Hon tycker vården borde lära sig av våra vägsystem. I går besökte journalisten och författaren Åsa Moberg Åland och berättade varför.
VÅRD Områdena kan kännas långt ifrån varandra. Vården av våra vägar och vården av missbrukare och psykiskt sjuka. Men Åsa Moberg menar att vi kan lära oss mycket från våra vägsystem.
-Vägar kan vara statliga, kommunala eller privata, men alla fungerar och ingen frågar vem som äger dem. Privatbilar får köra på samtliga vägar och i gräddfilen är de enbart kommunala fordon, exempelvis bussar, som tar sig fram.
- Det finns inga grindar som behöver öppnas där. Ingen ägnar halva sin tid åt att dra gränser mot varandra som man gör inom vården. Det kan vi lära oss mycket av, säger hon.
Fler självmord än trafikoffer
Om missbrukarvården och vården av psykiskt sjuka även tog sina misstag på lika stort allvar som man gör inom trafiken tror Åsa Moberg att många problem skulle kunna lösas.
-När en olycka inträffar på en väg, utreder man alltid vad som hänt. Men inom missbrukarvården finns det inga olycksanalytiker.
Åsa Moberg berättar att inom den psykiatriska vården i fjol tog 585 personer sitt liv på klinikerna i jämförelse med 420 dödsoffer i trafiken.
-Ändå är det först under de senaste åren som man börjat utreda vad som hänt.
Depression och missbruk hand i hand
När Åsa Moberg började jobba som kolumnist på Aftonbladet 1968 var det väldigt få kvinnor som skrev. Däremot kontaktade många kvinnor henne som satt i fängelser eller på institutioner för brott och missbruk.
-Jag träffade dem och fick en inblick i hur vården fungerade och systemet framstod som ganska konstigt för mig.
Ännu mer erfarenhet av missbrukarvården fick Åsa i sitt förhållande med Adam Inczèdy-Gombos. Tillsammans skrev de "Adams bok" som handlar om Adams manodepressivitet och deras liv tillsammans i sjukdomens närvaro.
-Adam är dubbeldiagnoserad bipolär och alkoholist. För mig är den uppenbart att psykisk sjukdom och missbrukarproblem går hand i hand, säger Åsa.
-Många missbrukare har en psykisk störning som exempelvis en djup depression. När jag började jobba på Aftonbladet var halva redaktionen alkoholister och det var uppenbart att de var djupt deprimerade. De flesta var män, men det var för att de var främst män som jobbade där, konstaterar hon.
Förstå problemet och lyssna
Enligt Åsa är vården och missbrukaren överens på en punkt. Bägge vet att problemet är någonting kemiskt. Skillnaden är att vården vill ge piller medan missbrukaren vill dricka alkohol eller ta amfetamin.
Hon tror på att först av allt lyssna på den som behöver hjälp och förstå vilket som är det största problemet.
-För en bostadslös är det exempelvis viktigast att få en bostad. Jag tycker det är galet att man först måste vara nykter innan man får hjälp och som tur är börjar detta synsätt försvinna, säger hon och gör en jämförelse.
-Alla vet hur lätt det är att äta den där kakan fastän man vill gå ner 3 kilo. Därför blir ingen blir utkastad från gymet för att de äter kakor ibland.
Olika behandlingar för olika personer
Åsa tycker det är skrämmande att det finns en rädsla inom vården för psykiska problem.
-Utanför är dessa rädslor väl spridda, men jag blir förvånad att de även är så starka inom själva vården, säger hon.
I dag fortsätter föreningen "Fri från narkotikas" seminarium i lagtingets auditorium med fler inbjudna föreläsare.
Seminariet är gratis och öppet för alla, men föreningen välkomnar särskilt alla som möter missbrukarproblematik i sitt arbete och alla som utbildar sig inom social och hälsovårdsbranschen.

Liz Lindvall