Vad är väl en allsång på Skansen jämfört med en dito i Badhusparken? Klockan har precis slagit sju när producenten Ulf Schröder kliver upp på scenen.
- God afton allesammans, och välkomna till Badhusparken!
ALLSÅNG Förutsättningarna för en allsång kunde knappast ha varit bättre. Vädret är så där härligt som vädret kan vara en juli-kväll i Mariehamn efter en varm dag. I publiken sitter nästa 800 förväntansfulla personer och håller sånghäftet för ögonen för att inte bländas av kvällssolen.
- Jag träffade just några som precis kommit från Hammarland, och där öser regnet ner, säger Ulf Schröder.
Bandet har redan dragit igång när allsångsledaren för kvällen, Petronella Wester, smyger ut från en sidodörr i badhuspaviljongen och går upp på scenen, sjungandes Vinden drar. I refrängen kommer publiken med.
- Underbart! Så jag längtat efter det här, säger hon efter att musiken ebbat ut.
- Kan det bli en bättre allsång?
- Neeeej, svarar publiken.
Och ingen längtar till Skansen.
Den första allsången ur programmet, En sjöman älskar havets våg, drar sedan igång. Publiken står för den mesta sången, påhejade av allsångsledaren.
Ellen Smulter och Annsofi Häggblom drar sedan ner kvällens hittills största applåder efter sitt nummer, och leder publiken genom Idas sommarvisa.
Klockan har hunnit slå halv åtta när Hans Martin äntrar scenen i svart läderjacka och chinos.
- Det var länge sedan man såg så här många ålänningar på en gång, ropar han ut över publikhavet.
- Nu kanske vi ska sjunga så hela Mariehamn hör!
Publiken stämmer upp i Jag tror på sommaren, och Martin ser nästan lite sträng ut när han går fram med mikrofonen till vissa utvalda i publiken. Publiken sitter med blickarna fastnaglade i sina sånghäften och sjunger lydigt med.
Martin går av scenen och Petronella Wester tar vid igen. Hon avbryts dock av en röst som kommer ur ingenstans.
- Jag har upptäckt ett fel i programmet. Det finns ingen Lasse Berghagen. Men jag kan vara Lasse Berghagen. Han gav mig sin blåa kostym som ha tvättat i 90 grader, säger Patrik Häggblom som nu klivit upp på scenen och stämmer upp i Han tog av sig sin kavaj.
Efter detta uppträder Anna Reymers. Efter lite strul med mikrofonen, stämmer hon upp i sin ballad Jag undrar vem du är, och en intim stämning sänker sig över badhusparken. En intim stämning som snabbt övergår i full fart när Annas pappa Randolph Reymers byter av henne med en betydligt rockigare låt.
Programmet fortsätter, och genom en dörr i badhuspaviljongen kan man skymta en änglalik Lill Lindfors. Hon står i sin tunna vita tunika och tittar stillsamt ut över vattnet och bara lyssnar till musiken. Bland annat får hon höra hur hennes dotter tillsammans med Hans Martin börjar på fel sång, men stoppas snabbt av publiken.
Efter pausen är det dags. Lill Lindfors drar ner kvällens största applåder bara genom att komma in på scenen. Hon sjunger en duett med sin dotter Petronella. Solen har gått ner bakom badhuspaviljongen, en värme sprids ändå över publiken.
Lill Lindfors berättar hur hon stod bakom scenen och fick hur hur hennes dotter gick in på fel låt.
- Det är så glädjande att ungdomar också råkar ut för kaffedrickning på hjärnkontoret, säger hon och berättar ett skämt om hur lätt det är att glömma bort namn. Det får publiken att nästan vrida sig i skratt.
Lill Lindfors stämmer sedan upp i Rosa på bal.
- Den som känner att ni är av kvinnligt kön sjunger Rosa. Ni andra sjunger Fritiof. Man väljer själv. Det är en känslosak.
Efter att skratten ekat ut stämmer hela badhusparken upp i sång. Ingen längtar till Skansen.

Ålandstidningen