Under en ljusmanifestation på söndagskvällen hedrade drygt 200 ålänningar de drabbade i Norge. En tung men högtidlig minnesstund.
NORGEMASSAKERN Vi ska samlas kl. 19. Men deltagarna har börjat komma en bra stund på förhand. Ljusen tänds ett efter ett under tystnad på gårdsplanen framför lagtingsbyggnaden. Personer i alla åldrar har kommit för att visa sin medkänsla med de drabbade. Trots att helgens tryckande väder har gett med sig för hetsiga vindar känns luften tung och tjock att andas. För några är det extra tungt. Tora Lund från Kristiansund i Norge kan inte hålla tillbaka tårarna.
-Det är så många tankar som rör sig i huvudet just nu. Alla vänner och bekanta i Norge, tänk om någon av dem berörs. Det kan vara deras barn, jag vet inte än.
-Och hur är det för föräldrarna? Föräldrarna till ungdomarna som dog och föräldrarna till mördaren? Jag känner så med dem, säger hon.
-Det känns väldigt fint att få komma hit och samlas.
Tommy Tapio håller om henne.
-Det är så obehagligt att det bara dök upp så här, en så sjuk människa, jag tänker på att det kan hända varsomhelst.
Kommer nära
Det är de aktiva politiska ungdomsgrupperna på Åland som har bjudit in till manifestationen. De har ett brett politiskt stöd. Manifestationen hedrar offren men är även en markering mot främlingsfientlighet och våldet.
-Den här händelsen är nära oss, inte bara geografiskt utan för att det handlar om andra unga politiker. Det är våra medmänniskor och precis som oss kämpar de för en åsikt. Man kan inte döda en människa på grund av en åsikt, säger Jannik Svensson från Ålands Liberala Ungdomsgrupp.
Simon Holmström från Unga Obundna håller ett tal inför den tysta minuten.
-Någons son var där, någons dotter var där, någons far var där, någons mor var där, någons bästa vän var där, någons flickvän var där, någons pojkvän var där. Någons var där. Nu är allas hjärtan där. Nu ska vi visa medkänsla, visa förståelse, visa att vi tror på demokrati, säger han.
Identifierar sig
Under den tysta minuten är det bara vinden som river i ljuslågorna som hörs.
Deltagarna står kvar en lång stund efteråt. Är tysta. Pratar. Är tysta igen.
-Vi kom hit för att hedra ungdomarna. Det kommer extra nära när det är folk i vår egen ålder som har drabbats, säger Fanny-Klara Rundberg.
-Det känns så tungt att det har drabbat folk som försöker göra någonting bättre, som försöker stå upp för vad de tycker, säger Mirja Johansson.
-Det är ohyggligt, obehagligt, obegripligt, tillägger Fanny-Klara Rundberg.

Tone Nordling