Makarna är båda runt 85 år gamla och gifte sig när de var i tjugoårsåldern. När de firade guldbröllop gav mannen ett guldhalsband i gåva till sin hustru. Smycket är värderat till minst 3.100 euro och max 8.000 euro.

– Pappa har alltid varit noga med att mamma skulle ha det bästa, säger parets dotter.

Kvinnan har sedan 2020 vårdats vid boende- och vårdcentret Oasen på grund av Alzheimers sjukdom. Hon befinner sig i den senare sjukdomsfasen där tal- och rörelseförmåga har försvunnit.

Kvinnan hade guldhalsbandet på sig hela tiden.

– Det har en avancerad låsanordning som är krånglig att öppna, och det är inte möjligt att dra över huvudet. Det togs aldrig av, inte ens när hon duschade, säger dottern.

Spårlöst borta

I slutet av februari 2022 fick kvinnans anhöriga information om att det brutit ut covid-19 på vårdavdelningen, och att man införde besöksförbud. Dottern hade varit där dagen innan, och minns att mamman då bar sitt halsband.

– Till påsken lättade man på besöksförbudet, och när pappa kom dit på skärtorsdagen såg han att mammas halsband var borta. På vägen hem stannade han till hos mig och frågade om jag visste var det var, säger hon.

– Personalen hade inte märkt någonting. Jag och min dotter sökte igenom hela mammas rum, vilket inte är stort. Vi tog ut alla kläder och kände igenom madrasser. Vi letade på alla möjliga och omöjliga ställen.

Enligt dottern är det uteslutet att mamman själv skulle ha fått av sig halsbandet. Halsbandet är en grov guldkedja och det är osannolikt att det skulle ha gått av, och skulle det ändå ha gjort det borde det ha återfunnits.

Eftersom det varit besöksförbud på avdelningen ska det bara ha varit personal som rört sig där.

– Ingen annan kan ha varit inne på mammas rum, det är en låst avdelning där de boende är helt beroende av vård och omsorg, säger dottern.

Polisen avbryter utredning

Från Oasens håll uppmanade man de anhöriga att polisanmäla det försvunna smycket. Men samtidigt upplever dottern att boendet inte vill ta ansvar.

– Det sades att klinterna inte ska ha värdesaker. Det hade jag gärna blivit upplyst om när mamma flyttade in två år tidigare. Under pandemin rekommenderade boendet att de äldre skulle ha elektronisk utrustning som telefoner och surfplattor på sina rum, det är också värdesaker.

Dottern stöldanmälde händelsen men ett halvår senare meddelade polisen att utredningen avbryts, då det inte är möjligt att identifiera någon misstänkt för gärningen. Några kända vittnen till händelsen finns inte.

Oasen har uppgett till polisen att alla som arbetar i huset har tillgång till avdelningen, vilket rör sig om 80-85 personer. 40 personer har varit schemalagda att utföra arbete på den aktuella avdelningen.

Ingen ersättning

Förra veckan kom nästa smäll. Ålands ömsesidiga försäkringsbolag (Ömsen) meddelade maken att man beslutat att inte ge ersättning för guldhalsbandet, som försvann någon gång mellan den 26 februari och 14 april 2022.

”Försäkringen gäller inte för skada eller förlust som orsakats av att egendom borttappats, försvunnit, även om det senare blivit stulet eller då skadehändelsen inte kan preciseras”, skriver Ömsen.

– Eftersom vi inte kan säga när det har försvunnit gäller inte försäkringen. Men då det var besöksförbud är det omöjligt för oss anhöriga att precisera exakt när det skulle ha hänt, säger dottern.

Ålandstidningen ringer till Ömsens skadeavdelning, som inte kan kommentera det enskilda ärendet. Men man hänvisar till att det är möjligt att klandra ett beslut och få det omprövat.

Uppgivenhet

Dottern beskriver frustration och en känsla av orättvisa.

– Pappa har haft sina försäkringar på Ömsen sedan 1951. Mamma jobbade otaliga år inom hemvården, hon var noggrann och omtyckt. Om någon av de äldre behövde hjälp släppte hon allt, även om det var på hennes lediga kvällar eller helger. Därför känns det extra jobbigt att det här hände just henne.

Hon poängterar att det inte handlar om ett allmänt missnöje med Oasen. Men hon önskar att boendet ser över sina rutiner och gör vad de kan för att förhindra att något liknande sker i framtiden.

– De som jobbar på avdelningen är jätteduktiga och gör sitt jobb, det här handlar förmodligen om en enstaka person. Det känns som att ingen vill kännas vid något ansvar. Pengarna må väl vara, men det handlar om principen. Är människan som har gjort det här fortfarande på jobbet?

Ålandstidningen har varit i kontakt med Oasens vikarierande förbundsdirektör Stefan Simonsen som återkommer till jobbet nästa vecka, och först då har möjlighet att besvara frågor.