Flera av de nuvarande regeringspartierna hade motstånd mot den förra landskapsregeringens (LR) kommunreform som en av de stora valfrågorna i fjol. Såväl i regeringsprogram som i den föreslagna budgeten för nästa år lovar LR att riva upp kommunreformslagen. LR har också lovat att införa en kriskommunlag, där hur man ska förfara med kommuner som går i ”konkurs” regleras och hur de ska slås samman med en eller flera andra kommuner.
Mer än den nya kommunstrukturslagen som nu är ute på remiss, med marginellt ökade stöd för sammanslagningar mellan små kommuner, har inte regeringspartierna presenterat, .
Samtidigt konstaterar allt fler åländska kommuner att man står inför extremt magra år, år där vissa kommuner de facto kommer att få slut på pengar.
I gårdagens tidning talade Vårdös kommunstyrelseordförande Mikael Lindholm – tillika centerpartistisk lagtingsledamot och därmed en av ledamöterna som utgör regeringsunderlaget – om sin kommuns mödor. Arbetslösheten bland Vårdös cirka 450 invånare brukar ligga på 2,5 till 3 procent. Nu ligger den närmare 10.
Lindholm berättade att han inte ser någon annan väg än att LR höjer landskapsandelarna till kommunerna. Men det fick han inte stöd för i Centerns budgetdiskussioner.
Kommunerna står för mycket av den basservice som vi tar för given genom livet. Det är där dagis och förskolor finns, det är där äldreboendena finns. Kommunerna administrerar byggnadslov och sophantering.
Kort sagt är kommunernas verksamhet något som måste fungera.
Att flera av de 16 kommunerna skulle få ekonomiska problem är ingen överraskning. Utvecklingen var kraftigt negativ långt innan coronaviruset ställde till med akuta kriser i det åländska näringslivet. Det förra regeringen ville attackera problemet med kommunreformen. Majoriteten i den nuvarande regeringen motsatte sig de tankarna.
Men utan att – varken då eller nu – förklara hur alternativet ser ut.
Och alternativ behövs om inte samhället går in för att i stor och snabb skala skapa större och billigare enheter som var den dåvarande regeringens tanke med kommunreformen.
Att riva upp kommunreformslagen är ett sätt för LR att infria ett vallöfte, och gott så. Kommunreformen var dömd att dö redan på förhand på grund av att den genomfördes på ett sätt som inte hade någon möjlighet att nå i mål.
Men i vallöftet om förändring lär de allra flesta väljare också ha inkluderat ett krav på alternativa lösningar på de mycket påtagliga problem som kommunerna nu står inför.
Åtminstone förväntade sig nog många väljare att LR med Centern i spetsen skulle återställa landskapsandelarna. Den förra regeringen skar ned dem med fyra miljoner och Centern lovade att de pengarna skulle återföras.
Något sådant finns inte i budgetförslaget.
Landskapets budget för 2021 innehåller en hel del pandemirelaterade utgifter vilket driver upp kostnadssidan under nästa år. Men samtidigt kan landskapet också anteckna rekordhöga intäkter tack vare en förhöjd klumpsumma och övergångsbonusar när det ekonomiska systemet skiftar.
Ändå är antalet strukturella reformer, sådana som är ämnade att sänka driftskostnaderna framåt, mycket få. Som vi konstaterat finns det heller inga idéer om hur kommunernas ekonomiska kris ska hanteras.
Finansminister Torbjörn Eliasson konstaterade i Ålandstidningen förra fredagen att ”man måste komma ihåg att kommunerna faktiskt kan höja skatten”. Det måste ses som aningen överraskande att en finansminister för en förmodat borgerlig regering ser skattehöjningar som det första alternativet.
Å andra sidan är alternativen få. De flesta kommunerna, framför allt de mindre och mer ekonomiskt utsatta, har redan sparat bort både överflödigt fett och guldkanter. Det finns inget mer att ta. Men att de dessutom ska sänka sin attraktionskraft jämfört med de stora kommunerna genom att höja skatten kommer enbart leda till ett än större behov av den där kriskommunlagen.
Nej, landskapet är den instans som har möjligheten till större förändringar och genomgripande effektiviseringar. Och landskapet är den instans som har möjligheten – och ansvaret – att hjälpa kommunerna.
Frågan är om landskapsregeringen är redo att ta det.

Jonas Bladh