Landskapet köper två markområden i Saltvik för Natura 2000-projektet. Det står klart efter en enskild föredragning för miljöministern.
Säljaren köpte marken i omgångar 2002 och 2004, och tjänar 120.000 euro på affären.
Men det är det värt, menar Landskapet.
AFFÄRER De två markområdena, Kvarnsjöskog 3:30 och Sandnabba 4:64, ligger i Långbergsöda i Saltvik.
Kvarnsjöskog är från början en avstyckning av Mellangård 3:29. Tillsammans med Sandnabba utgör den totala arealen 53,5 hektar.
Säljaren köpte marken i två omgångar. Kvarnsjöskog kostade 34.000 euro, Sandnabba 41.206 euro - totalt drygt 75.000.
Nu säljs marken till landskapet för 195.000 euro, alltså en bruttovinst på 120.000 euro för säljaren.
Marken består huvudsakligen av impediment, alltså i princip mark som är obrukbar för något annat än promenader, även om det finns lite skog som är avverkningsbar.
- Inom det här området förekommer det både särskilt skyddade djurarter och biotoper, och enligt EU-regler med sådana livsmiljöer och arter som är att betrakta som särkilt skyddsvärda. Det är ett starkt argument för det här köpet, säger Jörgen Eriksson, naturvårdsintendent på landskapsregeringen.
Köpeskillingen är baserad på markens värde, men inte bara på ekonomiska grunder.
- Det är klart det alltid är en underhandlingsfråga och det baseras på en värdering av området. När man avtalar och köper för naturvård kan det komma annat än det rena skogsmarksvärdet in i bilden.
Just den typen av biotoper som finns i området är särskilt intressanta.
- De här naturtyperna är en svaghet inom Natura 2000, så köpet kommer att förstärka programmet.
Är det värt 195.000 så här i finanskristider?
- Naturvård måste också få kosta pengar. Man kan diskutera om det här är värt att lägga pengarna på just nu, men vi har pratat om det här i mer än ett år nu. Och förresten ännu längre tillbaka. Redan 1980 när naturreservatskommittén lämnade sitt betänkande var det aktuellt. Och man kan nog vrida klockan ännu längre tillbaka, ända till naturvårdsinventeringen från början av 1970-talet.
Dessutom har man egna sparade medel att ta till, menar han.
- Sanningen är att vi har vägt våra åtaganden på guldvåg och inte varit utsvävande tidigare. Därför har vi en del lagrade budgetmedel för sådana här tillfällen.
Men att investera i naturvård är ingen förlustaffär. Marken finns ju kvar.
- Det har aldrig visat sig bli mindre värt. Sådana här satsningar ska stå sig för all framtid. Då kan man inte fundera så mycket på tillfälliga konjunktursvängningar.
Säljaren gör sig en rejäl hacka på affären.
- Det är ju så. Det är bara att gratulera i så fall. Så är det ju med affärer.
Den ansvariga ministern instämmer.
- Landskapet har förbundit sig att genomföra ett naturskyddsprogram, och det här är en del i det. Och då har man två vägar att gå. Antingen betalar man för ett intrångsavtal där markägaren förbinder sig att inte avverka eller bygga hus, eller så köper man marken. I det här fallet skulle ett intrångsavtal ha blivit lika dyrt som att köpa marken, säger miljöminister Katrin Sjögren.
Och all typ av natur har ett skyddsvärde, menar hon.
- Man kan ju tycka att det är roligare att skydda örnar, men det finns också väldigt många växter och smådjur som lever farligt. Utarmningen av den biologiska mångfalden är ett av de allvarligaste hoten.
Pengarna har varit öronmärkta för den här typen av projekt sedan tidigare.
- De här pengarna är faktiskt fonderade medel som vi redan har. Det rör inte 2009 års budget alls.
Du tror inte att det kan sticka i ögonen på skattebetalarna så här i kristider?
- Det kan det säkert göra. Det är mycket vi gör som kan sticka i ögonen. Men bara skogen är värderad till 60.000 euro.
De pengarna kommer väl aldrig in? Marken ska ju skyddas.
- De kommer inte in. Det är sant. Men det är ju en del i affären där man kan hävda att grundvärdet på skogen, tillsammans med strandlinjen och sådana saker, också har ett värde.

Fredrik Granlund