Affärs- och ledarskapskonsulten Birgitta Eriksson är välkänd i det åländska näringslivet. Sedan 2010 driver hon det egna företaget Addera Mera där hon hjälper företag och organisationer att styra upp utvecklingsprojekt, skapa tillväxt eller bygga strukturer.

– Jag brukar kalla mig mångsysslare inom affärer och människor. Jag gör ett skräddarsytt program för varje kund. Det handlar om vad man vill uppnå och hur processen dit ska se ut. Det finns många alternativa vägar. Andra brukar säga att jag är bra på att fånga var en grupp befinner sig och att hjälpa dem nå målet.

Sedan en tid jobbar hon på 25 procent med affärsutveckling i etablerade företag inom ramen för ett projekt hos Ålands Näringsliv.

Lyssna på medarbetarna

Inget företag är det andra likt.

– Ibland räcker det med några frågor för att kunden ska se saken på ett annat sätt. I andra fall måste de få en struktur för sitt arbete för att komma vidare. En vd kan ha tusen tankar i huvudet, men får inte alltid tid till att prioritera strukturerat.

I många fall börjar resan med en workshop med hela personalen.

– Många säger att man pratar mycket men har svårt att komma till beslut. Ofta beror det på att få nyckelpersoner ska göra allt. En vd och ägare i ett litet företag lider ofta av tidsbrist. Man ska driva och leda verksamheten, men hinner inte alltid utveckla, förklarar Birgitta Eriksson.

Hon framhåller att det är viktigt att höra vad de anställda tycker, att ta vara på den samlade gruppintelligensen.

– Alla anställda har ett liv utanför jobbet, de tar ansvar för sin ekonomi och sin framtid. Det finns många olika kompetenser i ett företag. Personalen kan massor, det gäller att utnyttja det. Men det är viktigt att vara tydlig: vad vill vi, varför ska vi göra det och hur?

Delaktighet och förtroende

En erfarenhet hon fått är också att förändring bör ske i små steg.

– Stora grepp kräver att personalen hålls informerad och intresserad. Om en chef jobbat med en plan i ett halvt år och sedan kallar till möte där allt presenteras på en gång, då är mycket att ta in på en gång. Det är bättre att ta det i mindre delar och involvera de anställda på ett tidigt stadium. Då hinner de smälta planerna och komma med förslag längs vägen. Folk bidrar gärna om de bara får chansen.

Birgitta Erikssons metoder har tillkommit genom egna erfarenheter och hårt arbete.

– Jag är noga med att förstå vart företaget vill ta sig. Baserat på det och företagets nuläge föreslår jag en process för den förflyttningen. Själva affären är 50 procent och människorna 50 procent. Båda bitarna måste vara med om projektet ska lyckas.

Kommunikationen i centrum

Hon konstaterar att det finns många olika slags ledare

– De flesta har valt rollen, men det finns även de som ”hamnat" i en ledarroll, till exempel genom specialistkompetens eller som arvtagare till ett familjeföretag.

Oavsett vilken väg man haft till sin ledarroll underlättar det om man har ett genuint intresse för människor och kommunikation, anser Birgitta Eriksson.

– Vad betyder det jag säger? Man måste ta sig tid att förklara saker och hålla det på rätt nivå. Som ledare är det viktigt att förstå hur man når alla medarbetare.

De sociala sammanhangen ska heller inte underskattas.

– Gemensamma kafferaster, informella möten och spontana diskussioner bidrar också till utvecklingen, genom att de skapar gemenskap och förståelse för andras situation.

Utbildade engelsmän

Birgitta Erikssons intresse för utvecklingsarbete kom tidigt.

– Jag började studera till civilekonom i Göteborg 1986. Vi var den första kullen som studerade service management, ett program som tillkom på önskemål av hotell- och restaurangbranschen. Traditionellt började man i köket och jobbade sig upp, men företagen hade insett att det behövdes akademiker även i servicesektorn.

Efter examen började hon som trainee på Stena Line.

– Målsättningen var att jag skulle fortsätta till Stenas hotell i Frankrike, men hotellet byggdes aldrig. Stena köpte däremot ett engelskt rederi som skulle ställas om från transportbolag till servicekoncept med kundfokus. På personalavdelningen i England jobbade jag med utbildning för att höja servicekompetensen och ändra inställningen hos de anställda, men efter ett och ett halvt år tyckte jag det räckte.

