Foto: Daniel Eriksson

Den historiskt förödande stormen Alfrida som drabbade Åland den 2 januari 2019, fällde enorma mängder skog. Det innebar omfattande skador på det åländska el- och telefonnätet. Som mest var över 90 procent av Ålands Elandelslags kunder utan ström. Skadorna tog ett halvt år att reparera.
Landskapsregeringen (LR) anhöll i december i fjol hos ÅD om ett särskilt bidrag från staten i enlighet med självstyrelselagens 51 § för att täcka kostnaderna för stormskadorna. Enligt LR är det inte skäligt att landskapet bär kostnaden för den exceptionella händelsen där vindhastigheten nådde orkanstyrka.
Avsikten var att skapa ett nytt stödsystem där de drabbade bolagen kunde få ersättning för återuppbyggnaden av de samhällskritiska el- och telefonnäten.
Eget ansvar saknas
ÅD:s beslut innebär att landskapets ansökan förkastas. Enligt ÅD ger självstyrelselagen inte utrymme för särskilt bidrag i det här fallet.
– ÅD tar endast ställning på basen av de bestämmelser som finns. Enligt lagen förutsätts det att landskapet har ett kostnadsansvar för att det särskilda bidraget ska komma i fråga. Det finns dock inga lagar eller regelverk som gör landskapet ersättningsskyldigt i det här fallet. LR har enligt vår mening tagit på sig rollen som ombud för de drabbade företagen, men inte åtagit sig ett eget ansvar. Av ansökan framgår att kostnaderna inte kommer att erläggas av landskapets medel oavsett ÅD:s beslut, förklarar Peter Lindbäck.
Ledamoten Ragnar Erlandsson anmälde avvikande åsikt och föreslog att ÅD skulle bevilja ett särskilt bidrag om maximalt fem miljoner euro med en självriskandel på 20 procent.
Ingen skälighetsprövning
Peter Lindbäck konstaterar samtidigt att det finns många andra som lidit stora skador.
– Stormen orsakade otroligt stora skador även för många skogsägare. Enligt vår utredning har en knapp femtedel av dem en skogsförsäkring. Även ägare av el- och telefonnät kan försäkra sina anläggningar och få ersättning om medelvinden överstiger 21 meter per sekund. Bolagen väljer alltså om de lever med risken eller försäkrar sig.
Han framhåller att lagen inte ger något utrymme för alternativ till beslutet.
– Det är lagstiftaren som satt upp gränserna, i det här fallet både riksdagen och lagtinget. ÅD kan inte driva någon skälighetsprövning utan endast göra en juridisk bedömning. Däremot finns det inget som hindrar att LR gör en ansökan om stöd hos regeringen på politiska grunder, påpekar han.
– Riksregeringen har tagit upp ett reservationsanslag för ändamålet i årets statsbudget. Det måste man göra om en utgift kan bli aktuell, utan att veta utgången av ett beslut.
Det här har dock inte påverkat ÅD:s beslut.
Prejudikatrisken obefintlig
I sin ansökan och i bemötandet av olika finländska myndigheters utlåtanden till ÅD har LR argumenterat att stormen är jämförbar med de naturkatastrofer som nämns i självstyrelselagen, som oljeolyckor och kärnkraftsolyckor, varför det är oskäligt att Åland ska stå för kostnaderna.
Arbets- och näringsministeriet säger i sitt utlåtande att staten inte tidigare ersatt stormskador och framför risken att ett stöd kan få prejudicerande verkan.
LR konstaterar att sannolikheten för att en motsvarande situation skulle uppstå i det övriga Finland är låg. LR hänvisar också till behörighetsfördelningen mellan landskapet och Finland där man menar att åtgärder som vidtas inom lagtingets lagstiftningsbehörighet inte påverkar hur rikets myndigheter bör agera.
”Hela självstyrelsens syfte är att lagtinget ska kunna vidta behövliga åtgärder utgående från Ålands särförhållanden. Det planerade stödsystemet kan därför inte få prejudicerande verkan i övriga Finland”, hävdade LR i sitt bemötande till ÅD.

Jonny Mattsson