Den 16 oktober reste Martina Eriksson från Stockholm till Tanzania med en mellanlandning i Etiopien.
– Vi åkte vidare med buss till Arusha där vi tog in på hotell för natten. Följande morgon åkte vi ut på safari där vi fick se flera djur. Det var elefanter, giraffer, flodhästar, babianer och markattor, olika antiloper och en hel del olika fåglar, säger hon.
Lunchen intogs vid Lake Manyara innan safarin fortsatte till nästa övernattningsställe där deltagarna intog middag.
– Det var viktigt att vi hade långbyxor kvällstid och att vi smörjde in oss med myggmedel om vi hade kortärmade tröjor. Det var lite jobbigt när det var 27 grader varmt. Vi blev underhållna av ett band och den som ville fick komma med och spela. Jag gick upp och spelade trummor, lite får man bjuda på sig själv. Det gick faktiskt riktigt bra, säger Martina Eriksson.
Varje morgon var det tidig uppstigning och gruppen åkte jeep hela dagarna i bland annat Serengeti och Tarangire nationalparker.
Födelsedagen firade Martina Eriksson i Serengeti nationalpark och med ett besök till en nasaiby.
– Där välkomnades vi med en dansritual. Vi fick delta i dansen som gick ut på att man skulle hoppa så högt man kunde utan att börja på benen. Sedan blev vi tilldelade varsin masai och vi fick besöka personens hydda. Den var inte stor och väldigt spartansk. Utanför hyddan sålde de saker som vi kunde köpa. Det kändes nästan som ett måste.
Under safarin i de båda nationalparkerna fick de möjlighet att se många olika djur. De kom oftast upp väldigt bilarna.
– Jag hade full upp med att fotografera. Det var helt fantastiskt. Vi hann också med en kvällssafari där vi såg krokodiler.
En närgången orm
Gruppen besökte Ngorongoro kratern efter en vulkan som dog ut för 1.000 år sedan.
– Det var väldigt fint där, men samtidigt var det så stort så man inte riktigt förstod hur stort det var.
Trots försiktighetsåtgärder drabbades Martina Eriksson av diarré. Gruppen skulle övernatta i tält två nätter så hon valde att stanna vid tälten och inte åka med på safari den eftermiddagen
– Jag satt vid tältet och tog det lugnt. Jag fick besök av en flock apor som bara kom närmare och närmare. Jag visste inte vad jag skulle göra men som tur var kom personal och motade bort dem.
Men det räckte inte med närgångna apor. Efter lunch gick Martina Eriksson till sitt tält och då låg en grön orm i hopringlad på hennes stol utanför tältet.
– Jag blev rädd men guiden blev helt exalterad över ormen. På natten vaknade jag av att det kändes som om en orm krälade under kudden. Jag steg upp och tände lampan men kunde inte hitta någon orm. Jag kan säga att jag hade väldigt svårt att somna om efter det.
Martina Eriksson hann också med att besöka Zanzibar och en kryddodling innan det var dags för hemresa.
– Jag kan varmt rekommendera andra att åka på safari. Det var mäktigt och man fick se så mycket. Men jag tror inte att jag gör samma resa igen. Nu har jag sett det här, säger hon.