Det är snart ett år sedan m/s Amorella ådrog sig bottenkänningar i Apotekarfaret utanför Föglö, och gjorde en kontrollerad strandning på den närliggande holmen Järsö.
Utredningen konstaterar att orsaken till grundstötningen den 20 september var ett tekniskt fel i propulsionssystemet som justerar fartygets propellerstigning. Med andra ord ett fel inom manövreringssystemen.
Eftersom fartyget lyftes upp av bottnen, kan man på övervakningskamerorna se att fartyget började skaka och fick en tillfällig slagsida på cirka fem grader.
När besättningen och linjelotsen ombord på passagerarfärjan märkte av bottenkänningarna, kallade man på befälhavaren som beslutade att stabilisera situationen genom att köra upp fartyget på en nära strand när fartyget återigen kunde manövreras.
Från stranden evakuerades passagerarna och fartyget lösgjordes för att föras till Åbovarvet på reparation.
Fyra säkerhetsrekommendationer
Olycksutredningscentralen delar ut fyra säkerhetsrekommendationer på basis av utredningen. Två av dem riktas till Viking Line. De rekommendationerna gäller underhållsåtgärder på fartyget samt samarbetet mellan kommandobryggan och maskinkontrollrummet.
De två övriga rekommendationerna riktas till Gränsbevakningsväsendet och Transport- och kommunikationsverket (Traficom).
– Det finns skäl att kontrollera de kritiska komponenternas skick och underhållsbehov mer systematiskt, säger utredningsledaren Risto Haimila i ett pressmeddelande.
Brister i kontroller och kommunikation
Utredningen pekar ut brister inom Viking Lines underhållsprogram för kritiska anordningar. Kommunikationen mellan tillverkarna och rederiet gällande riskerna med anordningarnas livscykel ansågs också vara otillräcklig.
– Vi har följt de instruktioner tillverkaren gett för komponenterna och vi har inte gjort några brott mot rutinerna, säger Viking Lines vd Jan Hanses.
Utredningen påpekar också att när situationer som denna uppstår, är ett effektivt samarbete mellan däckspersonalen och maskinvaktspersonalen en förutsättning för att omedelbara och korrigerande åtgärder ska kunna genomföras.
– Kommunikationen kan säkert utvecklas, men vi har inte konstaterat ett problem med det tidigare. I det här fallet hade kommunikationen ingen betydelse för utgången, säger Jan Hanses och tillägger att rederiet inte motsätter sig utredningens rekommendationer.
Kommunikationskanalers funktion och användbarhet lyfts också upp i utredningen. Vid exceptionella situationer till sjöss kan mobilnäten snabbt överbelastas och satelittelefonförbindelsen kan vara en långsam alarmeringskanal. Utredningen påpekar att den marina VHF-radiotelefonförbindelsen har tidigare definierats som den primära nödkommunikationsförbindelsen.
Utredningen belyser även att Traficom inte tillräckligt övervakar vilken inverkan förändringar på kommandobryggan har på navigeringssäkerheten.