Klockan närmar sig sex på kvällen och festen har just börjat. Åtminstone för dem som sökt sig till Sjökvarteret och sjödagarnas första dag. För många är det ankomsten av sniporna från snipäventyret som lockar.
SJÖDAGARNA På bryggan i Sjökvarteret står Leif Höckerstedt. Han har kommit till Åland från Ekenäs med egen snipa.
-Jag ser till att försöka komma hit de här dagarna. Ideologin med gamla båtar passar mig så därför brukar jag vara här, säger han.
Att det är flera dagars båtfärd hit har Leif Höckerstedt ingenting emot.
-Tid är till att fördrivas på ett bra sätt. Och vara ute på sjön är ett bra sätt, säger han.
-Sedan tycker jag inte att sjödagarna är så fruktansvärt kommersiella. Det passar både unga som gamla och är inte snobbigt som det ibland kan vara i båtsammanhang. Här spelare det ingen roll om man har en stor eller dyr båt. Här är det hantverket som räknas.
Långa dagar på jobb
Det inte bara besökare som finns på plats. En hel del människor är involverade på annat sätt. Pontus Olin är en av dem. Han har varit med arrangerat Albanus öl- och matförsäljning. De senaste dagarna har han jobbat från nio på morgonen till tolv på kvällen.
- Det är faktiskt mer jobb än vad man tror. Man gör i ordning, försöker få ihop folk som vill sälja och säljer. Och alla som är med gör det frivilligt, säger han.
Den strida strömmen av människor till bordet med fisk, korv och potatissallad och för all del till ölkranarna visar på att det finns mycket att göra.
-20 kilo lax har det gått åt hittills. Och det är bara första dagen, säger Pontus Olin.
-Men det är kul att vara här. Speciellt eftersom jag vet att pengarna går till Albanus ungdomsförening. Så det blir tallshiprace för dem och en resa nästa vecka med Albanus till Tyskland, säger han.
Fullt på bryggan
Då börjar sniporna skymta långt ut till havs och människoskaran förflyttar sig ut mot bryggorna för att se ankomsten.
-Vi är här just för att se när sniporna kommer, säger Ulla-Britt Dahl.
-Vi vet flera stycken som är med. Och vi var med både när de for ut och när de kom till Enklinge, säger Stig Dahl.
Vad gillar ni med dagarna?
- Stämningen här och det att man träffar folk är det bästa, säger Yvonne Hagström och får medhållande nickar från de andra i sällskapet.
- Sjödagarna är mysiga, säger Ulla-Britt Dahl.
Familjefärd
Ett gäng som varit ute på snipäventyret är familjen Velander. Mamma Sofia, pappa Krister, sonen Adam, dottern Åsa och hunden Phoebe har samsats ombord sedan i lördags då starten gick. Men gått om plats har de allt haft.
-Det är den längsta snipan här, säger Krister Velander.
Snipan heter Majken och är från 1970 men har renoverats upp av Krister. Det är andra året de ställer upp med den i snipäventyret.
-Och i dag var det lite blåsigt där ute, precis som förra året. men så ska det vara, det är tradition nu, säger Krister.
Stämningen tycker familjen är det bästa med snipäventyret.
-Det är en så speciellt känsla att vara med. Alla har något gemensamt. Sen har gamla båtar sin speciella charm också, säger Adam Velander.
Jakten seglade hit
En annan stor båt som hittat till platsen är Alexandra. Men det är egentligen en jakt och ingen liten sådan.
-Den har Finlands största segel och Finlands största bom. Bara den väger 800 kilo, säger Kenneth Mickelsson.
Från Borgå har den seglat med tio man i besättningen. Jakten själv byggdes 1997 efter en ritning från 1887. Ägs gör den av föreningen Skutbyggarna.
Besättningen startade sin färd på söndagskväll för att hinna i tid till sjödagarna.
-Att vara med här är höjdpunkten på sommaren, säger Jan Gustafsson.
-Här träffar man likatänkande och bekanta, säger Kenneth Mickelsson.
- Sen är de roligt att jämföra våra skeppartraditioner med de åländska, säger Jan Gustafsson.
Att köra ett race har de också hunnit med bland annat mot Albanus. Albanus som också tog hem spelet.
- Fast en från vår by var med som rådgivare när de skulle bygga Albanus. Så på sätt och vis vann vi med, säger Christian Grönqvist och skrattar.
 
 
 

Ålandstidningen