I går åkte en rysk delegation ut till Märket där den ryska u-båten S2 sjönk för 70 år sedan. Ålandstidningen träffade kaptenens sonson, vars förfader befann sig på båten av en ren slump.
CEREMONI Det var i januari 1940 som S2 med sina 46 besättningsmän var på väg upp i södra Kvarken. För att ta sig dit måste färden gå genom minfältet vid Märket.
-Man visste om att det fanns minor där. Det finns berättelser om att besättningarna på de u-båtar som körde igenom fältet kunde höra minornas kedjor skrapa längs båtarnas skrov, säger antikvarie Kenneth Gustavsson.
Så det måste ha varit ganska nervöst för besättningen?
-Onekligen.
Den forskning som Kenneth Gustavsson och andra bedrivit visar att u-båten gick på en av dessa minor och sjönk. Men sedan båten hittades för ett år sedan har en alternativ teori lanserats.
En slump
Bland annat kaptenens sonson Maksim Sokolov tror inte att det var en mina som fick u-båten att förlisa. Den skulle i stället ha deltagit i strid innan den sjönk utanför Märket.
-Detta är en version som dykt upp först på senare tid, efter att båten hittades. Ingen seriös person kan tro på den. Fast jag antar att det är mer ärofullt att dö i strid än att ha kört på en mina, säger Kenneth Gustavsson.
Maksim Sokolov blev mycket glad när han i fjol fick nyheten om att S2 hade hittats.
-Jag ringde genast min mamma och berättade att de hade hittat båten, och jag är mycket tacksam mot alla som gjort denna ceremoni möjlig.
Maksim Sokolov berättar att hans förfader egentligen befann sig på båten av en slump.
-Han var en mycket erfaren ubåtskapten, men detta var faktiskt hans första färd med just denna u-båt. Innan båten skulle åka blev den riktiga kaptenen sjuk, så han ringdes in i stället.
Balansgång
Sammanlagt deltar ett knappt 20-tal anhöriga i ceremonin. Åland och Finlands representeras av bland annat talmannen Roger Nordlund och landshövdingen Peter Lindbäck, som dock är mycket noga med att varken Åland eller Finland deltar i själva ceremonin.
-Till saken hör att Sovjet förde ett anfallskrig mot Finland och denna u-båt var en del av detta krig. Så det är en svår balansgång för oss. Vi deltar inte i själva ceremonin utan ansvarar bara för sjösäkerhet och sjöräddning. Det är en fråga om anständighet, säger Peter Lindbäck.
Finns det ändå risk för att de med anhöriga som stupade i vinterkriget tar illa upp?
-Det finns det, och det är just därför vi är så noga med att poängtera vad vår roll är i ceremonin. Jag är dessutom säker på att Ryssland skulle agera precis på samma sätt om en finsk massgrav hittades i Ryssland. De skulle se till att de anhöriga fick besöka graven och hedra sina släktingar.
Lite före klockan tio på morgonen stiger så hela delegationen ombord på sjöbevakningens fartyg Uisko, där de bland annat hälsas välkomna av talmannen.
De flesta har blommor och olika presenter med sig, och i sällskapet finns även en ryskortodox präst. De flesta verkar lättade över att de snart kan ta farväl av sina släktingar som omkom till havs för 70 år sedan.

Fredrik Rosenqvist