann omröstningen om kortrutten sommaren 2017, och säkert kommer det lugna ned sig och samarbetet återgå till det normala i sinom tid.
Icke desto mindre är det en spricka i en fasad som ministrarna varit måna om att hålla intakt. Och frågan är vad följderna blir. Till hösten är det val på nytt, och efter det ska partierna förhandla om regeringsmakten på nytt. Hur spelar svekdebatterna in då?

Jonas Bladh