Människor före siffror

Hon hade redan då fått insikten att människan måste vara med i processen. Tillbaka i Göteborg hamnade Birgitta Eriksson snart på Partena Cater som i dag är Sodexo.

– De drev lunchrestauranger på entreprenad i Göteborg, Malmö och Mellansverige. Min roll var controller, men siffror blev tråkigt efter ett tag, så jag åkte runt till restaurangerna och hjälpte kockarna med kalkyler och träffade människorna. Det ledde efter hand till ett utvecklingsprogram.

Nästa anhalt på affärsutvecklingsresan blev Almi Företagspartner Väst.

– Där jobbade jag med kalkyler för nystartade företag och med ledarskap för tillväxtföretag.

En dag ringde telefonen med ett nytt erbjudande.

– Det var Uffe Hansen som hade ett event- och konferensföretag. Han ville ha mig som chef till Stockholm, men jag tackade nej för jag trivdes i Göteborg. Då blev jag erbjuden personalchefsjobbet för Hansen & Partners. Det var inte den traditionella rollen som håller på med avtal och liknande, utan jag skulle driva utveckling av personalen, säger Birgitta Eriksson.

Nyttiga erfarenheter

Hon påpekar att eventbranschen har små marginaler och det är viktigt att skapa kontinuitet.

– Mitt uppdrag var att bygga strukturer så att medarbetarna ville stanna kvar. På den tiden var det stora satsningar på individuella utvecklingsprogram i Sverige.

Det här jobbet skulle visa sig bli en hård men nyttig skola.

– Uffe Hansen var en utpräglad entreprenör. Han startade nytt hela tiden, sedan fick andra styra upp. När konjunkturen svängde nedåt valde han att trappa ned och anställa en ny vd. Vi fick skära ned från 120 anställda till 50-60. Det var många tuffa samtal, men företaget vände trenden och vi överlevde med ett nytt varumärke. Då hade jag varit där i tio år och kände att jag att var klar med jobbet.

Allt föll på plats

Birgitta Eriksson drabbades samtidigt av hemlängtan och bestämde sig för att flytta hem till Åland.

– Jag hade ingenting planerat och inget jobb, men precis då dök det upp ett vikariat på Handelskammaren som jag hoppade på. Det tog slut efter nio månader och det var ett idealiskt tillfälle att testa livet som egenföretagare. Jag insåg då att allt jag gjort tidigare varit en förberedelse för att bli min egen.

Nu har hon drivit företaget i drygt 13 år och tycker fortfarande att det är det bästa jobbet man kan ha.

– Jag är ödmjukt tacksam. Det är ett privilegium att kunna försörja sig på det man gillar. Jag tänker fortsätta jobba så länge det finns efterfrågan.

”Åländska företag vill framåt”

Med sin profil och kunskap har Birgitta Eriksson också fått flera styrelseuppdrag.

Hon sitter nu i styrelsen för Paf och Energimyndigheten och fram till i fjol i Ömsen.

– Jag var med i Ömsen i sex år, men då tyckte jag det var dags att sluta. Det är en ynnest att få jobba i åländska bolag, att ge sin vinkel i styrelserummet. Mångfald ger helt klart ett mervärde och jag upplever att folk är beredda att lyssna på den som har ett annat perspektiv.

Vad tror du om framtiden för det åländska näringslivet?

– Jag är övertygad om att det finns en framtid. Alla små och medelstora företag jag möter visar stor vilja och har visioner, även om det finns externa hinder. Sedan finns det en grupp storföretag som driver Åland, så har det alltid varit.

Hon framhåller att det finns flera spännande åländska företag med diversifiering och smart utveckling.

– Vi borde attrahera inflyttning för att bidra till välståndet på grund av vår ålderspyramid. Hela samhället måste hjälpas åt. Det har blivit bättre. Nu är det tydligt att man kan flytta hit, skaffa bostad och starta företag. Det finns också bra vård och goda möjligheter till en aktiv fritid.

Vill se möjligheterna

Svagheten anser hon är de bräckliga kommunikationerna.

– Under min livstid har det aldrig varit så svagt som det är nu efter att Kapellskärslinjen lagts ned och den begränsade flygförbindelsen till Helsingfors.

Klimatomställningen är också en utmaning.

– Men förändringarna innebär samtidigt nya affärsmöjligheter. Mycket är ännu öppet inom tekniken, det kommer nya rön hela tiden.

Mot bakgrund av detta och med tanke på det oroliga världsläget är slutsatsen klar:

– Min generation har vuxit upp i den bästa av tider, säger Birgitta Eriksson.