När det gäller kortruttsdiskussionerna har vi hamnat i en situation där tekniska lösningar diskuteras i detalj av såväl utnämnda som självutnämnda experter. Det är en fråga som engagerar och det finns många som tror sig ha en lösning på det hela.
Men att kortrutten nu forceras fram, ofta med argumentet att det är nu eller aldrig, är inte bra för det åländska samhället. Inte enbart på grund av vilken teknisk lösning som är bäst utan för att vi inte tar i de verkliga frågorna gällande skärgården.
Som det har konstaterats tidigare på denna ledarsida kommer inte enbart tekniska lösningar att vara svaren på de utmaningar som skärgården står inför. För vi måste vara ärliga i denna debatt. Befolkningen i skärgården blir allt äldre. Skolor stängs och antalet arbetsplatser är få i skärgården.
Kommer dessa utmaningar att finna sina svar i de nya förbindelserna som kommer att ta åratal att bygga? Och som dessutom kan komma att bli omoderna när de väl står färdiga? Troligtvis inte.
I dessa valtider är väljare både på fasta Åland och i skärgården benjänta av att få tydliga svar från de olika partierna kring hur just de vill jobba vidare med skärgården.
Vill man prioritera arbetet eller inte? Vilka är de konkreta åtgärderna för att få till en förändring? Svar bortom plattitydernas politik och bortom de svävande svaren och den absoluta övertygelsen om tunnlar och kortrutter.
För vid en djupare analys av de insatser som görs så finns, ute bland ålänningar, en känsla av att politiker visserligen diskuterar kortrutter med mera, men att det samtidigt inte finns den verkliga viljan att ta tag i utmaningarna. Att man från visst politiskt håll hellre till och med inväntar skärgårdens självdöd.
Många ålänningar uppfattar den förda politiken på det sättet. Detta trots tal om satsningar på kortrutt. Rätt eller fel, men det lämnar möjligheter för partierna att inför valet ge svar på dessa frågor. Inte sitter någon med det perfekta receptet men vi kan tillsammans hitta vägar. Men den resan måste vi göra gemensamt.
Innan vi nu går vidare med de tekniska lösningar som finns behöver vi samla oss. Dra i handbromsen och sätta mål samt inte minst samla ålänningarna kring en lösning som en majoritet kan enas om. Inte bara en regering.
Frågan påverkar för många under en för lång tid för att det enbart ska vara en fråga för landskapsregeringen.
Diskussionen kring kortrutten liknar allt mer kommunreformsdiskussionen och det är det sista vi behöver. Vi behöver inte fler upprivande diskussioner som bygger på ideologiska sanningar utan vi behöver se på fakta och vara tydliga med våra målsättningar.
Det i sig behöver inte betyda att riktningen med dagens politik är fel men vi behöver veta varför vi gör saker.
För tillfället är känslan att vi har en elektriker som skruvar i glödlampan men att hen saknar såväl el som armatur. Så kan vi inte ha det. Ta först reda på vad vi gemensamt vill. Det behöver inte ta länge. Sen tar vi nästa tekniska steg.

Daniel Dahlén