Självstyrelsepolitiska nämnden vill se en fysisk representation i Stockholm. Med det sagt anser nämnden att landskapsregeringens beslut om att stänga Stockholms kontoret var fel. Det skriver självstyrelsepolitiska nämnden tidigare i veckan i sitt betänkande till landskapsregeringens externpolitik. Att självstyrelsepolitiska nämnden nu lyfter frågan är viktigt.

Åland måste ha en representation i Stockholm. Orsakerna är flera men det går inte att frånse att Finland och Sverige är våra närmaste samarbetspartners och hela det åländska samhället är beroende av dessa två länder i allt från politik till handel. Att inte aktivt vara på plats och delta, visa upp sig och försöka vara med och påverka är ett general fel från Ålands sida. Vi lever ofta i en illusion att alla ska känna till Åland. I synnerhet när det gäller Finland och Sverige. Men det är inte så. Vi måste ta plats för att vi ska finnas med på beslutsfattarnas agendor. För att vi ska ha en möjlighet att få igenom det vi önskar. Resten av världen jobbar så och då måste även vi jobba enligt samma modell.

Många gånger tror vi att det är illvilja från motsidan när det inte går Ålands väg. Det kan vara så, men det kan även bero på att vi inte gjort vår hemläxa tillräckligt bra och att vi inte har funnits på plats samt framfört vår sak. Det räcker inte med att en delegation från Åland åker till någon av huvudstäderna och avger ett yttrande. Makten måste bearbetas kontinuerligt.

Att starta upp ett Ålandskontor i Stockholm enligt tidigare modell är inte heller lösningen. Inte heller är lösningen så enkel att vi ska inkluderas i Finlands ambassad i Stockholm. Det skulle bara leda till att vi skulle likställas med andra regioner i Finland och Ålands status som autonomi skulle eroderas. Samarbete med finländska ambassaden är dock viktig men det kan ske på så många andra olika sätt. Åland behöver istället ta fram tydliga mål samt ett syfte med ett Stockholmskontor och därifrån bygga en organisation som svarar mot målen. Målen kunde bland annat vara att öka kunskapen om Åland bland beslutsfattare, agera lots för åländska företag samt bygga nätverk mellan Åland och Sverige. Till det behövs en bred kompetensbas och ett kunnande som är väldigt personberoende. Precis som när det kommer till diplomati.

Frågan om fysisk representation tar inte heller slut i Stockholm och Helsingfors. Åland måste även utöka sin representation på plats i Bryssel. Åland har givit en mängd lagstiftningsbehörighet till Bryssel och då måste vi även vara med och utöka vår bevakning av våra rättigheter på plats. Gärna utanför Finlands ständiga representation i Bryssel. Detta för att kunna agera så fritt som bara möjligt och agera som påverkare snarare än som tjänstemän. Båda behövs men det ena klarar sig inte utan det andra.

Åland måste våga ta plats och synas. Det vinner hela det åländska samhället på. Lite sunt bondförnuft i frågan ger ett tydligt svar - Åland måste utöka sin synlighet och ta en aktivare roll i arbetet för Åland även utanför Åland.

Daniel Dahlén