Ensio Sandell är en man som inte går obemärkt förbi. Född 1937 på Emskär, Ålands västligaste bebodda ö fram till nyligen, har han levt nästan hela sitt liv.

Men nu, i en ålder av 87 år, har livet tagit en ny vändning. Ensio har flyttat till Solgården, ett effektiverat serviceboende i Storby, Eckerö. Med sig har han sin 16-åriga hund Mosse, hans trogna följeslagare och kanske hans allra bästa vän.

Född till fiskare

Emskär är en karg men storslagen plats, där vardagen alltid har styrts av väder och vind. Här levde Ensio tillsammans med sin lillebror Tauno, fram till att Tauno gick bort för drygt tio år sedan. Tillsammans delade de ett enkelt, men på sitt sätt rikt, liv som fiskare – ett yrke som tycks vara en del av Ensios dna.

– Jag är född till fiskare, säger han.

Emskär har alltid varit mer än bara en plats för Ensio, det är en del av hans själ. Men det är också varit en utmanande plats att leva på, särskilt under kalla och hårda vintrar.

– Om det blir stränga vintrar blir det tövligt att vara på Emskär. Man kan inte påstå att jag är så ung längre. Synen är inte bra och benen är dåliga, jag börjar bli lite krackloger i huvudet också. Men annars är det inga större fel, jag äter inga mediciner.

Eget beslut

När Ensio nyligen beslutade sig för att lämna Emskär var det hans eget val.

– Det stämmer nog det, det var precis det jag bestämde. Två dagar före jul kom jag hit. Mina jular brukar vara lugna och stilla, i år vart det annorlunda. Julmat fick vi, och inte var det något fel med det.

Med sig tog han bara det allra nödvändigaste, och förstås Mosse. Ensio ler brett när han pratar om hur mycket de andra boende och personalen tycker om Mosse.

– Bättre än om mig, säger han med en glimt i ögat.

Även om allt fortfarande känns nytt och lite ovant är han tacksam för den vänliga personalen på Solgården.

– Jag har trivts bra hittills. Det är så nytt ännu, så man vet inte vad man ska tro.

”Det är som det är”

Både Ensio och Mosse börjar märka av ålderns krämpor.

– Jo, han är som jag, det blir sämre och sämre. Det är som det är, det kan man inte råda på.

Trots att livet på Solgården är långt ifrån det på Emskär, håller Ensio fortfarande fast vid sina gamla rutiner. Varje dag pratar han i telefon med sin syster Kyllikki, som bor på ön Aspholm i Nagu.

– Med min syster pratar jag varje dag, det har jag alltid gjort och det gör jag fortfarande.

Och framtiden då? Ensio dröjer en stund innan han svarar, men en sak är han säker på:

– Blir det vackert väder nästa sommar så far jag väl ut igen.